Emilias liv!

kapitel 17

min dörr öppnas och vi stannar upp och vi tittar mot dörren och där står kim, jag tittar på henne med stora ögon.

- förlåt, men Dylan är här.

en stor klump kommer i halsen och jag släpper Jeremy och jag går till min garderob och sätter på mig en badrock och jag tittar på Jeremy.

- stanna här, jag kommer snart.

jag går ut ifrån rummet och springer ner för trapporna och där står han, han tittar upp mot mig, jag flinar mot han men det gör han inte tillbaka.

- jag kom hit för att lämna en tröja som du hade glömt hemma hos mig.

han räcker den till mig och jag tar emot den.

- tack. säger jag och små flinar mot han.

han vänder sig om och ska precis gå.

- vänta! du kom inte hit bara för att lämna en tröja.

han vänder sig om mot mig och han tittar in i mina ögon.

- jo det var det, för varför skulle jag ville ha en tröja som är din hemma hos mig, jag är så jävla trött på att se den ligga i hörnet i mitt rum, så det är därför jag kom och lämnade den.

han vänder sig om igen och smäller igen dörren och jag står där helt tyst och jag går upp till mitt rum igen och kim sitter och pratar med Jeremy.

- kim kan du gå ut ett tag, jag vill fråga Jeremy en sak.

kim ställer sig upp och nickar och går ut ifrån rummet, jag går efter henne och stänger dörren efter henne, jag går till Jeremy och han ställer sig upp.

- är allt bra?

jag flinar mot han.

- vad?

jag tar av mig rocken och kastar ner den på golvet, jag lägger mina händer på hans kinder och ställer mig på tå och jag sätter mina läppar mot hans, han får en chock men han backar inte bakåt, han lägger sina armar om mig och vi slutar och jag tittar upp mot han och flinar stort mot han. han flina stor mot mig och drar en lock bakom mitt öra.

- det här borde vi göra oftare.

jag biter mig i underläppen och nickar mot han. han kommer mot mig igen och vi kysser varandra igen.

vi står nere vid ytterdörren och Jeremy pussar mig fort på läpparna.

- jag ringer dig sen.

jag nickar och han går iväg och jag stänger igen dörren mjukt och går till bakgården, Kim och Sofia tittar mot mig fort och flinar, jag går och sätter mig ner i soffan bredvid dom.

- så vad hände?

jag känner mig generad.

- vi kysstes.

dom flinar mot mig.

kapitel 17 klart.

sorry till alla som ville att Dylan och Emilia skulle bli tillsammans, men man vet aldrig i framtiden kanske ;)

puss & kram

Med vänlig hälsning julia <3