Dotter till Två Vinnare, Två Rebeller och Härmskrikan

Kapitel 4

När jag vaknar på morgonen tar jag på mig härmskrikebroschen. Sen går jag ner till frukosten. Efter frukosten sätter mamma upp mitt hår. Hon gör flätan som hon brukar ha på alla bilder.

-Är det där den riktiga härmskrikebroschen? Frågar Hope när jag kommer till skolan.
-Ja, jag fick den av mamma, svarar jag.
-Vad fin den är, säger hon.
Det ringer in och vi går in. Första lektionen är Geografi. Idag får vi lära oss om distrikt 7. Det är ett av Panems största distrikt och innan upproret jobbade dom med träd. Efter lektionen ber Mrs.Green mig att stanna kvar.
-Vad fin du är, säger hon. Du är verkligen lik din mamma.
-Tack, säger jag.
-Berättade dina föräldrar om upproret?
-Ja, mamma gjorde det. Fast hon började nästan gråta.
-Det var en svår tid för henne och hela Panem. Men jag tänkte att du kanske ville se lite bilder.
-Ja.
Mrs.Green går fram till ett skåp och tar ut ett fotoalbum. Hon lägger det på bordet och slår upp första sidan. Överst står det Distrikt 13. Den första bilden är på massa rör och korridorer. Nästa är utomhus. Det är platt och grått men sticker upp halvmetershöga grejer med fönster.
-Det är toppen på dom underjordiska husen, säger Mrs.Green innan hon bläddrar. På nästa sida är det en bild på mamma. Hon har en svart dräkt på sig. Jag gissar att det är Härmskrikedräkten. Jag fortsätter att titta igenom albumet med bilder på mamma, pappa, distrikt 13 och människor. En liten flicka som jag tror är mammas syster Primrose. Hon är verkligen söt. Sen kommer en bild på President Snow. Han har en vit ros i fickan. Under honom är Alma Coin. Lika grå som alla andra i distrikt 13. På nästa sida är det eld, svävare, och krig. Tänk att mamma, pappa och alla andra har varit med om det här hemska. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara. Jag är glad att Hungerspelen är över. Det är nog alla.

Efter rasten har vi musik. Det är ett av mina sämsta ämnen.
-Vart var du på rasten, frågar Hope när hon kommer in.
-Mrs.Green visade mig lite bilder, svarar jag.
-Från Hungerspelen?
-Ja.
-Okej.

På musiken ska vi spela olika instrument. Jag är inte så bra på det men Hope är jättebra. Hon visar mig hur jag ska spela på pianot men det går åt skogen. Skogen, dit vill jag. Jag ska ta med mig Rye och berätta för honom om Hungerspelen och upproret. Fast han kanske är för liten för att förstå, han är ju bara nio. Jag får se om jag berättar.
-Hallå, jorden anropar Willow Everdeen Mellark.
-Va? Säger jag.
-Vart tog du vägen, ut i skogen eller? Skrattar Hope.
-Ja, det är bara så mycket att tänka på, säger jag.
-Jag förstår.

Efter skolan hämtar jag Rye.
-Mamma, vi går till skogen, säger jag.
-Okej, svarar mamma.

Stängslet som fanns runt distrikt 12 en gång är borta. Fredsväktarna också. Nu kan alla komma och gå som dom vill. Vi går till en glänta. Där sätter jag mig. Plötsligt ser jag en fågel. En härmskrika. Jag sjunger dom fyra tonerna mamma och Rue visslade och härmskrikorna härmar mig.
-Willow, varför tittar alla så konstigt på mamma och pappa? Frågar Rye. Det låter som han har funderat på frågan länge.
-Vad menar du? Frågar jag.
-Men varje gång vi är ute är det alltid någon som pekar på dom.
-Jag ska förklara, säger jag. För länge sedan, långt innan vi föddes styrdes Panem av en elak president. Han hade skapat hungerspelen.
-Hungerspelen, Rye smakar på ordet.
-Det var ett livsfarligt spel där en tjej och en kille mellan 12 och 18 år skulle bli utvalda från varje distrikt. Dom skulle tas till en arena och slåss tills bara en levde, fortsätter jag. Ett år var mamma och pappa tvungna att vara med. Men dom lyckade lura Huvudstaden så att båda vann. Men Presidenten var så arg så att han gjorde ett speciellt hungerspel för vinnare. Då tvingades mamma och pappa tillbaka till arenan. Men sen sprängde mamma arenan och...
-Sprängde! Hur då? Frågar Rye.
-Hon sköt en pil med en blixt i mot kraftfältet. Sen blev hon och två andra räddade av distrikt 13. Deras president ville att mamma skulle bli deras Härmskrika och leda upproret. Det gjorde hon. Men pappa blev tagen till huvudstaden. Dom torterade honom och fick honom att tro att mamma var livsfarlig. Sen när han blev räddad av distrikt 13 försökte han döda mamma.
Sen skickades mamma och ett par andra till huvudstaden för att slåss. Dom lyckades döda President Snow. Men många dog. En av dom var mammas syster Primrose. Där stannar jag. Jag vet inte vad mer jag ska säga.
-Okej, säger Rye, då vet jag också varför mamma har mardrömmar.