o s ä k e r || Foscar AU

sex

Ogge suckar högt åt min historia då allt låter helt korkat enligt honom.
Han kollar på mig med trötta ögon medan Omar lyssnar entusiastiskt på vad jag har att berätta om mitt och Oscars möte i förmiddags.

"Varför stänger du aldrig in oss i en städskrubb?"
Omars gnälliga ton på rösten får Ogge att sucka ännu högre innan han försiktigt stryker Omar över hans mörka lockar.

"För att vi inte lever i en löjlig film Omar"
Omar fnyser åt Ogges svar och lägger armarna i kors över bröstet för att få medlidande från sin pojkvän som enviset står fast vid sina ord om hur löjligt det är.

"Romantik är väl inte löjligt"
Säger jag i protest och Ogge vänder blicken mot mig för att jag tydligt ska se hur han himlar med ögonen.

"Jag säger bara att jag helt enkelt inte kan leva i ett förhållande där det ända man gör är att låssas som att allt är som en film eller bok"
Omar slår handen i bordet för att få min och Ogges ögon på sig innan han hasplar ur sig sin mening.

"Men det kan jag"
Ogge skrattar lågt åt honom och smeker hans kind löst.
Man kan tydligt se kärleken emellan dom båda, och lyckan i deras ögon lyser lika starkt som strålkastarna på en rock konsert.
Dock kan jag inte undgå att känna ett stygn av avundsjuka då jag själv skulle vilja ha samma relation med någon.

"Vad vet du om honom då?"
Ogges fråga avbryter mina tankar och jag börjar nervöst bita i underläppen.
Jag vet nästan ingenting om honom, vilket betyder att Ogge kommer vara emot vårt 'förhållande'.
Han är fast besluten om att man ska kunna rabbla upp allt om personen man älskar i sömnen, annars är man inte ett par helt enkelt.
Ändå vet jag inte vad jag och Oscar är än.

"Han heter Oscar, och är 20.."
Jag gör en lång paus, och Ogge väntar otåligt på min fortsättning.

"Vet du inget mer?" Omar är först med att öppna munnen medan Ogge ser ut att verkligen försöka tänka ut vad han ska säga om min 'fakta'.

"Jo, troligtvis gillar han färgen svart för han har båda dagarna haft svarta kläder på sig"
Omar nickar stumt åt mina ord och kollar sedan på Ogge då han förväntar sig att han ska sköta resten av konversationen.

"Ni känner inte varandra"
Säger han tyst och kollar ner i bordet samtidigt som han placerar armarna över bröstet.
Jag suckar överdrivet och reser mig upp från den höga stolen.

"Jag känner honom visst, och jag har gått om tid att ta reda på mer om honom, jag måste bara försöka hitta honom igen"

------------------------------------------

Romantik är ju inte löjligt?
-
Rösta och kommentera för mer kapitel <3