o s ä k e r || Foscar AU

fyra

Jag låter blicken svepa över det mörklagda vardagsrummet, det enda ljus som kommer in tillhör fönstren då gatlampornas sken lätt tar sig igenom glaset.

"Kan du inte sova?"
Omars hesa röst får min uppmärksamhet att vändas mot soffan där han ligger placerad över Ogges trötta kropp.

Att gå hem var inget alternativ enligt någon av dom så de lät mig stanna över natten då jag heller inte hade några starka tankar på att gå hem och höra klagomål om mitt liv från mina föräldrar.
Även om jag tydligt visat, är försummad av min egen mamma och pappa så missar de aldrig en chans att få kritisera mina handlingar, som oftast är misstag i deras ögon.

"Nej, antar inte det"
Svarar jag sakta och möter Omars nyfikna rådjursögon, och begäret av att hjälpa mig lyser så starkt att det är omöjligt att missa.

"Mår du bra? För jag förstår om du är ledsen över rollen men jag tycker inte att det är värt att älta det"
Omar lägger huvudet på sne och jag skakar på huvudet över hans ord.

"Jag mår bra, jag är bara så sjukt förvirrad över en kille så att jag inte längre vet vart jag ska ta vägen, dock lär jag aldrig få se honom igen för jag vet ingenting om honom"
Omar suckar tungt innan han lägger sig tillrätta på Ogges bröstkorg, antagligen tröttnar han på min dumhet och mitt oförstående ansiktsuttryck.

"Du får väl ta och leta upp honom igen då"
Mumlar han tyst, sedan hörs bara de tunga andetagen från både Omars och Ogges trötta kroppar, men själv kan jag omöjligt låta sömnen ta över min utmattade kropp.

--------------------------------

Rösta och kommentera nu så kommer det mer kapitel snabbare :)