Utvalda: Den Svarta Har Kommit (Redigeras)

Kapitel 2: Vem är jag?

~REDIGERAD~

Okej, så lite uppfräschning av storyn. Fast då i allmänhet är inte huvudstoryn ändrad. Bara gjort det mer spännande att läsa.

Om ni inte vill läsa om så behöver ni inte, det väljer ni såklart själva. Och om det skulle vara någon ny läsare som hittat hit så: Välkommen och hoppas du gillar boken. (xD)

Imorgon taggar man inga lektioner. Och inga lektioner betyder ingen skola. Och ingen skola betyder att man har en massa tid att skriva. Men sen taggar man ju också tills på torsdag då man får ett välförtjänt sommarlov. Fast känns riktigt mysko att sluta 1:an på gymnasiet. Kändes ju för fan som jag slutade 9:an igår. Haha. Nejmen det är ju kul. Ett år närmare vuxenlivet (hah hah..).

Okej slut tjabbat för mig nu cx

Rösta och kommentera

XOXO

//L

~Amalias perspektiv~

Vi flög över skogarna. Hoppandes att Maaliene inte skulle vara borta när vi kom fram. Det var lätt att veta vart gränsen till Cyrodiil gick. Om inte annat fanns det en ruin av en lång mur vid gränsen. I en liten glänta hittade vi Maaliene och Daires, det såg faktiskt ut som Maaliene var normal igen. 

Aitus och Grives hoppade av oss när det inte var så många meter kvar till marken, och jag och Nathan skiftade form innan vi landade. Lite andfådd blir man av sträckan när man inte flugit på evigheter. 

"Tack att ni kom. Även om det inte behövdes längre", sa Daires och reste sig upp.

"Såklart. Vi vill ju inte att Maaliene ska råka illa ut", sa Nathan sarkastiskt. Alla stirrade irriterat på honom.

Daires såg arg ut. Och det hörde man även på vad han sa: "Nathan, ett ord till och jag bränner dig till döds." 

"Shit. Jag skämtade bara. Ta det lite lugnt nu va, allihop", sa Nathan och höll upp händerna i luften.

Innan Daires hann säga något mer avbröts han av Maaliene. 

"Kan ni sluta tjafsa? Vi måste fortfarande komma på vad vi ska göra med min ängel", sa hon utmattat där hon satt i gräset.

"Förlåt", mumlade både Daires och Nathan nästan i mun på varandra. Något man ska veta är att Maaliene är ledaren. Och då lyssnar man när hon säger något. För annars? Jadu, då är det kört för dig. 

Vi började tänka ut vad vi skulle hitta på. Till sist kom vi fram till att vi skulle vakta henne i skift. Jag och Daires tog första skiftet, Nathan och Aitus andra och sista skiftet tog Grives och Daires.

~Maalienes perspektiv~

En sak jag tyckte var konstigt var hur trött jag faktiskt var. Jag menar. Det är ju inte så att jag har flugit runt i flera veckor och inte haft någon mat. Det enda jag gjort är att (utan min vilja) skiftat form till min ängel. Tydligen är det jävligt utmattande. En annan sak som var konstigt var även hur det kunde komma sig att jag inte mindes något efteråt. Kanske det är för att det inte är jag själv som skiftar? Eller är det något annat. Jag vet då inte.

Plötsligt skymtade jag en siluett mellan träden. 'Tysta. Någon spionerar på oss', sa jag genom tankarna. De andra blev tysta och kollade på mig. 

'Är du säker? Vart i så fall?' frågade Daires.

'Ja, jag är säker Daires. Det står någon mellan träden där borta.' Jag nickade mot siluetten.