o s ä k e r || Foscar AU

två

Oscar, som han heter, slutar plötsligt med det han höll på med och tar ett stort kliv bakåt för att ge oss båda en chans att andas någorlunda normalt efter den trettio sekunders långa händelsen. - trettio sekunder för lång.

Oscar kollar ner i det hårda betong golvet och huvudet hänger utmattat i skam och han låter sina händer frustrerat dra sig igenom hans hår när han osäkert möter min blick.

"Förlåt Felix, jag gick för långt bara genom att erbjuda min hjälp, det är tydligt att du klarar dig själv"
Han blev plötsligt sårbar och hans självsäkra flin som tidigare klätt hans läppar är istället ersatt av en tveksam grimas.

"Du gjorde inget fel"
Allt kommer ut i en viskning och Oscar stirrar tomt framför sig innan han går med snabba steg fram till mig. I ren reflex börjar jag osäkert backa tills jag känner den kalla väggen mot mina skulderblad.
Hans händer placerar sig på vardera sida om mitt ansikte och han är snabb med att ännu en gång fånga upp min vettskrämda blick.

"J-Jag borde inte varit på dig så"
Säger han försiktigt och stryker bort en ljusbrun hårslinga som ramlat ner i mitt ansikte.
Jag ger honom ett tacksamt leende men han kollar bara ner i marken med en djup suck.
De innan så blåa ögonen som rent ut sagt lyste av livslust och självsäkerhet är nu sårbara och tvekande, men det hindrar honom inte från att pressa sina läppar mot mina och påbörja en intensiv kyss.

Jag står först stel och spänner alla leder i kroppen likt en skrämd kanin men slappnar långsamt av när jag känner de mjuka rörelserna i kyssen han tilldelar mig och jag är sedan snabb med att besvara kyssen med all passion jag äger, och har.
Jag låter mina händer placeras runt hans nacke när han pressar mig hårdare mot väggen och slingrar sina armar om min midja för att trycka mig närmare sin egen kropp.
Det märks tydligt hur gärna han vill ha mer än bara det jag ger honom men jag drar mig ur kyssen när hans händer rör sig ner mot min rumpa.
Jag försöker panikartat att få tillbaka min normala andhämtning men det går långt ifrån som planerat.

"Jag ska nog gå, men kom gärna tillbaka imorgon, om du vill se mig in action"
Ett stort flin leker nu på hans läppar som fortfarande är en aning svullna av den intensiva kyssen och jag ser tydligt den lilla saliv tråden hänga från hans väl skulpterade haka som desperat försöker nå golvet.

"In action?"
Jag kollar förvirrat på honom och höjer ögonbrynet för att överdriva mitt förvirrande ansiktsuttryck.

"Jag är en skådespelare vännen, men kom gärna förbi jag är inte upptagen hela tiden" Hans läppar pressas löst mot min kind och han vänder sig sedan om för att försvinna från mitt synfält.

------------------------------------

Lite Foscar-Feels i detta kapitlet.
För min del i varje fall.
Men rösta och framför allt kommentera nu vänner för vem vill inte ha åsikter om sina kapitel?
Hur ska jag annars veta om ni tyckte om det eller inte :)