Albus Severus Potter bok 3

1. Brev

"Maaamma! Paaappa! Jag har fått mitt breeev!" Hördes en röst.
Albus som satt i sin ek kunde höra det på långa vägar. Han skrattade tyst för sig själv och hoppade ner från trädet. Väl nere i köket var hela familjen och väntade spänt på att Lily skulle öppna brevet.
"Öppna det nu Lily, jag har inte hela dagen." Gnällde James.
"Tyst James förstör inte ögonblicket!" Fräste Lily.
Hon rev upp brevet och läste det högt.
Kära ms Potter
Vi har det äran att bekänna att du har kommit in på Hogwarts skola för häxkonsterv och trolldom. Terminen startar den första september. Ta Hogwartsexpressen på perrong nio och trekvart. Här har du dina skollisya av saker du behöver.
Sedan löste hon uppe alla saker hon behövde. Och där orkade Albus inte att lyssna. Han hörde nämligen en röst.
Kom Albus. Jag har ett brev till dig.
Han sprang ut genom dörren, för att se vart rösten kom ifrån.
"Hallå vart är du?" Ropade han.
"Och där försvann Albus Potter, pojken som hosta aska." Hördes James röst.
Men Albus ville veta vad det var för röst. Vem var det som viskade det i hans huvud. Efter några tysta minuter kunde Albus skymta något bortom himlen. Det Ariana som kom flygande. Hon landade framför honom och hade ett brev fastbunden i benet.
Bar det Arianas röst han hade hört? Han tog loss brevet och klappade henne på huvudet. Hon hoade glatt och flög upp på hans axel. Han öppnade brevet och såg direkt att det var Roses handstil.
Hej Albus.
Tja Hugo har fått sitt brev och han tjatar IHJÄL sig om att få träffa Lola. Så om du verkligen bryr dig om mig så kom hit och ta med dig Lily !
Mvh Rose

Albus skrattade inombords för sig själv. Han stod helt på Roses sida. Hugo kunde vara tjatig. Han sprang in mot huset, där familjen väntade på honom med ganska sura miner.
"Albus! Du kan inte springa iväg sådär. Vi sprang minsann inte iväg när du fick ditt brev!" klagade Lily och hon såg besviket på honom.
"Förlåt Lily. Det var fel, men jag fick ett brev av Rose. Hon villa att vi ska hälsa på dem. Hugo vill träffa dig och visa sitt brev."
Han visste inte riktigt om han skulle berätta om sin röst inuti huvudet. Till slut bestämde han sig för att inte berätta. De skulle inte tro honom. De kanske skulle tro att han var sjuk och inte kunde hälsa på Rose.
Lily sken upp. Hans nyhet fick henne helt att släppa att hon var sur på henne. Hon började hoppa upp och ner och skratta.
"Jaja! När jan vi åka dit?!" sa hon.
Både Harry och Ginny var tysta. De visste ju inte när det gick för Ron och Hermione. Ginny skulle precis öppna munnen för att komma med ett svar men Lily hade tröttnat.
Hon tog sitt brev, la ned den i kuvertet, sprang fram till spisen, tog lite flammpulver oh hoppa in i elden.
"Hugo Weasley!" skrek hon och hon försvann.
Kunde man bara säga namnet man skulle till. Albus hade aldrig hört talas om det sättet. Han vände sig om för att se vad föräldrarna tyckte. Till sin förvåning stod Harry med en road min medans Ginny suckade åt sin dotters oförsikthet.
"Ha! Min tur!" ropade James och sprang in i lågorna med flammpulvret i handen.
"Zack Jordan!" skrek han och så försvann Albus andra syskon.
Zack var Lee Jordans son. Han var god vän med familjen Weasley och James bäste vän.
Ginny som blivit ganska irriterad över att barnen bara stack sa till Albus.
"Åk till Rose. Och håll koll på din syster. Jösses vd det är tur att hon har dig till bror."
Harry såg ännu mer skrattglad ut. Alus gick fram till spisen. Att åka flammpulver var en av de sakerna han sög på. Hur han än försökte kom det alltid aska i munnen.
"Rose Weasley!" sa han tydligt.
Som vanligt glömde han att stänga sin mun och under resan försökte han att spotta ut askan, men det slutade med att han bara fick in mer aska. Varför hände detta alltid? Hela han kändes gaska ofräsch.

"Albus! Är du okej?" hördes Hermiones oroliga röst.
"Ja såklart han är. Ser du inte hans manliga uttryck?" sa han.
Albus kunde tydligt höra Hermiones misstro.
"Tyst Ronald!"
Albus kände intensivt för att spy, men som tyr gjorde han inte det. Istället spottade han ut all aska han hade i munnen. Han såg upp på Hermiones oroliga min till Rons breda flin.
"Inte konstigt att ha inte kan svara på sina frågor älskling."
Hermione muttrade något ohörbart. Men snart kunde Albus höra några fotsteg från trappan. Han behövde inte med se för att veta att det var Rose. Bengan hörde fler steg. Hade hon tagit med sig Lily och Hugo?
Hanson upp mot trappan och såg tre små rödhåriga människor. Okej Rose var ju inte så 'liten' hon var ju två pt äldre.
"Hej Albus!" Sa de i kör. "Men så du ser ut!" Utropade Rose. "Man kan ju tro att du har blivit en sotare."
"Och vad är en sotare för något om man får fråga? sa han och höjde på ett ögonbryn.
"Våren bryr sig. Kom jag har saker Jag måste berätta!" efter dem två meningarna tog hon hans arm och drog upp honom mot sitt rum.