Emilias liv!

kapitel 20

Johans perspektiv:

vi alla har försökt att nå Emilia men ingen av oss kan nå henne, mamma sitter vid stolen och är jätte orolig, var det verkligen nödvändigt att jag skulle vara dum mot henne? nu är allt mitt fel. dörren öppnas sakta och tyst, alla hoppar upp på sina fötter och tittar mot dörren, en full Emilia kommer vinglades in, jag rullar mina ögon mot henne och mamma springer till henne och tar emot henne innan hon ramlar på golvet.

- vad har du gjort kära flicka?

mamma håller i henne med sin arm och pappa går till henne och tar emot henne, han bär upp henne och börjar att gå upp för trapporna.

- nemen sluta på engång.

ja får ett stort leende på läpparna och jag skrattar till, mamma tittar på mig allvarligt.

- det är inte kul Johan.

- erkänn lite.

hon ruskar huvudet mot mig och vi alla går upp och Emilia ligger redan i sängen.

- allt snurrar.

jag springer till städskrubben och hämtar en skurhink och häller i lite vatten i den och ställer den nedanför Emilias säng och jag backar bakåt.

- Varför sa du inte bara att du ville dra härifrån Emilia? du är nitton det är okej att dricka, men inte utan att säga till mig först.

hon svarar inte eftersom hon redan har somnat, pappa klappar henne på huvudet, mamma går och pussar henne på huvudet och båda går ut, jag sätter mig på säng kanten och lägger min hand på hennes hand.

- syrran jag vill bara säga att jag är sjukt ledsen att jag var så taskig till dig, det var inte meningen att göra dig upprörd, jag hoppas att du förlåter mig och så allt blir som vanligt igen.

jag ställer mig upp och går ut ifrån rummet och stänger dörren, jag går in i mitt rum och slänger mig på sängen.

Emilias perspektiv:

mitt huvud värker och jag mår illa, jag öppnar mina ögon och solen skiner i mina ögon, jag blundar lika fort igen och stönar till, min dörr öppnas och jag öppnar mina ögon lite och Johan står där med ett glas med juice och en tablett, han ger mig allt och jag tar tabletten i munnen och dricker en stor klunk med juice.

- tack.

han tar emot glaset och går ut ifrån mitt rum och jag tar min mobil och Jeremy har ringt tio gånger, jag klickar på hans kontakt och ringer upp han.

- Emilia? är du okej?

- är lite bakis bara.

han pustar ut.

- vadå?

- du drog ju ifrån mig och blev så sjukt orolig för dig.

- allt är okej.

- bra.

jag biter mig i underläppen.

- kan jag komma över?

- det är bara att komma, dörren är öppen tror jag, och det är bara att komma in till rummet.

- okej puss.

- puss.

en kvart senare:

dörren till mitt rum öppnas och jag öppnar mina ögon och tittar på Jeremy som står vid dörren och flinar.

- du ser helt slut ut.

- jag är helt slut.

han kommer till mig och sätter sig på sängkanten och tar sin hand på min kind och pussar mig på kinden.

- hur kan inte du vara bakis?

- för att jag drack inte lika mycket som dig, och jag tål mycket mer än vad du gör.

jag flinar mot han och flyttar på mig lite och jag lyfter på täcket och han lägger sig bredvid mig och lägger armen om mig och pussar mig mjukt på läpparna. jag kommer och tänka på hur jag kom hem men allt är helt suddigt, det ända jag kommer ihåg att pappa tog in mig i rummet och la mig i sängen, det är konstig att dom inte har kommit in än.

kapitel 20 done.

lämna en kommentar eller en like, skulle bli SUPER GLAD!!

puss & kram

Med vänlig hälsning Julia <3