Albus Severus Potter bok 3

18. Cell fyratusenåttahundrasju

__________________________________________________________

Vill bara säga tack för 400+ läsare ^.^

Albus*
Mötet dem hade haft med eleverna var nästan det värsta som hämta Albus. Nästan. När alla hade lämnat platsen sjönk Albus ner som slem mot marken. Han reste sig på darrande ben och gick mot en orkidé. Rose, Scorpius och Gustav studerade honom bakifrån. Utan att vända sig om sa han:
"Vi ska rädda henne. Inom en snar framtid."
Gustav fnös. "Jaha hur hade du tänkt dig det? Ska du bara gå och knacka på Dumbledores kontor och ba 'jag ska till Azkaban. Jag kommer nog dö och jag vet inte hur jag ska komma dit. Har du några tips?'" sa han i djup sarkasm.
"Tack så mycket för den informationen Gustav, nu vet vi att du är allmänt deprimerande och att du inte kommer på några bar 'rädda-Lola-idéer." sa Scorpius och blängde på honom.
Tystnad
"Rose?" frågade Scorpius oroligt (eller inte så självsäkert som vanligt). Albus snurrande runt och såg nu Rose sitt på marken. Hon såg helt borta ut. Scorpius viftade med handen framför henne men hon verkade vara långt borta. Hennes blick var tom. Sedan sa hon med en konstig röst:
"Femhundratrettiofemte våningen. Cell fyratusen åttahundrasju. Uppifrån."
Hon ruskade på huvudet och såg ut att vara förvirrad.
"Rose? Vad hände med dig?"
"Va? Hände vadå?"
Mindes hon verkligen ingenting. De tre pojkarna tittade på henne med stora frågetecken över huvuden. Kanske förutom Scorpius som bara såg orolig ut. Men han var väl allmänt korkad tänkte Albus.

Alla satt i en stor soffa i skolans bibliotek och såg på varandra i tystnad.
"Rose när du var i 'trans' sa du Femhundratrettiofemte våningen. Cell fyratusen åttahundrasju. Uppifrån. Minns du verkligen inte någonting från vad du sa?" yttrade sig Scorpius tyst.
"Nej. Det enda jag minns var att jag bara visste det och sen blev det svart. Jag typ bara visste det, något sa det."
Nu satt Scorpius som ett frågetecken. "Var det hon?" frågade han sedan.
"Ej!! Det där är väl min mening!" utropade Albus.
"Jaja din kork, alla vet redan att du är superkär i Lola, Scorpius kan väl också få chansen att säga något." klagade Rose och viftade bort handen mot honom,
Albud rodnade lite ilsket. "Jag är inte alls kär i henne..."
"Vad bra." muttrade Scorpius och rodnade själv. "Mm så att du vet att hon är ledig. Du kommer säkert att ta henne nu." sa han lite mer stridslyset än vad han tänkt sig.
"Kankse det!" sa Scorpius och reste sig från stolen.
Rose tog tag i Scorpius ärm och försökte att dra ner honom igen. Han gjorde så stort motstånd att Rose var tvungen att använda båda armarna. Till slut blev Scorpius så irriterad på honom att han slutade kämpa. Rose drog så mycket att när han slutade kämpa drog hon med sig både han och sig själv till marken.
Båda två gav till ett "uff".
"Du går ingen stans förrän vi vet hur vi ska rädd Lola!" väste Rose under honom.
Gustav såg ut som om han ville slå till Scorpius, Albus såg likadan ut.

"Hur ska vi då rädda henne?" frågade Albus när alla hade lugnat ner sig.
"Jag vet inte."
Rose såg på dem alla. Sedan tog hon Gustavs hand.
"Vatten." mumlade hon.
Albus tittade konstigt på henne. "Rose?"
"Jag vet vad jag menade när jag pratade i trans."
"Gör du?" frågade Scoprius och såg nyfiket på henne.
Hon skulle precis börja tala när en rödtott kom springande emot dem. Lily. Varför skulle hon alltid dyka upp när det var som lägligast?
"Albus hjälp mig!" skrek hon. Hon skrek men skrattade samtidigt. Snabbt sprang hon fram till Albus och gömde dig bakom honom.
"James jagar mig. Vi leker kull med Fred. Jag har inte varit på hela tio minuter."
Efter den meningen kunde Albus höra sin äldre bror. Han gick sitt femte år och hans hår var rufsigare än Albus.
"Jag kommer och tar diig!" skrek han. Med snabba steg sprang han fram mot Albus.
"Jag vet att du är där. Gömmer du dig bakom Albus Severus Potter. Pojken som hostar aska."
Albus tittade lite irriterat på honom. Kunde han inte släppa den vitsen? Dte var typ ett år sen han senast han hostade aska. Då när han hälsade på Lola.
James tog tag om Albus och snurrade runt honom. Lily som inte var beredd försökte att springa förbi James men han tog tag i henne. Lily som var kittlig tjöt av skratt.
"NEEEJ snälla släpp mig!!" tjöt hon mellan skratten.
"Jag gör vad som helst!"
James slutade att kittla henne. "Visst, du får hjälpa oss att planera vårt nästa bus." Lily pustade ut och nickade ett ja. De försvann och lämnade Albus och de andra i en tystnad som var tjockare än dimma.
"Jo det jag skulle säga var att jag tror jag vet vad jag snacka om, när jag var i trans. Jag tror det var Lola. Jag tror att hon har sin cell på Femhundratrettiofemte våningen. Cell fyratusen åttahundrasju. Och när jag ser i Gustavs hand ser jag bara vatten i hans liv.... det var då jag ko på det. Azkaban ligger ute i havet och det enda sätt att ta sig in i det är uppifrån. Albus måste flyga oss dit."
Alla tre stirrade på henne. Albus tog sats och frågade. "Rose.. är du någon slags spågumma eller?"
"Såklart jag inte är.. alla vet tt dem bara hittar på konstiga lögner." fräste hon.
Albus ryckte på axlarna. Enligt honom tyckte han att det Rose just hade sagt och kommit fram till va att spå.
"Jaja.. Nu går vi till maten." muttrade Rose.
När hon märkte att ingen följde efter henne tog hon tag i Albus och drog iväg honom.