Utvalda: Den Svarta Har Kommit (Redigeras)

Kapitel 13: Den svarta föds

~Redigerad~

Hej svejs folket!
Som ni kanske sett har jag valt att avpublisera de kapitel jag än inte redigerat, mest för två olika anledningar. Den ena är att det blir lättare för mig att hålla koll vart jag är och enklare kunna hoppa mellan de olika kapitlen. För det andra kändes det hackigt att läsa då jag i vissa kapitel ändrade rätt mycket vilket gjorde att kapitlernas slut och början inte hängde ihop.

Men hoppas ni gillar de redigerade kapitlerna, då iallafall jag anser att dem är en stor förbättring mot originalen.

Rösta och kommentera
XOXO
//L

~Amalias perspektiv~

Mitt medvetande började sakta återvända igen. Hur lång tid som passerat har jag ingen aning om. Men jag kunde känna att jag var fastkedjad i en stol. Oavsett hur mycket jag försökte. Kunde jag inte komma på varför någon ville kedja fast mig.

Mina ögon öppnades och skenet från lampan fick mig att kisa svagt. När mina ögon vant sig vid ljuset såg jag att jag var i ett liter rum. Inte stort alls, såg nästan ut som ett förråd.

Jag hann inte fundera länge på vart jag var innan dörren öppnades och två killar klev in i rummet. Den ena såg ut att vara äldre än den andra. Det var något bekant med den yngre. Som att jag kände honom men kunde inte komma på vart ifrån. Jag vet vad de gjort med mig. Det är ganska självklart att de har raderat mitt minne.

"Så Amalia, du är vaken." Den yngre killen kollade på mig. Att jag inte minns honom är störande, för till och med hans röst är så himla bekant.

"Vad vill ni mig?" Min röst var svagt skrovlig men ändå lyckades jag med att låta helt känslokall. Vilket jag var också, jag hade inga känslor. Mest för att jag inte visste vad som händer. Vad det var jag såg.

"Ingenting, allt vi ville var bara att se till så du inte kunde springa iväg och varna dina vänner." Nu hade det varit den äldre killen som pratat. Efter att granskat honom insåg jag att det var en av kungens soldater. Suck.

Mina vänner minns jag svagt, det är som svaga bilder i huvudet. Jag kan inte riktigt komma ihåg allt men tydligen kommer jag ihåg tillräckligt för att veta att de finns. Frågan nu är bara hur tusan de lyckades radera mitt minne utan magi? För jag har aldrig hört om att det är möjligt.

~Nathans perspektiv~

I 5 timmar har jag och de andra sprungit runt och letat. I 5 timmar har Amalia varit försvunnen. Och ingen vet var hon är, ingen vet om hon ens lever. Mina andetag var ansträngda medan jag sprang längs gatan mot torget. Att detta ens hände förstår jag mig fortfarande inte på. Amalia brukar aldrig lyckas hamna i trubbel, och framförallt brukar hon aldrig stänga ute sin närvaro från oss andra.

De andra kom fram till torget samtidigt som mig. Alla helt slut efter att sprungit runt som galningar och letat efter Amalia. Vi må vara magiska varelser, men även vi kan bli trötta av ansträngning.

Maaliene kollade på oss. "Någon som hittat en ledtråd eller vad som?"

Alla fyra skakade på huvudet. För det fanns inga ledtrådar att hitta. Amalia hade gått upp i rök.