o s ä k e r || Foscar AU

tolv

"Felix förlåt så jävla mycket"
Hans fingrar rör sig långsamt över min knottrande hud och jag ger ifrån mig ett utdraget stön av välbehag då hans närhet är allt jag behöver i detta tillfälle.

"Jag menade aldrig att lämna dig vännen"
Hans röst har sänkt sig ännu en tonart och jag suckar lågt över hans ord.
Jag vill tro honom, men allt börjar låta som en dålig teater, framförd av dåliga och osäkra skådespelare.

"Jag var bara så osäker, du är gravid. Vi ska ha en liten bebis. Det blev för mycket ett litet tag"
Jag börjar sakta resa mig upp ur hans famn för att börja gå mot dörren.
Det som lämnar honom fastnar inte, det han säger är inte sanningen.

"Fy fan för dig Oscar, varför sa du inte bara det? Jag skulle förstått!"
Oscars ögon mörknar en aning där han står framför mig iklädd endast ett par vita Calvin Klein kalsonger.

"Nej det skulle du inte! Du vill att vi ska vara så jävla perfekta! Du vill att vi ska vara som dina vänner"
Jag ryggar tillbaka i ren reflex när han plötsligt kommer närmare mig.
Att han aldrig skulle skada mig känns inte liks relevant längre men jag kan långt ifrån låta honom hitta på påståenden om vårat 'förhållande'.

"Vad pratar du om! Det var ju du som använde mig som ett engångsli-"
Mer hinner jag inte säga innan jag känner Oscars kalla handflata mot min film liknande en örfil.

Jag sätter mig snabbt upp i sängen och låter ansträngda andetag lämna min kropp i ren rädsla.
Svetten rinner längs mitt ansikte och på min överkropp och jag lägger ansiktet i händerna.

Varför kommer han aldrig tillbaka?

-----------------------------

Stackars Felix :(

Rösta & kommentera <3