Emilias liv!

kapitel 21

Emilias perspektiv:

han ligger och kramar om mig hårt.

- jag gillar din doft.

han drar in en stor doft av mig och morrar till och jag öppnar mina ögon stort och tittar på mig, han kramar om mig hårt och pussar mig på kinden.

- jag har aldrig haft ett förhållande som detta.

jag öppnar mina ögon större och Jeremy ligger och blundar, VA?! är vi tillsammans, det har vi inte sagt något om? jag harklar mig och Jeremy öppnar sina ögon och tittar på mig.

- vad?

- nej fick bara en liten chock, trodde inte att vi var tillsammans, för vi har liksom inte sagt något om det.

han släpper mig och lägger sig på ryggen och tittar upp i taket.

- förlåt om jag gjorde dig ledsen, men det var bara en lite chock.

- herregud Emilia jag är inte ledsen.

han tittar inte på mig och jag märker att han är sur, jag suckar och drar bort täcket över mig och reser mig upp, jag hör att han vänder sig om bakom mig, och jag tittar bak på han och han har lagt sig på sidan och han betraktar mig.

- så vad är det du vill Emilia?

- vad menar du?

han börjar att skratta åt mig och jag höjer mitt ögonbryn.

- skrattar du åt mig?

- lite kanske.

jag slänger mig på han och stormar med pussar i hela ansiktet på han och slickar han på kinden.

- men usch Emilia.

han skrattar åt mig och jag skrattar med han, jag sätter mig över han och lägger benen på varsin sida.

- jag gillar dig också Jeremy, men jag och Dylan gjorde nyss slut, vill bara inte hoppa in något seriöst just nu, och förstå mig inte fel  jag älskar verkligen när du är här med mig, och det är riktigt skönt när vi ligger och myser, förstår du mig?

han nickar och jag går ner med mitt huvud till hans och lägger min pappa mot hans, jag pussar han på läpparna och sätter mig upp igen. hans minn har förändrads, han ser inte lika glad ut längre och det göt mig så ledsen, jag ville verkligen inte såra han, jag lägger mig ner på han och lägger mitt huvud på hans bröst och lyssnar på hans hjärtslag.

- ditt hjärta slår så fort.

- det är för att du är nära mig.

jag tar upp mitt huvud och tittar på han och pussar han på läpparna.

- okej, vi gör det, vi kan klara det.

- vad menar du?

- vi testar, och om det inte funkar mellan oss så går vi tillbaka till vanligt, okej?

- okej.

han flinar stort mot mig och pussar mig på läpparna och jag flinar tillbaka till han, jag försöker att resa mig upp men an håller fast mig.

- Jeremy jag måste gå och klä på mig kläder.

- nej stanna ett tag till, jag vill njuta av stunden ett tag till.

jag lägger mitt huvud igen på hans bröst och lyssnar på hans hjärtslag igen.

3 timmar senare...

jag har klätt på mig kläder och vi står nere vid dörren och jag ska säga hej då till han, han tar in mig i en kram och kysser mig, vi gör det i 15 sekunder och jag räknar varje sekund. jag backar ifrån han och jag vinkar till han och han går, jag stänger dörren och tar min rygg mot dörren, jag tittar in i köket och mamma står och lagar mat, jag går in till köket och jag kramar om henne, hon slutar med allt hon gör och vänder sig om och kramar tillbaka.

- mamma jag är så ledsen, jag ville verkligen inte göra dig besviken, men jag var bara så sur på Johan och klarade verkligen inte av att vara under samma tak som honom.

hon pussar mig på huvudet och kramar om mig hårdare.

- det är okej, men jag önskade bara att du kunde säga sanningen till mig, och att du tog med dig mobilen, jag var så orolig att något hade hänt dig.

- du behöver inte vara orolig, för varje gång jag går någon stans så är det säkert med Jeremy och han vakar över mig som en hök.

mamma börjar att skratta och det kommer en ström med lättnad, hon är glad igen och det gör mig så mycket gladare, när mamma är glad så är jag glad, vi slutar att kramar och hon lägger sin hand på min kind.

- jag såg hur n tittade på varandra, din pappa och jag tittade på samma sätt när vi var små, jag är så glad att du har hittat någon som har gör dig glad.

jag flinar mot henne och nickar, mamma fortsätter med maten och jag går upp till övervåningen och knackar på Johans dörr.

- JAA!

jag öppnar dörren och han sitter med sin dator i knät och med sina jätte hörlurar, jag vinkar till han och sätter mig bredvid han, han tar av sig sina hörlurar och jag tittar på han och sen ner igen.

- jag hörde vad du sa när jag "sov" och jag vill också säga förlåt över vad jag sa till dig.

- syrran det är okej.

jag nickar och kramar om han, han blir chockad och jag flinar för mig själv,

vi alla i familjen sitter och äter middag tillsammans, och vi skrattar och pratar om allt möjligt.

- så har ni hört att Emilia har en pojkvän?

jag stoppar min gaffel som jag var på väg att ta in i min mun och jag tittar upp på alla.

- syrran berätta.

jag tittar på Johan och tittar på han med stora ögon.

- Eh han heter Jermey, och han är riktigt snäll.

alla blir tysta, jag fortsätter att äta.

- så mamma och pappa berätta lite mer om eran semester, säger jag för att bryta den pinsamma tystnaden.

kapitel 21 :)

ett collage är nu uppe på min polyvore, länken finns i min profil, gå gärna in ditt och titta var emilia hade på sig i detta kapitel.

lämna gärna en kommentar eller like.

puss & kram

Med vänlig hälsning julia <3