Utvalda: Den Svarta Har Kommit (Redigeras)

Kapitel 5: Räddningen

~Redigerad~

Påminn mig om att jag hädanefter ska skriva bra kapitel från början så jag slipper redigera kapitel på sådär 2000 ord..

Hoppas iallafall ni gillar de uppdaterade kapitlerna och om det är någon som inte läst innan jag började redigera så kanske det blir lite konstigt mellan de jag redigerat och de i "original" form. Men eftersom jag har skola och hund så är det svårt att få tid att kunna redigera ofta och sen har jag ju faktiskt fler böcker att skriva på. Men är helt övertygad om att boken kommer bli mycket bättre när jag fått ordning på alla kapitel.

Rösta och kommentera

XOXO

//L

~Maalienes perspektiv~

Nästa morgon vaknade jag av fåglarnas kvitter utanför fönstret. Det tog ett tag innan jag kom på vart jag var. Sakta satte jag mig upp och sträckte på mig, tur var att jag hade sovit gott. Såklart känns det konstigt. Att inte vakna upp i grottan med mina vänner. Men det här är för det bästa. Jag behöver detta om inte annat.

Jag reste mig upp, öppnade byrån och tog ut en brun vardaglig klänning. Om jag ska vara ärlig hade jag hellre haft byxor och en tröja. Men men. Inget att göra åt antar jag. Så utan att klaga tog jag på mig klänningen och satte upp håret i en slarvig hästsvans innan jag gick ner för trappan. Jag hade när jag vaknade hört Rut fixa i köket. Och lukten av mat kändes ganska väl. På ett sätt känns det som hon har ganska mycket pengar. Eller å andra sidan odlar hon själv så kanske inte konstigt att hon har en del mat.

"Godmorgon, sovit gott?" frågade Rut mig när jag satte mig vid bordet. Hon ställde fram det sista innan även hon satte sig ner.

"Jadå", sa jag och log svagt. Jag började ta för mig av maten.

"Så bra", sa Rut och även hon började ta för sig.

Vi åt under tystnad. Men det var skönt. Oftast gillar jag inte att prata vid maten. Sen ibland kan det vara trevligt också. Det kanske också var så att jag inte hade något att säga heller. Kanske elakt men sant. Tror inte Rut heller har något att säga om jag ska vara ärlig. Det kan ju inte vara lätt att helt plötsligt ha någon mer i huset. Tacksam är jag dock över att hon lät mig bo hos henne. Hon hade ju faktiskt inte behövt göra det.

Sen började dagen med att jag fick hjälpa Rut ute i grönsakslandet. Det var mycket tuffare än vad jag först trodde att det skulle vara. Vi som har magi är lyckligt lottade säger jag bara. Men som sagt skulle jag släppa det livet. Så då kan jag inte använda min magi för att bli färdig snabbare.

Jag vet inte vart Rut hade gått, antagligen in och fixat med lunchen. Själv satt man kvar ute i landet och plockade de mogna grönsakerna och rensade bort ogräs. Ibland kan man undra hur människorna orkar leva såhär. Jag menar, det känns bara som ett tråkigt liv. Om man har magi kan man göra mer intressanta saker. Om man inte ens är mänsklig för den delen.  Men men, vad vet jag egentligen. Allt jag har gjort är att leva i skuggorna i skogen. Inte mycket till liv det heller om jag ska vara ärlig.

Rut stannade i den öppna dörren och kollade mot mig. "Maten är klar nu!" Hon vände sig och och gick in igen utan att vänta in mig.

Lycklig som jag var över att slippa jobba mer reste jag mig upp och gick in. Vid bordet satt en kille jag tidigare aldrig sett. Hans blick hamnade på mig och han log. Allt jag gjorde var att kolla fundersamt på honom. Lite snygg må jag säga att han var, med sitt bruna halv rufsiga hår och mörka ögon.