Dotter till Två Vinnare, Två Rebeller och Härmskrikan

Kapitel 21

Jag möter Hope och Lily nästa dag och vi går tillsammans till skolan. Första lektionen är matte. Det är ganska tråkigt, fast Hope är som vanligt duktig och hjälper mig. På rasten kommer Collis fram till oss.
-Hej Willow.
-Hej.
-Jag undrar om du skulle vilja göra något med mig i helgen.
Hope knuffar lite på mig och viskar.
-Säg ja, i mitt öra.
-Ja, det kan jag väl, svarar jag.
-Okej, funkar lördag eftermiddag?
-Det går nog bra.
-Då ses vi då.
-Ja.
När Collis går skrattar Hope.
-Ska du på dejt Willow?
-Det är ingen dejt, vi ska bara träffas lite, säger jag och känner att jag rodnar.
-Aa, säkert, eller vad säger du Lily?
-Jag tror att någon är lite kär, svarar Lily med ett retsamt leende.
-Kan ni sluta nu eller?
-Kan vi det Hope? Skrattar Lily.
Som tur är ringer det in precis då.

På lördagsmorgonen tar jag på mig en ljusrosa blus och en jeanskjol. Jag släpper också ut mitt hår ur den vanliga flätan. Jag vet inte varför men av någon anledning vill jag vara lite fin. Jag vet inte heller vart vi ska eller vad vi ska göra, vi bestämde bara att vi skulle träffas utanför segrarbyn klockan två.

När jag närmar mig får jag syn Collis.
-Hej, säger han.
-Hej, svarar jag. Jag brukar aldrig vara blyg men av någon anledning är jag det idag.
-Jag tänkte att vi kunde ner till skogsdungen. Jag tog med lite picknick, säger Collin och visar upp korgen han höll bakom ryggen.
- Det blir jättebra.

Vi går ner till dungen.
-Du är här oftare än mig, vart är bästa platsen? Frågar Collis när vi kommer fram.
-Jag gillar det gamla trädet där borta. Där når solen igenom lite också. Hur vet du att jag brukar gå hit förresten?
-Jag ser dig efter skolan. Du brukar gå hem och sen kommer du ut en stund senare och går mot skogen.

Vi sätter oss vid trädet och Collis börjar plocka upp maten.
-Jag såg dig på TV:n i helgen. Intervjun alltså. Du var jätteduktig.
-Tack, jag trodde allvarligt att jag skulle dö innan vi gick upp på scenen. Jag var livrädd.
-Det hade jag också varit.
När vi har ätit klart går jag fram till ett annat träd.
-Vad gör du? Frågar Collis.
-Tar fram den här, svarar jag och tar upp en av mammas gamla pilbågar ur ett hål i trädet.
-Kan du skjuta?
-Lite, jag kommer väl aldrig bli lika bra som mamma men lite kan jag väl.
-Får jag se?
-Visst. Jag drar fram en pil ur det gamla kogret och lägger den mot bågsträngen.
-Vad ska jag skjuta?
-Försök att träffa den gamla stubben, säger Collis och pekar.
-Lätt, jag skjuter iväg pilen och den hamnar på kanten av stubben men det var fortfarande en träff.
-Träffa den här då, Collis håller upp en av smörgåsarna som vi inte orkade.
-Okej.
Collis kastar och jag skjuter, fast pilen är långt ifrån.
-Så bra är jag inte, skrattar jag.
-Får jag testa? Frågar Collis.
-Ja, jag visar honom hur han ska hålla och han skjuter en helt okej pil för att vi vara första gången. Vi fortsätter att skjuta och försöker träffa olika saker och tävlar mot varandra. Plötsligt märker jag att solen är påväg ner.
-Vi kanske borde gå tillbaka, innan alla börjar undra vart vi är.
-Ja, det är nog bäst.