Albus Severus Potter bok 3

3. Pojken med de blåa ögonen

Fram mot kvällen hade Harry och Ginny kommit till Albus och Lily med flammpulver. Ginny var inte glad över att Lily hade hjälpt till att slänga ner en tomtenisse i skrotstenen.
"VAD TÄNKTE DU PÅ! Jag TRODDE att du hade ett större förnuft än så. Det har oerhört oförskämt att göra en sådan sak." Ginny lät skrek inte allt var hon hade för då skulle de flesta få tinnitus. Men det blixtrade om hennes ögon och Lily blev tyst. Även fast Ginny bara skällde ut Lily så såg det ut som att Rose och Hugo fått en smäll i huvudet. Albus och Harry var ganska vana, men det var ingen vacker syn.

De åt en härlig kvällsmat i alla fall (utan några bråk) och de hade bestämt att de skulle åka till Diagongränden nästa dag. Albus såg fram emot det. Han behövde dessutom köpa nytt godis till Ariana.
Den natten sov Albus i Hugos rum och Lilys i Roses. Ginny och Harry sov i vardagsrummet. Ett ögonblick inbillade sug Albus att han såg Lola vid fönstret. Men han visste att han bara inbillade sig.

Vägen till Diagongränden gick ganska smidigt. Förutom att Albus var nära på att svälja all aska. Och självklart kom James fel och de var tvungna att hämta upp honom hos en ganska sur expedit i en tidningsaffär.
"Vi ber om ursäkt." Sa Harry och såg bekymrat på expediten. När expediten såg Harrys ärr blev han inte lika sur. Och skällde inte ut dem lila mycket eftersom han visste vem han var.
Lily tvingade iväg Harry till Ollevanders och Albus och Rose fick lite pengar och började gå mot bokhandeln. Där mötte de ganska många personer bland annat Frank Longbottom som stod och beundra en bild på en ung kvinna, inte mer än arton. Albus känd igen henne. Hon var ganska omtyckt. Hon brukade stå och sjunga på gatorna. Det gick så bra för henne att hon nätt och jämt kunde försörja sig på pengarna som folk gav henne.
"Hon ska bli bår nya lärare i Svartkonst." Sa Frank utan att titta upp.
Albus undrade hur långe hon skulle stanna. De hade i te lyckats behålla en lärare än ett år sedan Albus började. Frank verkade ganska uppslukad av häxan.
"Vad heter hon nu igen?" Frågade Albus.
Frank suckade som om det var det enklaste i världen.
"Hon heter Philippa  Broke eller hon brukas kallas för Lollipop."
Alice hade kommit fram till dem och himlade med ögonen och sa med en drömmande röst.
"Jag tror att Frank är kär."
Frank rodna så intensivt att han sprangs ut ur butiken.
"Borde jag ha sagt det där?" frågade Alice lite oroligt.
Albus och Rose skakade på huvudet. De fortsatte in i butiken och lämnade Alice där. De mötte Scopius. Han blängde lite halvsurt på Albus. Tills Albus stora förvåning rodnade Rose lite när hon såg honom men Scorpius ignorerade henne.
Var Rose kär i honom? Albus började bli ganska irriterad. Skulle detta bli något slags kärleksår eller? Tja han visste inte det enda han visste var att hans kärlek satt fången i Azkaban.  Han hade i te fått ett ända brev från Dumbleodre eller någon om information om Lola. Hade dem skickat alla information till Scorpius eller Rose?
Att säga att han ville träffa Snape skrämde honom själv. Men han ville klämma ur den irriterande gamla gubben allt han visste om Lola.
Rose väckte honom ur sina tankar och sa:
"Efter som kärleks-pojken inte kan sluta tänka på sin inlåsta kärlek har ms Weasley tagit fram hans böcker."
Albus log tacksamt mot henne men hon suckade och himlade bara med ögonen. hon dumpade böckerna hos honom. Böckerna var inte lätta, tvärt om, de var svintunga! Att Rose lyckats bär både hans böcker och hennes egna plus några extraböcker var ett under.
Han släpade sig fram till disken och slängde fram en liten hög med galleoner.
Den tunna lilla kvinnan bakom disken med utputande bröst samlade genast in mynten och han fick sju siklar tillbaka. När hon granskade honom närmre tappade hon hakan.
"Jösses du är Albus Potter! Jag beklagar din älskarinna eller nu vad byrackan hette. Men det finns fler kvinnor vet du." Sa hon log sockersött mot honom och försökte se "bra" ut. Hon misslyckades stort för Albus hade börjat koka när hon sa byracka och elden var lös inom honom när hon ville att han skulle träffa någon ny (uppenbarligen henne).
Han försökte att lugna ner sig och sa sedan kyligt till henne.
"Jag svär att om du kränker henne en gång till kommer självaste Merlin att konfrontera dig." Kvinnan hoppade till och låtsades att bli rädd, så att brösten skumpade omkring.
"Hotar du lilla mig?" Sa hon såg på honom med sitt 'sötaste' leende.
Albus kände på sig att han skulle explodera snart så han tog sin kasse med böcker med all ilska och gick ut. Rose som fortfarande var kvar brydde oss inte om honom.
Han var fö uppblåst för att se sig om och stötte emot någon. Han kände att personen som han gått omkull ramlade och tappade alla sina saker.
Chockat såg han ner på personen och såg att det var en liten pojke med de blåaste ögon han sett.
han sträckte fram en hand för att hjälpa honom. Han tog försiktigt emot handen.
Rose som precis kommit ut ur bokhandeln hade ås mycket böcker att hon gick in i pojken. Albus tyckte synd om pojken. Han skulle blivit jätteintresserad om han blev påsprungen två gånger. Rose hjälpte honom upp och sedan stod de bara och stirrade på varandra.
Pojken hade vitt hår. Eller mer silveraktigt otroligt ljust i alla fall. Han hade små fräknar och sen skjorta på sig. Han var alltså i det stora hela ganska snygg. Och nu när han stod rak i ryggen var han inte så liten. Lite kortare än Rose bara.
"Vad heter du?" Frågade Rose hest.
"Gustav." Svarade han lika hest tillbaka. Ingen va dem kunde lita blicken från den andra. Till slut tog Albus en av böckerna han hade och dunkade Rose lätt med den. Hon blev först sur men insåg sedan varför han gjorde det.
"Ska du till Hogwarts?" Frågade Albus sedan när allt var återställt. Pojken nickade.
"Vilket elevhem är du ifrån. Förlåt men jag har aldrig sett dig förut."
Pojken såg förbryllat på honom.
"Jag är inte i något elevhem. Jag är... från Blanceru."
Både Rose och Albus stod och stora på honom. Utbytesstuden. Albus vet att sånt händer men det var väldigt sällan. Trollkarlar och häxor föredrog hellre att gå på sin egen skola. In i det sista.
Pojken ögon var oemotståndliga. Så blåa som havet. Man skulle kunna drunkna i dem. Dem såg ungefär ut som Dumbledores ögon, fast i en ljusare skala. Men till Albus stora lättnad glimtade inte dem inte alls, som Dumbledores.
Rose däremot verkade blivit förhäxad av honom. Lika så Gustav. Dem stod och stirrade på varandra igen. Albus tog sin grundfhanboken i förvandlingskonst och dunkade i den i Roses huvud igen.