Dotter till Två Vinnare, Två Rebeller och Härmskrikan

Kapitel 3

-Vad hände? Frågar jag.
-Din mamma skjöt en blixt rakt upp i kraftfältet. Det klarar inte ens det starkaste kraftfält i världen. Hela arenan rasade ihop, svarar Mrs.Green.
-Men vad hände med dom som var i arenan? Frågar Nelly.
-Katniss, Finnick och Beetee blev räddade av distrikt 13. Peeta, Johanna och Enobaria togs tillbaka till huvudstaden. Svarar Mrs.Green.
-Men sen då? Envisas jag.
-Vi ska inte prata mer om det nu, säger Mrs.Green. Ni ska få en läxa. Jag vill att alla frågar sina föräldrar om vad dom kommer ihåg från hungerspelen och upproret.

På rasten är jag med Hope.
-Du har ju världens coolaste föräldrar, säger hon.
-Som inte har berättat någonting för mig, säger jag surt.
-Men det är väl inte så konstigt att dom inte vill prata om det. Skulle du vilja det om du var din mamma? Frågar hon.
-Jag skulle iallafall inte låta mina barn gå runt och undra.

När jag kommer hem sitter mamma vid köksbordet.

-Varför berättar ni aldrig någonting för mig, skriker jag och springer upp för trappan. Efter en stund kommer mamma upp.

-Mamma, vad hände efter de 75 hungerspelen? Frågar jag.
-Vad menar du?
-Mrs.Green säger bara att det var då upproret startade men jag vill veta mer.
-Okej, efter att hela arenan föll ihop kom en svävare från distrikt 13 och hämtade mig. Dom sa att vi var påväg till distrikt 13. Alla trodde att distrikt 13 hade utplånats after det första upproret men egentligen så hade invånarna där byggt upp allt igen under marken. Medan vi var i arenan hade huvudstaden bombat distrikt 12. Runt 900 lyckades fly ut i skogen. Dom blev upplockade av 13. När jag kom dit fick jag veta att huvudstaden hade Peeta. Jag blev så arg. Haymitch hade lovat mig att rädda honom. Nu visste jag inte om han levde. Distrikt 13s president Alma Coin och Plutarch Havensbee ville att jag skulle bli deras Härmskrika och leda upproret. Jag gick med på det om Peeta och dom andra vinnarna räddades så snabbt som möjligt. Vi skickades till distrikt 8 och tillbaka till 12 för att spela in filmer som skulle få folk att fortsätta kämpa.

En dag skickade Alma Coin in ett team i huvudstaden för att rädda segrarna. Det lyckades. Peeta, Johanna, Annie och Enobaria blev räddade. När jag träffade Peeta för första gången efter det var han helt förändrad. Han försökte strypa mig. Senare fick jag veta att han hade blivit kapad. Det är när man blir utsatt för tortyr med målbålgetingsgift samtidigt som bilder på en person eller en händelse visas. Dom hade fått honom att tro att jag var livsfarlig. Sen blev jag och mitt team skickade till distrikt 2. Vi tog oss till huvudstaden. I teamet fanns en avox som hade jobbat i huvudstaden länge så han hittade bland dom underjordiska tunnlarna. Med hjälp av dom tog vi oss djupare in i huvudstaden. Men längs vägen fanns många fällor och flera av oss dog.

Cressida, ledaren för filmteamet kände en kvinna som hade en pälsaffär inte långt från där vi befann oss. Vi tog oss dit. Tigris hette hon och hon såg ut som en tiger, säger mamma och ler. Sen blir hon allvarlig igen.

Vi stannade hos henne över natten. Några fredsväktare kom dit och letade efter oss men Tigris avslöjade oss inte. Dagen efter fortsatte vi mot presidentpalatset i mindre grupper. När vi närmade oss såg vi att runt hela palatset satt barn som en mänsklig mur. Plötsligt börjar det falla silverfallskärmar. Barnen kände igen dom från hungerspelen och trodde att det skulle finnas mat i dom men istället när dom tog i dom smällde dom. Det var bomber. Flera läkare sprang in för att hjälpa dom skadade barnen. En av dom läkarna var min syster.
-Var det hennes plats du tog i slåttern? Frågar jag.
-Ja, jag älskade henne mer en något annat. Men sen exploderade resten av fallskärmarna och hon dog.
Jag ser att mamma är påväg att börja gråta.

Jag gjorde ingenting på flera veckor. Jag kunde inte ens gråta, fortsätter hon.
Efter ett tag fick jag godkänt att döda Snow. Jag fick pilen och gjorde mig beredd. Men istället för att skjuta Snow skjöt jag Coin. För det var hon som hade dödat min syster. Det var hon som hade skickat henne till huvudstaden och sen skickat in fallskärmarna. Under all uppståndelse som blev dog Snow också.

Jag togs tillbaka till distrikt 12. Jag var så ledsen så jag gjorde ingenting på flera veckor. Jag pratade inte, jag grät inte. Jag bara satt på en stol. Efter ett tag kom Peeta. Han planterade Primrosor utanför huset till minne av henne. Vi gifte oss och sen föddes ni, Avslutar mamma. Jag böjer mig fram och ger henne en kram.
-Förlåt för att jag skrek åt dig innan, säger jag.
-Det är okej, jag förstår att du blev arg, svarar mamma. Hon tar upp härmskrikebroschen som ligger på mitt nattduksbord.
-Det var med den här allt började, säger hon och ger den till mig.