Vi två

Första mötet

"Det kommer gå bra älskling du kan vara lugn" säger han betryggande och ler mot henne. "Men du har ju skrämt upp mig nu" säger hon stressat och plockar undan några glas från diskbänken. "Men hon är min mamma, det klart jag överdriver" svarar han tillbaka och går mot henne. "Hon kommer inte gilla mig, jag är raka motsatsen av en svärmorsdröm" säger hon i en suck. Han ställer sig bakom henne och lägger armarna runt om hennes midja. Lägger huvudet i hennes nacke och suger in doften av hennes parfym. "Hon kommer älska dig, jag älskar dig så då kommer hon älska dig" mumlar han i hennes nacke och lägger små kyssar på hennes hud. "Du måste rädda mig om det blir nån konstig stämning eller nått" säger hon och lutar huvudet lite mot hans "Ja såklart".
"Lova" säger hon och sneglar bak mot honom. Han lyfter på huvudet och kollar in i hennes ögon, flinar och kysser hennes kind "Jag lovar".

Det ringer på dörren och Alex nästan flyger ifrån Josefs famn. "Ska jag öppna? Ska du öppna? Ska vi öppna tillsammans?" Slänger hon ur sig snabbt och kollar ut mot hallen. Han skrattar lite åt hur söt hon är när hon är nervös. Speciellt just för att hon är nervös över att träffa hans mamma. "Följ med mig" säger han och börjar gå mot dörren. Hon tar ett djupt andetag och följer efter honom.
Josef öppnar dörren och där möts de utav en lite äldre kvinna. Inte gammal men kanske runt 60-årsåldern. Hon ler stort och flyger fram för att krama om Josef. Alex står försiktigt där bakom och ser på. "Va stor du har blivit min pöjk" säger hon och nyper honom lätt i kinden. Josef nickar sarkastisk och vänder sig om mot Alex. "Ja hej, du måste vara Alex? Helene heter jag" säger hon och räcker fram handen. Alex tar glatt emot den och försöker att se så avslappnad som bara möjligt ut "Ja precis Alex, trevligt att träffa dig".

"Gud vilken tjusig dam du kammat hem" säger Helene och knuffar till Josef lite lätt på höften. Han nickar tillbaka och ler stort mot Alex som skrattar lätt.
"Kom in" säger Alex och backar bakåt i hallen. Helene nickar och drar av sig sin jacka och sen skorna. Hon ställer de prydligt i ett hörn på skostället. Josef kikar snabbt över hans mammas axel för att möta sin flickväns blick. Hon står med ihoppressade läppar och ser förbannat nervös ut. Men det är bara han som ser det. De som inte känner henne skulle nog inte ana att hon var nervös. Han gör en tumme upp i luften och blinkar med ena ögat. Hon fnissar till tyst och kollar ner i golvet innan hon börjar gå in mot köket. "Kaffe?" Frågar Alex när Helene kommit in i deras gemensamma lägenhet. Hon hade ju aldrig sett den förut. Alex och Josef var ändå relativt nya i deras förhållande, 2 år. Iallafall utifrån Helenes perspektiv. Hon bor nere i Göteborg och har därför inte haft möjligheten att hälsa på lika ofta. Så nu var det här första gången hon fick se hennes sons alldeles nya liv. "Ja tack gärna" säger hon och ler mot Alex. Alex går till kaffebryggaren och sätter igång den. Sen går hon ut till vardagsrummet där Josef och Helene slagit sig ner.

"Så, nu måste ni berätta här, hur träffades ni?" Säger Helene ivrigt och lägger händerna i knät. Josef kollar på Alex och flinar för att visa att hon kan få berätta. "Eh...ja, vi träffades ju på jobbet" säger Alex och kliar sig lite bak i huvudet. "Ja Josef har pratat lite om att du också är polis" Alex nickar "Ja det stämmer".
"Min chef till och med" lägger Josef till och höjer på ögonbrynen. Alex blir lite röd i ansiktet och nickar långsamt. "Nej är det sant? Det har du inte berättat" säger Helene förvånat. "Nej vi har väll inte riktigt kunnat berätta det förrän...ja du fattar" säger Josef och drar händerna på hans byxor. "Så ni var poliser som bröt mot lagen kan man säga?" Säger Helene och blinkar med ena ögat med ett skratt. Både Alex och Josef skrattar till "Ja det skulle man kunna säga" säger Alex. "Men nu är vi lagliga" lägger Josef till på skoj.