Albus Severus Potter bok 3

25. Fakta/Story-time med Lola

Efter som Albus och de andra hade stuckit för att "hämta" Lola rån Azkaban hade ingen av barnen hunnit fira jul. Alla deras presenter låg kvar där dem va när dem åkte till Azkaban på julafton.
Så fort Albus vaknade skrek han:
"GOD JUL I EFTERSKOTT!"
Alla såg ganska surt på honom. När han tänkte efter så hade han väckt ett dussin personer, så till sin ursäkt försökte han le. Rose såg ut som om han ville slänga en sten på honom. Lola såg däremot jätte förvirrad ut.
"God-vadå?"
"Vet du inte vad jul är?"
"Nja, vi firar inte...jul hos Kyoshi. Jag tror ärligt talat ingen av nationerna firar 'jul'. Förresten har jag varit borta varje julfirande på Hogwarts. Så atte FÖRKLARA VAD JUL ÄR!"
Förklara vad jul är. Skulle han börja undervisa henne i kristendomens religon? Desperat såg han på Rose. Hon himlade med ögonen och började förklara från första början om hur jorden skapades. Lola tröttnade på sagotimmen efter aa typ tre minuter.
"Okej, jag ville bara veta vad man gör på julen."
Rose såg mycket besviken ut över att Lola vara så ointresserad men svarade. "Suck* På julen firar man om Jesus födelse, men idag är det mest en tradition att sätta upp en julgran. Under julafton för man paket av 'jultomten' men egentligen är tomten bara ett konstigt påhitt. AJA MAN DANSAR RUNT EN PYNTAD GRAN OCH GER PRESENTER TILL VARANDRA!"
Lola gav dem en skeptisk blick. Tja det skulle Albus också göra om han fick en sådan introduktion av 'julen'
"Okeeeej, då tar vi och äter frukost." Sa hon och flög upp och sprang i väg till stora salen, sedan syntes Lola inte till. Scorpius harklade sig och började.
"Hon är medveten om att hon bara har ett sjukt stort nattlinne, är barfota och just sprang ner till Stora Salen där alla kommer se henne och glo på henne som ett djur på zoo?"
"Jepp." Suckade Albus och Scorpius till svar.
"JAMEN STÅ INTE HÄR DÅ VI MÅSTE JU BACKA UPP HENNE OM HON HAMNAR I KLISTRET!" Skällde Scorpius ut dem och föste sedan Albus och Rose genom porträttet. 

Tja i Stora Salen stod folk och glodde på Lola. Men inte en ful kommentar slank ut ur någons mun. Alla stod och stirrade på att Lola satt och slukade i sig mat som om hon har slutit ihjäl (vilket var sant) och såg på maten med lyckliga ögon. Ja det var sannerligen komiskt att se på.
Efter bara några minuter kom Professor Snape och väste:
"Vad är det alla står och glor på?" Men mer än så kom han inte till, när han insåg vad alla glodde på.
Efter allt Albus har 'råkat' sett och hört av honom väntade han sig något "Jaaa Lola du är hemma, låt mig ge dig en kram!" stilen. Till sin förvåning och lite lättnad sa han bara.
"Tänk på ditt bordsskick McGonagall.... välkommen hem." han uttalade 'hem' lite mindre kyligt än dem andra orden. Precis när han var på väg att vända tillagde han: "Och sätt på er lite kläder."
Den där meningen fick hela salen att brista i skratt.
Albus och de andra stod ganska förlamade ut. Ingen visste inte riktigt vad en skulle göra. Lola verkade inte bry sig så värst mycket hon heller, så det var väl inte ås farligt antog Albus.

Alla elever skulle ner till Hogsmede. Alla förutom Lola och Albus, okej alla första och andraårselever också då men om man uteslöt dem så var det bara Lola och Albus som stannade.
Rose och Scorpius stack till Hogsmede men Lola avstod, vilket i detta fall gjorde så att Albus också avstod.
Nu stod de på en balkong högst uppe på Hogwarts högsta torn, med utsikten över sjön. Lola älskade att vara här upp. De stod i tystnad tills Albus frågade.
"Varför ställde du de högst underliga frågorna när vi kom till din cell?"
"För att om det verkligen var ni och inte några bedragare skulle  ert verkliga jag kunna lista ut svaret."
"Men varför ställde du aldrig en fråga till mig?"
Den här gången tog det längre tid att få svar. Hennes kinder blev lite rosa och hon blängde bestämt ner mot sjön när hon svarade.
"Dina ögon är vackra Albus. Är du medveten om det? Jag frågade inte någon 'gåta' till dig för att..." hon blev ännu skärare om kinderna. "När jag såg i dina ögon tänkte jag att även om någon skulle förvandlats till dig... skulle de aldrig riktigt få din ögon."
Albus kände att även hans kinder blossade nu. Förskräckt tittade han bort i hopp om att hon inte skulle ha sett det.
"Varför behandlade du Gustav som du gjorde, du vet att han inte förtjänade det?" hans röst förvandlades nästan till den kyligare sidan, men han försökte att behärska sig.
"För att jag inte tror att han menade att slå mig eller förinta mig och se min döda kropp."
Albus skulle just protestera med typ 2573 argument, men såklart fick han inte använda dem.
"När Jag blev utvald till avatar och inte Gustav chockade det alla. Världen visste att nästa avatar skulle vara vattenbändare, Aang var ju luft liksom. De äldsta av vattenfallet visste att Gustav skulle bli avataren. Han hade valt leksakerna som de alla tidigare avatarerna hade valt. Gustav skulle egentligen få veta att han var avataren när han var sexton... Men han råkade höra på ett möte att han var avataren. Han blev helt utom sig av lycka men.."
"Meen?" Försökte Albus.
"Han visade inget tecken på att vara avataren. Visste hade avatarer inte alltid kunnat bända flera element när de var små, men Gustavs vattenbändning var svag, till och med för en vanlig vattenbändare.
Sedan gifte hans pappa med min mamma, och vips så blev vi halvsyskon. Nu var ju det förfärliga att jag började visa övernaturliga krafter. Jag kunde frysa vatten till is och ibland råkade jag bränna ner något när jag blev arg. Detta lät ologiskt jordrikets avatar skulle inte komma förrän efter att avataren återuppstod som en vattennomad... jag vill inte prata mer om det.."

Hon tystnade. Albus ville inte pressa henne, men allt var väldigt förvirrande och han ville ha ett svar om hennes r förflutna. Till skillnad från Albus förflutna (som var välkänt) var Lolas mystiskt.
"Varför rymde du inge från Azkaban? Du svor faktiskt att du skulle rymma. Varför väntade du på oss?"
Nu flinade Lola. "Du kan visst inte låta bli att fråga du?"
"Det finns någon som heter Qi. Som jag sa förut Qi är energi som flödar genom din kropp. Nu finns det åttio-någonting olika slags Qi. Men. Det finna också någon som heter Jin. Jin är det du bestämmer dig för att lägga din energi på. Det finns lika mycket Jin som Qi, alltså drygt åttio.
Jag valde att lägga mitt Qi på väntandes Jin. Det betyder att jag väntade tills det rätta ögonblicket kom för att göra något åt saken. Och det rätta ögonblicket var när ni kom och hämtade mig antar jag."
Albus var på väg att säga att hon var så visare än vad hon såg ut, men såklart avbröts han. Som alltid.
"Säg inte att jag är visste än vad jag ser ut, för det vet jag redan."
Albus öppnade inte munnen och berömde hennes vishet.
"KULL!" skrek Lola och slog honom på armen och sprang i väg.
"SERIÖST. VI VAR MITT UPPE I EN KÄNSLOSAM DISKUSSION OCH SÅ SÄGER DU 'kull'!" Skrek han till henne.
"JAG VET!" hojtade hon tillbaka. "DET VR DÄRFÖR JAG SA KULL!"
Både frustrerad och glad sprang han efter henne, genom Hogwarts alla korridorer och trappor. Men han kom aldrig ifatt henne, men lika glad var han för det. Bara över att höra hennes fnittrande skratt gjorde honom glad. Vilket ledde till att Albus var glad hela dagen.