Utvalda: Den Svarta Har Kommit (Redigeras)

Kapitel 10: Festen

~Redigerad~

Inte det längsta kapitlet, men har haft rätt svårt att komma på något eftersom jag nu inte riktigt följer orginalstoryn. Sen är det ju också så att det inte alltid kommer vara kapitel på 2000+ ord, utan någon gång ibland får det komma lite kortare kapitel.
Vilket fall som så tror jag om fantasin finns att nästa kapitel blir längre när jag redigerat klart det. Hoppas även på att bli färdig helt med denna till sommaren så jag kan göra klart de andra böckerna och sen börja släppa bok nummer 2 på denna serien och bok 2 för "Elementhästen".

Rösta och kommentera

XOXO
//L

Musikens glada stämma hördes över hela torget. Egentligen borde jag vara glad över att vara tillbaka och att de håller en fest för mig. Men det är jag inte. Eller, jag är ju glad att vara tillbaka, men jag hade hellre uppskattat om det bara varit mina vänner och Rut. Inte hela byn. Det är rätt påfrestande att se många av människorna känna sig tvingade att vara här. För jag vet att alla inte uppskattar oss och det är inget jag någonsin förväntar mig kommer ändras.

Min blick hamnade på mina vänner, som glatt stod och pratade och skrattade en bit bort. Det var skönt att veta att de har lyckats gå vidare efter att jag dog. Det är det. Men ändå känns det som att inget kommer bli som det en gång var. Aja, det är något att ta när den tiden kommer. Daires mötte min blick och log, automatiskt log jag tillbaka och gick fram till dem och deltog i samtalet.

Kungen harklade sig och alla tystnade och vände sin uppmärksamhet mot honom. "För det första vill jag bara säga, välkommen tillbaka Maaliene." Han kollade på mig och nickade kort innan han kollade ut över hela folkmassan. "Och för det andra ta nu för er av maten och njut av festen." Med dem orden sagda satte kungen sig ner vid bordet och alla andra också.

Jag och mina vänner gick och satte oss borta vid kungen. Som vi hade gjort på festen som hölls när vi kom hit för första gången. Tjänare kom ut med maten till alla gäster och människomat luktar alltid så konstigt. Aldrig har jag fattat varför de är tvungna att krydda med en massa kryddor hela tiden. Liksom ät det som det är och ta inte bort matens naturliga smak.

~Nathans perspektiv~

Visst är vi alla glada för Maalienes återkomst. Men. Något känns fel, som att det kommer hända något i framtiden som innan aldrig var tänkt. Hon känns annorlunda. Vi är annorlunda. Allt är ändrat.

Maten är inte så illa längre, vi har levt här nu så länge att det börjat bli normalt för oss. Grives och Daires satt och skämtade om gamla minnen. Haha. Med tanke på allt som hänt oss är det skönt att vi fortfarande nu efter månader och år kan sitta och skämta om det. Det är trevligt.

Festen höll på i timmar och aldrig tror jag någon av oss har längtat så mycket tills det var över. Det var en jobbig dag för oss. Vi fick tillbaka vår prinsessa och vän. Vilket fall som var det skönt att vi nu var påväg tillbaka till huset och våra sängar. Mer eller mindre har vi flyttat in hos Rut och Rut har mer eller mindre blivit som en moder för oss. Alltid finns hon där om vi behöver henne. Även om vi inte kan vara vid våra föräldrars sida är det skönt att Rut är där och fyller den platsen svagt.

Jag och Daires slängde oss i våra sängar samtidigt, ibland kunde man undra om vi var en och samma person. Aitus och Grives kom däremot in i rummet kort efter oss, antagligen hade de gått och diskuterat om något. Sen Maaliene dog har vi faktiskt byggt ut huset, eller rättare sagt byggt till en del, eftersom vi stannar här behövdes det ett extra sovrum. Det var inte så stort, men det räckte för att vi skulle kunna sova hör inne. Amalia och Maaliene delade på det rum, eller loftet, som Maaliene haft sen hon kom hit. Och vi andra fick extra rummet, jag klagar dock inte, hade varit jobbigt om vi alla skulle trängas i samma rum.

"Godnatt hörni", sa Aitus när han hade lagt sig i sin säng och släckt lampan.

"Godnatt", svarade Grives, Daires och jag samtidigt.

Mina ögon slocknade och min själ flög till drömmarnas land. En lång natt skulle det här bli.

Mina ögon slogs upp och det starka ljuset fick mina pupiller att dra ihop sig. Ännu en ny dag med nya äventyr att hitta. Eller så mycket till äventyr har det inte varit sen vi kom hit, inga soldater att fly från eller annat. Jag satte mig upp och drog min hand genom mitt eldröda hår.

De andra låg fortfarande och sov, vilka latmaskar. Det hade blivit rätt vanligt att jag var den som vaknade först av alla. Eller oftast var Amalia vaken före mig och det vet jag heller inte om hon är nu. Jag reste på mig och gick ut ur rummet, Rut satt vid bordet och åt frukost.

Hon kollade upp på mig. "Godmorgon."

Jag log svagt. "Godmorgon." Det kändes fortfarande lite mysko att ha Rut här. Även om det är hennes hus.

Sakta satte jag mig ner vid bordet och började äta. Tankarna flög iväg och började snurra runt i mitt huvud. Aldrig hade jag trott att det skulle bli så avancerat att ingen av oss visste vad vi skulle göra. Aldrig. Men förhoppningsvis gör denna dag att en del blir lite klarare och att vi får svar på ett och annat. Den största frågan just nu är ändå, vad har hänt med Maaliene och vem har hon blivit?