Albus Severus Potter bok 3

5. En rivstart

"Innan vi börjar den härliga måltiden vill jag bara presentera vår nyaste elev! Gustav Waterdis! Han kommer från Blanceru, en förtjusande skola med många begåvade elever. Under terminens gång kommer han att vara vår elev här på Hogwarts."
Pojken som Albus och Rose såg i Diagongränden trädde fram bakom en dörr. Albus kunde se att han fångade Roses blick men lyckades snabbt slita den. Rose verkade ha svårare. Albus muttrade något och slog till henne lite lätt på axeln.
Gustav som skulle ar en elvev här var ju tvungen att bosätta sig någonstans. Återigen kom sorteringshatten fram.
"Hmm... GRYFF- VÄNTA VA!" Hatten stannade mitt i sin mening. Plötsligt såg hatten ganska skrämd ut.
"DUMBLEODRE ta bort pojken. Jag klarar inte av jobbet!" Dumbledore gav honom en så ogenomtränglig blick att hatten tystades och mumlade något.
"Jag är inte gjord för sådant här."
"RAWENCLAW!"
Gustav hoppade bort mot det jublande Rawenclawbordet. Han gav Rose en snabb blick. Albus kände sig ganska förolämpad. Han hade också träffat Gustav, till och med pratat med honom och han hade inte ens gett honom en blick.

En hostande kom från bordet. Igen hade lagt märke till henne men nu såg alla på henne med stora ögon.
"Sorry Professorn men du har liksom glömt mig."
Dumbledore log vänligt mot Philippa. "Oj jag är ledsen. Mitt minne är inte vad det har varit. Låt mig presentera! Professor Broke, vår nya lärare i försvar mot svartkonster."
En våg av applåder kom och Frank höll på att trilla av  bänken.
Efter applåderna lagt sig sa Dumbledore "Ät" och all mat kom fram. Lily såg storögt på al mat och började genast att lägg upp det hon ville ha på sin tallrik.

Nästa morgon vaknade Albus glatt. Han hade nästan glömt bort tanken att Lola var borta. Men när han inte såg henne vid frukosten slog det honom och humöret sjönk en aning.
Fiona hade fått syn på honom och satt sig bredvid honom.
"När är er första träning i Quiddich?" frågade hon, kanske lite för exalterat.
"Öh.. vet inte, har inte fått schemat." svarade han.
Efter frukosten hade Neville gett dem sitt schema över terminen. Den första lektionen var klockan nio och var då spådomskonst. Det visade sig att Fiona också hade valt det ämnet.
"Ska det inte bli kul! Jag har alltid velat se in i framtiden!" sa Fiona och hoppade upp och ner av iver.
Albus tyckte om glädjen hon utstrålade. Han, Rose och Fiona gick upp till en av det högsta tornet där lektionen skulle hållas. På vägen dit stötte de på Gustav som också skulle dit.
Rose såg ganska lättad ut. Albus förstod inte varför. Fiona var inte jobbig, hon var ju underbar.

Rose*
Hon visste inte varför hon inte kunde sluta att stirra på honom. Hon kände sig så ohyfsad. Men det var något med hans ögon som hon bara ville ha mer av. Gustav verkade tycka detsamma. Rose kände att det hetta lite på kinderna. Gustav verkade inte bry sig om det, vilket glädje henne.
När de kom fram klättrade Rose och de andra uppför stegen. I lektionssalen var det varmt, nästa lite för mycket. Hon tog plats vid ett runt litet bord med Gustav och Frank. Hon orkade inte med att sitta med Albus och Fiona. 'Snart kommer han att få se vilket misstag han har gjort, genom att bli vän med henne.'
Albus verkade inte förstå, men tjejer förstod. I alla fall såna här saker. För Fionas drama hände alltid i flickornas sovsal. Albus kunde ju inte gå in där.
Förra året satte hon eld på gardinen. Rose släckte elden, men hon fick en stor utskällning av tjejerna i sovsalen för att hon 'förstörde det roliga'.
När alla hade satt sig kom professor Trelawney. Hon hade massor av pärlor och hennes glasögon var som förstoringsglas, hennes ögon var ju som stora bollar.
Rose började nästan ångra att hon valde spådomskonst. Hennes föräldrar hade varit ganska skeptiska. Men ingen av dem sa något, vilket Rose tyckte var bekvämt. Hon ville inte att dem skulle påverka hennes val (i alla fall inte i sådana val).
"Välkomna mina barn det är jag som är professor Trelawney och idag ska vi kasta oss in i fram tiden?" Hon gav dem ett stort leende och det var bara två stycken som gav henne ett leende tillbaka.
"Alla gå nu och ta varsin grön kopp. Förutom du där." Sa hon och pekade på Frank.
"Du får ta en rosa. Koppen kommer gå sönder innan lektionens slut, så jag vill inrett de gröna kopparna ska utsättas." Alla var ganska förvånade. Kunde det verkligen stämma, att Frank skulle tappa koppen.

Följande av lektionen skulle man dricka te och sedan spå i någons annans kopp av det som man såg i den. Teet smaka inte så gått men alla drack.
Rise dig varsamt Gustavs kopp och såg inte mycket i den. Men desto mer hon såg i den, förvandlades till slut teets "smuts" till meddelande.
Trogen bort till fängelset.
Vatten
Trelawney kom bort till deras bord. "Vad har du sett lilla vän... Ok jag ser är du dotter till Granger.
"Ja professor."
"Ja hon var usel på spådomskonst. Men berätta vad du ser."
"Jag..såg att 'han' kommer vara trogen till fängelset sen såg jag vatten."
Professor Trelawney tog Gustavs kopp och såg i den. Sedan sa hon lågt: "Du har sett helt rätt min vän."
Albus*
Den lilla bluffmakerskan närmade sig honom, som folk brukade kalla henne. Fiona hade inte sett något i hans kopp. Hon tog hans kopp och såg förundrat i den.
"Jag.. jag kan inte tyda något i den... Djur. Du kommer nog inte ha någon framtid. Du har en uggla. Efter nästa gång du träffar den kommer du säkert att dö. Synd."
Albus stirrade bara på henne. Vadå dö! Han trodde inge ett skit på det. Och sen, SYND synd det är inte synd om han dör. Det är förskräckligt, motbjudande eller det värsta som skulle kunna hända hans liv.