~REDIGERAD~
Vi levde fritt i landet. Alla var glada och överallt hörde man sånger och liv.
Men så en dag kom människorna och bosatte sig i landet. De gjorde så vi var tvungna att gömma oss djupt inne i skogen. Hela tiden vara rädda för att vi skulle hittas. Vi levde så i flera hundra år utan att någon av oss vågade ifrågasätta människorna.
Så en solig morgondag, 300 år sedan människorna bosatte sig här, var några barn alver ute i skogen och lekte. Inget fel med det. Men efter ett bra tag mötte de på en flicka. Som storögd tittade på dem. Hon rörde sig inte ur fläcken. Inte heller gjorde alv-barnen. De hade blivit lärda att vara helt still om en människa syntes till.
Timmarna gick. Varken flickan eller barnen rörde sig. Och vi visste inte alls om vad som hände. Allt vi visste var att barnen var ute i skogen och lekte. Inte att de hade mött på ett människobarn.
Till sist rörde sig flickan sakta bakåt. Vågade inte vända ryggen till. För hon trodde nog att vi var farliga. Monstren. Som bodde i skogen. För visst vet vi. Alla sagor och myter som går runt i byarna om vår sort.
När hon var borta sprang såklart barnen tillbaks till oss. Vi visste att något hade hänt så fort de kom i all världens fart. Men inte hade vi kunnat räkna med vad som oss väntade..
När solens sista strålar hade försvunnit och kvällens värld började leva. Var då vi kände den plötsliga värmen. Ingen hade reagerat på att vi var omringade förrns eldens höga lågar var runt oss. Och elden spred sig mot oss sakta men säkert. I lågornas sken kunde man se skuggorna av människorna. De stod utanför elden med stora flin fastklistrade i deras ansikten. Som att de hade vunnit. Men de anar inte hur fel de har.
Skrik. Förfärliga skrik. Började höras runt om oss. Elden hade nu nått sitt mål. Oss. Vi alla brann. Vi alla skrek. Men det här kommer människorna få ångra. För tiden kommer komma. Tiden då de får sitt straff.
För jag vet. Att det finns sex ungar gömda i skogen. Och en av dem, är rikets nästa drottning. Skyddade av naturen och alla djur. Och när tiden är inne.. Ska de ta tillbaks vårt land. De ska hämnas för det människorna gjorde mot oss. Alla ska känna den vrede som vilar långt inom dem. Vreden för människor. Som kommer bli starkare och starkare genom åren. Tills den dag. Den är så stor. Att inget kan stoppa dem.
En blandning av alla möjliga varelser. Starkare än någon annan. Ska de hämnas.
Så detta var då introt till denna boken och ja hoppas den låter bra och att ni fortsätter läsa :)
Ses
//L***
Okej, för det första: helvete så dåligt jag skrev förr xD Och för det andra: visst är den redigerade delen bättre? cx
Så, medan jag kommer på nya saker till boken som ska hända, kommer jag börja redigera de gamla kapitlen. Allt för att se vad jag skrivit och förbättra delarna. Sen också för att komma ihåg saker jag kan ha glömt med tiden. Det är ju ändå trots allt typ 2 år sedan jag började skriva på boken.
Så den närmaste tiden kommer jag nog bara redigera och inte publicera nästa kapitel. För om jag gör så kommer jag slippa redigera när den sen är färdigskriven, utan kan fortsätta skriva på nästa bok.
Men hoppas ni uppskattar den nyare varianten och kommer uppskatta de andra delarna också när de är redigerade.
XOXO
//L

YOU ARE READING
Utvalda: Den Svarta Har Kommit (Redigeras)
FantasyMaaliene, Daires, Aitus, Grives, Amalia och Nathan är de sex ungdomar som är kvar. Och de får kämpa mot en mängd olika faror som lurar bakom varje hörn. Men kommer de alltid hålla ihop eller splittras de? För mer än 300 år sedan levde magin i vår vä...