o s ä k e r || Foscar AU

Inledning

Jag öppnar ljudlöst den tunga entrédörren till studion där det var meningen att jag skulle tillbringat mina dagar, hårt arbetande som en ny skådespelare i en lika ny film.
Men jag fick inte rollen trots att min provspelning var felfri- enligt mig själv.
Trots mina tankar om total förnedring och misslyckande så tar jag mig ändå tiden att se vem som fick rollen istället för mig då jag inte kan undgå att vara nyfiken på om det faktiskt fanns någon bättre.
Jag går sakta igenom det allmänt gråa och nedstämda rummet som är fyllt med rekvisita och stora filmkameror.
För tillfället är det tomt och nästintill dött i hela byggnaden, bara några statister och tekniker går omkring eller pratar tyst i ett hörn.

"Oj, hej" En förvirrad men självsäker röst får snabbt min uppmärksamhet och två klarblåa ögon som tillhör en ung kille med hyfsat muskulös kroppsbyggnad, fångar upp min ganska nervösa blick då jag inte är säker på hur lätt han kan slänga ut mig här ifrån.

Killen drar handen igenom sitt fluffiga cremé blonda hår innan han fortsätter prata med mig.

"Vad håller du på med?" Ett lätt skratt fyller meningens slut och jag börjar nervöst flacka med blicken.
Jag är väl medveten om att bara de som faktiskt jobbar med filmen får vistas i de rum de spelar in i.

"Ehm, jag ville bara ta reda på en sak. Men jag kan göra det någon annan gång" Killen ser ut att fundera över mina ord, då jag troligtvis darrade på rösten mer än ett asplöv gör när vinden tar tag i det.
Han vänder huvudet åt sidan i några sekunder och jag granskar hans profil noggrant.
De skarpa ansiktsdragen kan jag nästan skära mig på bara genom att tänka på att röra vid dom med fingerspetsarna.

"Är du säker? För jag hjälper dig gärna" Hans ansikte som nu återigen är vänt mot mig visar ett ganska förvirrat uttryck, troligtvis på grund av att jag plötsligt beter mig som en idiot.
Han tar försiktigt ett steg närmare mig så att våra bröstkorgar nuddar varandra vid varje andetag vi tar, den plötsliga kontakten får mig en aning orolig då jag inte har någon aning om vem denna människa är.

"Tack, men nej tack. Jag kommer tillbaka någon annan gång" Svarar jag snabbt och backar några få steg för att slippa känna den kroppskontakt vi plötsligt fått.

"Okej, men vill du åtminstone säga ditt namn?" Jag ler svagt mot honom innan jag kollar ner i marken för att tyst mumla fram mitt namn.

"Felix"
Jag är inte ens säker på att han hört men jag antar att han gjorde det med tanke på att han plötsligt tar ett stadigt grepp om min handled när jag gör ett försök att lämna byggnaden.

"Snälla gå inte.."

-------------------------------
Inledningen på min nya Foscar novell!
Kommentera och rösta mu systrar/bröder!