Du är dig lik pt.2

99 10 8
                                    

Josef låser upp dörren och håller upp den så att hon kan gå in "Välkommen till mig". Hon tar av sig skorna "Annorlunda jämfört med den förra ju" säger hon och kollar sig runt i lägenheten när hon tagit av sig ytterkläderna. "Ja det vart så" svarar han och går mot köket "Vin?".
Alex går fram och sätter sig på en utav stolarna vid köksön. Funderar på om det är en bra idé att ta emot hans erbjudande. Hon vet ju hur det kan sluta. Men åt andra sidan så är ju det kanske precis vad hon vill. "Mm, har du samma gamla vanliga eller?" Frågar hon och lägger ansiktet i ena handen. Han drar ut en vinflaska från ett ställ och vänder sig om "Såklart jag har". Hon ler och får direkt tillbaka massa gamla minnen från när de stod tillsammans i köket och lagade middag med just det där vinet i handen. Eller när han tvingade henne att dansa tillsammans med honom till hans favorit låt. Hur han drog in henne till hans famn och höll om henne hårt. Hur vindoften spred sig när han kysste hennes kind. Och hur hon kände hans hjärtslag mot hennes rygg. Det där vinet höll många minnen.

Han tog ner två vinglas och hällde långsamt och ordentligt upp lika mycket i varje glas. Sen räcker han fram den till henne och med mening, såg han till att deras fingrar nuddades en aning mer än vad de brukar göra när man tar emot något. Hon pirrade till och slickade sig diskret om läppen. Han la ner armarna över bordet och lutade sig framåt. La huvudet lite på sned och log "Jag har saknat dig". Hon ler men sväljer hårt "Varför hörde du inte av dig då?". Han blundar i några sekunder "Alex...".
Hon höjer ögonbrynen och väntar på att han ska fortsätta. "Jag...jag var en dum och rädd jävla idiot, jag trodde inte att du ville höra av mig något mer" säger han med en suck. "Mm du var en jävla idiot" säger hon tyst och väntar på att han ska möta hennes blick. Han lyfter huvudet och kollar på henne. Kollar in i de där gröna ögonen som han sett i alla typer av stadier. I sorg, glädje, rädsla, njutning, tvivel och allt där emellan. Men den här gången var det en ny typ av blick. En blick han aldrig sett förut. Man skulle kunna tro att det borde ha varit en blick som visade på hur arg och besviken hon var, endast det. Och det fanns i blicken absolut, men den var blandad med den samma gamla vanliga blicken som bara hon kunde ge honom. Den där blicken som fick honom att glömma bort allt annat runt omkring de. Den där blicken som han alltid sett sin framtid i. Den fanns kvar.

Det var nästan som att han var helt förtrollad utav att kolla in i hennes ögon. Han sträcker på sig men håller kvar ögonkontakten. Går långsamt runt köksön. Hon vrider sig på stolen och möter honom. Han ställer sig så att han har ett ben mellan hennes och ett på sidan. "Förlåt" viskar han och drar försiktigt bort lite hår bakom hennes öra. Hon blundar när hon känner hans beröring. Det känns precis som förr. Och hon kan inte förstå att det är sant. Han närmar sig hennes ansikte långsamt. Hennes ögon är fortfarande stängda. "Jag älskar dig Alex" viskar han tyst och då öppnar hon långsamt upp ögonen igen. De är bara några centimeter ifrån varandra. Hon kollar emellan hans ögon och hans läppar. Sen lägger hon händerna på hans midja och drar in honom så att hon når hans läppar. Den handen som han inte redan haft i hennes nacke lägger han nu också dit och drar in hennes ansikte närmare så att han kan djupa kyssen. Hon andas in hans doft och släpper inte ut andetaget förrän deras läppar säras. De kollar in i varandras ögon ett tag. Överväger ifall det här verkligen är rätt beslut. Men de behöver inte fundera så mycket, såklart det är rätt beslut.

Hon drar in honom till sina läppar igen och släpper ut små stön emellan kyssarna. Hans händer vandrar ner på hennes bekanta kropp som han vet exakt varje del på. Det var så länge sen, men ändå känns det som igår. Han tar tag i hennes midja och lyfter upp henne på köksbänken. Hon släpper ut ett stön när han släpper ner henne och börjar kyssa hennes nacke. Samtidigt som han kysser hennes nacke så knäpper han upp knapparna på hennes skjorta. Den åker snabbt av och lämnar kvar henne i bh och jeans. Han stannar upp en stund och kollar ner på henne. Han försöker ta in att det här faktiskt är sant. Att det här faktiskt händer just nu.
Hon lyfter upp hans huvud och möter hans läppar snabbt samtidigt som hon drar av honom hans tröja och slänger den på golvet. Hans händer vandrar ner till hennes byxöppning och knäpper snabbt upp knapparna där. Han drar långsamt ner jeansen från hennes ben och lämnar samtidigt små kyssar längs med hennes insida lår. Hon släpper ut flera höga stön och orkar faktiskt inte bry sig om någon granne skulle höra. De känner ju ändå inte henne. När byxorna är av lutar han sig över hennes bröst, vilket gör att hon faller ner försiktigt på köksbänken. Hon drar snabbt ut en hand för att stödja sig på bänken men träffar vinglaset som stod bara några centimeter ifrån henne. Det faller ner till golvet med ett högt ljud. De båda hoppar till och hon lyfter upp sig på armbågarna och kollar ner på golvet. "Oops" säger hon oskyldigt och fnissar lite. Han kollar ner på glaset, sen på henne igen och flinar innan han trycker ner henne mot bänken igen och tar in henne i en varm kyss.

Vi tvåWhere stories live. Discover now