o s ä k e r || Foscar AU

tre

En djup suck lämnar mig när jag utmattat sjunker ner i min för en gång skull bäddade säng och jag ligger tyst för att lyssna efter minsta lilla ljud i min omgivning.
Men allt jag kan höra är min mammas tröstande ord när hon pratar med min nästintill nyfödda lillasyster och de höga snarkningarna från min stressigt arbetande pappa.
Han ska troligtvis jobba redan ikväll igen och måste därför sova några av de få timmar han har under dagen.

Skickat Från Ogge:

"Ska du komma över?"

Det ekande ljudet av min mobil avbryter mina tankar och jag läser snabbt vad min vän skrivit.
Att han är en av mina bästa vänner är det ingen frågan om.
Men han har så mycket som jag inte har, eller kommer få för den delen.
Bland annat har han hittat kärleken, så det skulle inte förvåna mig om hans pojkvän, Omar, skulle befinna sig hemma hos Ogge, då han mer eller mindre bor där.
Dock är Omar långt ifrån en dålig eller irriterande människa. Han är snäll, försiktig men har ett ständigt behov av att bli kontrollerad på grund av sin hyperaktiva personlighet.

Skickat Till Ogge:

"Aa, jag kommer om 10"

Jag reser mig upp ur den bekväma sängen och gör min väg ut till hallen för att tränga på mig skorna.
Jag vänder sedan min blick mot min fyra år gamla cykel.
Jag vet inte varför jag fortsätter använda den, då cykelns orangea färg ger mig kväljningar, och jag kan inte ens räkna till hur många gånger den fallit ihop.
Men med en ny familjemedlem i huset lär jag inte få något nytt transportmedel på flera år.

Men jag tar ändå med den ut för att kunna komma till Ogge, och Omar också för den delen, så snabbt som möjligt.
-
-
-
Jag låter cykeln ramla ner på den torra gräsmattan som inte fått något vatten på flera dagar på grund av den plötsliga torkan, innan jag går mot Ogges ytterdörr får att löst knacka på.

"Hej Felix"
Ogge öppnar dörren iklädd endast ett par mjukisbyxor, och det rufsiga håret får tankarna om att jag avbryter något börja leka i bakhuvudet.

"Hej"
Ogge flyttar sig åt sidan för att ge mig chansen att komma in i det välstädade huset.

"Hittade du den skyldige föresten?"
Jag vänder mig förvirrat mot Ogge innan jag, hack i häl, följer efter honom till köket och slår mig ner på en av de sex barstolarna som står runt den avlånga köksön.

"Alltså han som tog din roll"
Han måste ha sett mitt förvirrade ansiktsuttryck då han snabbt förklarar sig själv.

"Nej, eller jag vet inte om det var han"
Mumlar jag fram och biter mig nervöst i läppen.
Nu är det Ogges tur att vara förvirrad och han försöker tydligt granska mitt kroppsspråk för att få en tanke om vad det handlar om.

"Vad gjorde ni? Om du-"
Jag är snabb med att avbryta Ogges mening då jag redan är väl medveten om vad han ska säga.

"Vi pratade bara, typ, men han var bara konstig helt enkelt"
Jag lägger trött huvudet i mina händer och suckar lågt för mig själv.
Jag vet inte hur jag ska förklara honom på något annat sätt än att vara en allmänt konstig person med handlingar som förvirrar folk på sekunden och som ger dom det desperata skriket efter att få träffa honom ännu en gång.

"Vart har du Omar förresten?"
Ogge rycker till av att jag plötsligt öppnar munnen igen och ett litet leende tar plats på hans läppar när jag nämner hans älskades namn.

"Han sover"

-------------------------------

Rösta och kommentera nu människor så kommer ett nytt kapitel snart <3