Vi två

Alexandra

Alex satt med sina ben på varsin sida utav hans höfter. Josefs händer åkte upp och ner längs med hennes sidor. Täcket låg halvt över hennes nakna kropp. Hennes läppar satt fastklistrade på hans och hennes händer låg i hans svettiga nacke. "Alexandra" viskade han tyst mot hennes läppar och log när han kände hur hon tryckte sitt bröst mot hans bröst. Han drog armarna runt hennes rygg och drog in henne närmare mot sin varma kropp. "Jag älskar dig så mycket och vill mer än gärna fortsätta med det här, men vi måste verkligen gå upp nu" mumlar han ut i ett andetag mot hennes läppar. "Bara lite till" viskar hon och lutar sig mot honom så att de ska falla ner i sängen igen. Han skrattar mot hennes läppar och ger henne en sista kyss innan han tar tag i hennes midja och lyfter upp henne till hans knä igen. "Vi måste till jobbet" flinar han och håller i hennes midja men vandrar försiktigt med händerna längre ner mot hennes höfter och rumpa. Hon biter sig försiktigt i läppen innan hon lägger sina läppar i hans nacke.
"Sluta gör det svårt" säger han flörtigt och håller i henne stadigt. Hon placerar kyssar längs med hela hans nacke innan hon kommer upp till ansiktet. Han släpper ut små tysta stön. Notera, tysta stön. Han vill inte få henne att fortsätta så att de kommer sent till jobbet. "Där ser du, du vill stanna kvar" mumlar hon mot hans hud och syftar på de små stönen som kommit från hans mun. "Klart jag vill, men min chef blir nog sur om jag kommer sent, det har hänt ett par gånger de senaste månaderna" säger han flörtigt samtidigt som han känner henne fnittra mot hans kind. "Jag är ganska säker på att din chef inte kommer bli sur" svarar hon tillbaka och placerar läpparna på hans. Han andas in hennes doft samtidigt som hon kysser honom. Han låter henne kyssa klart hans läppar innan han tar tag i hennes ansikte och drar ifrån sig det så att han kan kolla in i hennes ögon. "Alexandra vi är poliser och dessutom i ett hemligt förhållande, så det kommer inte se så bra ut om vi börjar ha som en vana att komma sent tillsammans". Hon himlar smått med ögonen "Sluta säg Alexandra" säger hon lite smått irriterat, fast på skoj. "Du heter ju det" säger han och rynkar pannan. "Ja men det låter så jävla töntigt, det är bara min mamma som brukade kalla mig för det".
Han drar bak lite hår bakom hennes öra och slickar sig på läppen. "Jag tycker det låter sexigt" säger han och blinkar med ena ögat. Alex spänner upp ögonen och slår till honom löst på bröstet "Josef! Så kan du ju inte säga när jag precis sagt att det bara är min mamma som kallar mig det!" säger hon och skrattar. Han fattar först inte varför hon reagerade som hon gjorde. Men när hon sagt klart sin mening så fattade han att det kanske var lite smått opassande. Han skratta till och blundade i några sekunder. Sen kollade han upp igen och in i hennes ögon. Hon hade huvudet på sned och flinade mot honom med sina glittriga, gröna ögon som han älskade så mycket att det nästan gjorde ont. "Okej om vi ska bortse från det jag precis sa, även om det är sant..." började han och hon fnissade till. "Så tycker jag om att säga hela ditt namn för det är liksom du." Säger han och ler mot henne. Hon kollar in i hans ögon och försöker förstå. Men på nått sätt så kan hon inte det. Hon förstår inte att han faktiskt älskar henne och därför vill kalla henne efter hennes riktiga namn. "Om du inte vill eller känner dig obekväm med det så slutar jag såklart med det" säger han och lägger en hand på hennes kind.

Det var någonting med att bli kallad Alexandra. De enda som någonsin kallat henne för det har varit såna som faktiskt älskat henne, ja som hennes mamma. Och att ens mamma älskar en är ju inte samma sak som när någon annan älskar en. Hon och Josef hade varit tillsammans i lite över ett år. Hon förstår att han kanske älskar henne. Men på det sättet? Hon sitter och funderar ett tag. Säger inget. Josef låter henne tänka och drar bara löst med fingrarna över hennes rygg. Hon börjar nicka långsamt och han vet inte hur han ska tolka det. "Vad?" Viskar han tillslut och kollar in i hennes ögon. Hon kollar tillbaka men säger inget. "Alexa-" börjar han men kommer på att det kanske inte är rätt tillfälle att säga hela namnet. Hon ler lite smått och lägger händerna på hans kinder. "Du får kalla mig Alexandra" säger hon tillslut mjukt och kliar honom löst på kinden. "Men nej om du inte känner dig bekväm i det-" han hinner knappt avsluta sin mening innan hon drar in honom och pressar ihop deras läppar. "Jag vill det" viskar hon sen mot hans läppar och lutar sig mot honom så att de faller ner i sängen igen. Han skrattar mot hennes läppar eftersom han redan insett att det inte är någon idé att försöka få henne till jobbet nu.