Albus Severus Potter bok 3

4. En sista chans

Lola*
Hon satt ihopskrynklad i sitt hörn. Hon höll på att skaka. Albus, Rose ja alla hennes vänner hade säkert glömt henne. Det kanske var bra förstås. Nu slapp de ha ett freak till vän. Hon andades sakta. Som om hon ville ta vara på luften.
Små skratt ekade. Flera av fångarna hade varit intresserade av henne. Dem hade frågat ut på henne laddar av saker.
"Var är du här sötnos." Hade en ful man frågat henne med flintskallig huvud.
"På grund av min existens." Sa hon lågt.
Han läppar hade pressats till ett leende. "Mörkrets herre skulle ta emot dig. Han skulle inte låsa in dig här jag vet vad du är för något."
"Tack." Hade hon fräst tillbaka. "Han har redan försökt men han dödade mig.  Tror inte han är så intresserad av mig. Han är mer förtjust i de andra."
Mannen såg på henne och sa sedan knappt hörbart. "Jo han är vist förtjust i dig. Med dig vid sin soda kommer van kunna göra slut på trollkarlarna som hålet dig låst. Han kanske erbjuder dig att döda dem."
Lola ville inte tro på honom. Hon visste att han bara skulle vilja ha henne för att hå in i bländarnas värld. Han skulle sedan dumpa tvinga henne att göra så hemska saker att avatarerna skulle  döda henne om fe kunde.

Dörren öppnades långsamt. Ett hemskt gnissel faktiskt. Pojken med det turkosa håret stod där. Han blängde på henne och sa sedan.
"Snälla om du bara berättar vart ingången är kommer de att släppa dig."
Hon spottade till svar. Trodde van verkligen att han kunde knäcka henne? Avataren!
Han riktade som trollstav mot henne.ä och en stråle kom mot henne. Det var inte den där bekväma känslan som hon fått första året av Voldemort som tvingade henne att göra saker. Nu var det bara smärta. Men den hann knappt nå henne innan något hindrade strålen. En hand placerades på Teddys axel.
"Låt mig göra det. Jag vill göra det själv. Du kan gå." Sa mannen.
Lola hade sätt honom så mycket men hon visste inte vad han hette. Han brukade plåga henne. Ge henne den dör jobbiga strålen. En gång gjorde han som mugglarna gjorde i förr i tiden. Han hade tagit en piska och daskat till henne några gånger. Han var rent ut ondskefull. Allt för att får veta vart ingången till Bändarnas värld.
Hon ändå att hon bara kunde dö. Då skulle ju en ny avtar födas och ställa till rätta allt hon gjort fel.
Curico
Strålen träffade och hon vred sig j smärta. Det var obeskrivligt. Hon skrek inte. Han gröt inte. Hon tog bara in smärtan  i kroppen. När behandlingen var klar gick mannen fram mor henne. Och tryckte upp henne mot vägen och viska i hennes öra.
"Du berättar nu vart det ligger!"
Hon kunde känna hans andedräkt. Den lukta inte gått. "Vem är du?" Sa hon ilsket.
"Oj har du fått så stora minnesförluster? Jag är ju mannen som satte dit dig."
Minnen kom emot henne. Hon försökte att minnas hans ansikte. Och nu stod det klart för henne. Det var ju Pipskägget, som Albus kallade honom. Eller var det Scorpius.
Hon ruskade på huvudet mot hans fråga.
"Nåväl. Vi väntar på din rättegång. Dem säger att den snart är klar."
Han släppte henne och fick bort till dörren och låste den. En svart varelse kom till henne och hon såg alla hennes rädslor komma till henne.

Albus*
Han satt ihopkrupen i en kupé på tåget. Rose satt och läste i grundhandbok i förvandlingskonst åk 4. Albus fattade inte hur hon kunde läsa en sådan bok. Lily och Hugo satt och inspekterade varandras stavar. Lily hade fött ett trollspö och Hugo en trollstav. Lilys spö var vit och och hade ett 'kulaktigt' handtag. Dessutom var det i ristat ett träd vars grenar sträckte sig längst hela spöt.
Hugos trollstav var brunt och hade små gropar. Om Albus ska vara uppriktigt tyckte han att Lilys spö var lite coolare.
James hade stuckit ifrån dem så fort de hade kommit på tåget. Men han hade sagt att om Lily undrade något så skulle hon fråga. Lily hade suckat. Hon hade ägnat nästan hela sommaren med att studera allt som fanns att veta om Hogwarts.
Till slut orkade inte Hugo eller Lily att hålla ögonen öppna och somnade.
"Rose hur ska vi få ut Lola?"
Hon blängde på honom.
"Hur då. Hon är inlåst på ministeriet. Dumbledore och de andra håller på att försöka få ut henne."
När hon såg han snedsågade min försökte hon att säga något bättre.
"Hon kommer vara ute därifrån på nolltid."
"Fattar du inte!! Det var ju ministeriet som satte dit henne. Dem kommer aldrig att släppa ut henne med vilja. Vi måste agera!"
Rose suckade och återgick till sin bok. Kupéfläkten öppnades och där i dörren stod en flicka. Brunt hår, fräknar, gråa ögon och en fläta.
"Kan jag sitta här. Det är så tråkigt att sitt själv." Sa hon.
Rose såg inte upp men gjorde en gest att sätta sig ner.
Flickan med flätan gick och satte sig bredvid Albus.
"Du är Albus Potter va? Jag är Fiona"
"Aa jag är Albus."
Resten av resan var ganska stel. Fiona försökte att få igång ett samtal men Albus kom aldrig på vad han skulle säga. Rose verkade in bry sig och Lily och Hugo hade stuckit iväg.
"Vilket elevhem är du i?" Försökte Albus.
Fiona såg besviket på honom. Som om hon tyckte att Albus borde veta.
"Jag är i Gryffindor. Blev sorterad precis efter dig."
Albus skämdes lite. Efter två år hade han ändå aldrig lagt märke till henne. "Umm.... jag är ledsen för att jag inte har sagt hej eller något.." sa han.
Fiona log lite blygt mot honom. "Det gör inget. Du är med mig nu. Och jag är glad för det."
Albus märkte att hon rodnade extremt. Dock verkade hon märka det själv för hon skyndade ut från kupén med bortförklaringen att hon behövde gå på toaletten.
Nu tittade Rose upp mot honom bakom tidningen Hört och Sett  tidningen som Luna Lovegood höll i. Eller hon ärvde företaget från sin far.
"Albus, jag ber dig. Bli inte för bra vän med henne. Hon är värsta klängapan och om hon vill något kan hon bli galen. Bara så du vet. Om hon någonsin kommer träffa Lola aa dem kommer nog inte att bli så bra vänner. Dessutom har hon fått förbud att gå till Hogsmede för att hon försökte få Mcgonagall till Det piskande pilträdet. Hon trodde typ att om hon blev skadad skulle examen ställas in. Förresten har du sett Gustav?"
Albus kände starkt för att säga något taskigt till Rose men bet sig i läppen för att inte säga något.
Kupédörren öppnades och Fiona stod där och log stort mot Albus. Han kunde inte låta bli att le tillbaka. Rose bara himlade med ögonen. Fiona gav henne en ogillande blick och sa sedan:
"Vi är framme om bara några minuter!"
Efter dem sju orden ploppade Lily och Hugo upp som små nissar ur sömnen och började bli nervösa och klaga på att de skulle hamna i Slytherin.
Albus var för trött för att orka bry sig om att trösta dem. James hade kommit in och skrämt upp dem under de sista minuterna. Men var tvungen att gottgöra det när Lily och Hugo höll på att gå under av nervositet.

Albus inspekterade alla de små elvaåringarna som gick på ett led efter professor Mcgonagall. Hon var förd i en smaragdgrön klänning med lite svart spets. Hennes hatt var svart (som vanligt).
Albus kunde skymta två små rödhåriga personer. De små barnen samlades framför pallen med den lappade hatten. En del barn (troligtvis dem som var mugglarfödda) såg förvånat på varandra. Varför skulle man ge så mycket uppmärksamhet mot hatten. Dem blev chockade över att hatten öppnade sin mun och började sjunga.

Barn ropades upp och sorterades.  Två till Hufflepuff och en till Slytherin än så länge. Albus började känna sig lätt uttråkad oh började äta av sin potatis.
"Potter Lily!" hördes Mcgonagalls röst.
Albus lilla syster gick med stadiga ben med ett sammanbitet ansikte och satte sig på hallen. Mcgonagall trädde över hatten på hennes huvud. Den var lite stor och sjönk ner.
"Aa en Potter... GRYFFINDOR!"
Lily log stort och hoppade ner från pallen och sprang fram till Albus. Albus som hade ätit sin potatis blev lite generad av att han halvt missade hennes sortering.
En annan pojke ropades upp och tilldelades Rawenclaw.
"Weasley Hugo!"
Hugo var blek och såg inte alls ut att må bra.
"Tänk om han inte blir i Gryffindor!" sa Lily oroligt. "Då kommer han att bli arvlös." Hon kom fortfarande ihåg ögonblicket då Albus skulle till Hogwarts och Ron hade hotat med att om Rose inte skulle hamna i Gryffindor, skulle hon bli arvlös.
Albus hade tänkt att berätta att det bara var ett skämt när sorteringshatten började prata.
"Ännu en. Tar ni Weasleys aldrig slut!" Hugo rodnade.
"Jaja du får väl komma till rött och gult. GRYFFINDOR!"
Hugo hoppade glatt ner och satte sig ner vid bordet. Nu var de alla samlade.