Adopterad Av Ett YouTubePar //PewDiePie (KLAR)

Kapitel 13: Heros

(detta kapitel kan inne hålla obehagliga grejer. Alla som blir lätt uppskrämd eller är väldigt obekväm runt: skadade beriden eller våldtäkt. Ska inte läsa. Jag kommer varna er när i storyn dom obehaglig sakerna händer!)

Jag vaknade utav det starka ljuset som fönstret släppte in. Jag kände Ailous andetag mot mitt huvud. Han sover fortfarande. Jag hör Marzias Felix och Kens röst från där nere i köket. Min blick drog sig till sängbordet där jag hade en digital klocka. 11:23. Vi hade sovit länge. Jag tänkte på gårdagen och när Ailou kysste mig. På bara unge för en vecka så har jag fått en fin familj och världens gulligaste kille.jag kollar på Ailous arm som låg runt om mig. Han hade på sig bandage. Det såg jag inte förut igår. Varför har han på sig bandage? Jag kollar på hans arm.
Ailous andetag blev i normaltakt.
"Ärru vaken?"
Sa jag tyst. Ett kort mjukt hmm hördes.
"Vad har hänt på din arm?"
Frågar jag honom.
"Inget speciellt, jag skulle diska och någon hade råkat lägga en kniv i diskkornen och jag märkte den inte efter som det va massa bubblor och råka skära mig på
Den...."
Säger han tröt. Jag nickar.
Jag vänder mig om så jag ligger med ansiktet mitt i mot hans. Han kollar på mig med sina blåa ögon. Jag ler åt honom och kramar honom. Ett litet skratt kommer ut från hans mun.
"Hur mycket är klockan?"
Frågar han.
"Runt halv 12. Felix och dom håller säkert på med frukost. Hinner du äta ? Eller när behöver du gå hem?"
Frågar jag honom.
"Jag behöver inte gå hem än på ett tag...."
Hans röst förnedrades lite. Det va som om han ville säga något och orden satt fast i hans hals. Och bildade fram en falsk mening.
"Ok..."
Säger jag tyst. Jag sätter mig upp och kollar på Ailou som kollar på mig.
"Ärru hungrig?"
Frågar jag honom. Det blir tyst en liten stund.
"Nja.... Sådär."
Han sätter sig upp i sängen.
"jag tänker gå och byta om."
Jag går till min garderob och tar fram ett mörkblått enfärgat linne och ett par jeans.
Jag vänder mig om och kollar på Ailou som sätter på sig sim tröja och sedan sätter sig på golvet.
Jag ler lite åt honom innan jag går ut ur rummet och sen mot toaletten.

~Ailous Pev~
(Varning:Här står det om hans "Cutting" när det ÖR Ellies Pev igen så slutar det)
När Ellie har gått så tar jag av mig bandaget. Mina senaste sår hade läkt okej och bandaget behövdes inte längre. Jag rullade ihop bandaget och la det i fickan för att kunna slänga det sen. Jag drar ner tröjarmen över mina sår, jag gillade inte att ljuga för henne om bandaget. Men jag vill inte att hon ska må dåligt över mig, för det va jag inte värd. Jag va inte värd hennes känslor eller kärlek. Hon förkunnar något bättre en ett emo Freak som mig. Men jag älskar henne, och jag klarar mig inte ett dygn utan henne. Jag kollar ut ur fönstret.
Jag gäspar lite och sträcker på mig och sätter mig ner lutandes mot väggen och väntar på Ellie.

~Ellies Pev~

När jag kommer fram
Till toaletten så är den låst. Jag lutar mig mot väggen bredvid toalett dörren och väntar. Ljudet av att toaletten spolas och sen vatten rinna kommer från badrummet. Några sekunder där efteråt kommer Mark ut. Han ler.
"Godmorgon!"
Säger han glatt. Jag ler tillbaka pt honom.
"Morning!"
Mark går vidare och jag går in i toaletten och byter om snabbt. Sedan går jag tbx till Ailou och vi går ner till köket där alla va.
"Morgon Ellie!"
Säger Felix.
"godmorgon Felix! Godmorgon Marzia!"
Marzia ler.
"Godmorgon Ellie. "
Jag och Ailou sätter oss ner vid köksbordet. Jag tar en macka med ost på och Saft. Ailou tar mjölk och flingor. Vi alla äter under tystnad. Vi alla va fortfarande trötta och såg ut som Zombies.

~Ailous Pev~

Tystnaden i frukosten va Skön. Det va trevligt att äta tillsammans med alla dom andra. Jag kollar rakt fram meddans jag äter och tänker på hur det brukade va i frukostarna där hemma. Antingen brukade jag sitta i mitt rum själv och äta eller bland minna syskon.
Mina dryga syskon.... Ljudet av mitt namn väcker mig i mina tankar.
"Huh?"
Det va Marzia som hade pratat till mig. Hon ler.
"Jag undrade om du ska ha något mer?"
Jag skaka på huvudet
"Nej tack."
Jag åt upp det sista av flingor och mjölken.
"Hur länge får du va här?"
Frågar Felix.
Jag börja tänka på om att min pappa borde va hos några kompisar och kommer hem runt 2 tiden. Jag ville inte att han skulle veta att jag har varit borta. Då kommer han bli galen. Men samtidigt vill jag stanna här. Jag önska jag fick stanna här förevigt.
"Till runt halv 2"
Säger jag.
Klockan va redan kvart över tolv.
"Jag vet! Kan inte vi alla köra mariocart ! (Det är så det heter va? XD )
Alla nickar.
"Men jag och Marzia måste plocka undan men ni får Järna göra det."
Säger Felix.
Vi alla går till vardagsrummet förutom Marzia och Felix. Vi sätter på spelet och turas om att köra. Vi körde att vinnaren möter.
Tiden flög förbi och klockan blev 1. Jag kollar på Ailou.
"Ailou! Klockan är 1, jag kan följa med dig hem om du vill!"
Hör jag Ellie säga.
Det skulle va skönt att ha någon med sig påvägen hem. Så jag nickar.
Ellie reser sig upp och vi går till hallen.
"Jag följer med Ailou hemåt! Jag är tillbaka runt 2 tiden ! "
Säger Ellie. Jag och hon tar på sig våra skor.
"Okej! Ring om det är något!"
Säger Marzia från köket. Jag och Ellie stiger ut och den friska luften dras in i lungorna och vi börjar att gå. Ellie tar tag i min arm.
"Kol---"
Jag rycker till. Hon hade tagit precis där mina ny läkta sår va.
(Varning:MER SJÄLVSKADDANDE BETENDE RESTEN AV KAPITLET KAN TOLKAS OBEHAGLIT, TAT LUNGT JAG KOMMER SÄGA EN KORT FÖRFATTNING I NÄSTA KAPITEL )
Hela min arm brändes och det sved ända upp till halsen. Jag skulle ha låtit bandaget ha kvar på. Jag möts av Ellies oroliga blick.

(Nu switchar vi till Ellie Pev. Daam va vi switchar)

~Ellies Pev~

"V-vad är det? Fick du ont? "
Frågar jag oroligt. Hade jag tagit för hårt? Nej. Det är omöjligt. Han skulle inte ha reagerat så om det ha därför.
"N-nej. D-det är okej..."
Säger han tyst.
Jag kollar på hans arm. Det va samma arm som han sa att han råka skära sig på. Gud va dum jag är! Hur kunde jag glömma det!
"Får jag kolla på såret? "
Frågar jag honom. Han blev lite blekare i ansiktet än va han brukade va.
"N-nej det behövs inte..."
Säger han tyst. Jag kollar på honom. Något låg inte rätt till här.
"Men jag vill se ändå..."
Säger jag envist.
"...men det får du inte...."
Säger Ailou med en förstörd röst. Han hade tårar i halsen.
Jag tog tag i hans hand och drog upp hans tröjarm. Jag frös till. Det va sår överalt på armen. Ailou skadar sig själv. Va det ända jag tänkte. Jag kollade på hans arm. Och sedan på Ailou. Hans ögon va fyllda av tårar. Nej, han hade inte bara skadat sig själv, uran mitt hjärta. Och det visste han. Det va en av anledningarna att han gråter nu. Jag börjar också att gråta. Att se honom så här gjorde ont. Jag visste att han mådde dåligt för skolan. Men jag trodde inte att han måde så dåligt. Hur kunde jag vara så blind?! Ailou snyfta högt.
Det började regna och våra tårar blandades med regnet. Jag kramade Ailou. Vi båda grät meddans regnet slog på oss. Ailou andades häftigt. Han skakade. Jag kramade honom hårdare för att få hans kropp att sluta skaka och det gjorde det till slut. Hans andetag började bli normala. Jag kollade på honom. Hans ögon va röda och hans näsa va också röd. Hans blåa oskyldiga ögon va tomma. Dom har alltid varit tomma, men det hade jag inte tänkt på. Jag hade varit blind.
Jag tog Ailous hand och vi börja gå igen. Vi båda ville inte prata om detta just nu. Plus jag hade låvar att va hemma kl 2. Regnet ösade ner och vi kom äntligen fram till Ailous hus. Ailou gav mig en kram och vi kysstes.
"Hejdå..."
Säger han tyst.
"Vi ses"
Säger jag och han går in i huset. Jag vänder mig om och går sakta tbx. Påväggen hem hörde jag steg. Jag vågade inte kolla bak och fortsatte att gå. Men stegen kommer närmare. Mitt hjärta började dunka hårt. Detta kändes inte rätt. Dom här stegen va bestämda. Och jag kunde känna att personen bakom mig va fast med blicken på mig. Hen va efter mig.
Jag skulle precis börja springa men Hen tar tag i min arm. Jag vänder mig om och kollar på personen som håller min hand. Eller personerna det va inte bara en. Utan det va Mike och hans gäng.
"Hehe, hur är det? Emo freaks flickvän? "
Säger Mike. Jag försöker dra mig lås men han har ett hårt grepp om min hand. Jag såg en annan i gänget som hade en kamera.jag börja få panik.
"Låt mig va!"
Säger jag högt.
Mike bara ler och drar mig sedan in mellan höghusen i en mörk gång. Jag försöker kämpa imot. Jag hör hur dom skrattar. Någon pressar mig mot väggen.
Mina panikslagna ögon vänjer sig vid mörkret. Jag möts av Mikes Hård blick. Jag kollar runt på dom andra. De alla hade på sig maskar nu. Och kameran va på. Jag kollade på Mike igen.
(I just have to Say, mitt hjärta, DAAAM. Bultar hårt asså.)
Mike tar upp en liten del av sin mask så hans mun syns. Han trycker mig hårt mot väggen och pressar sina läppar mot mina. Jag försöker komma lås och sparka honom men han är för stark. Hans hand glider under min tröja och tårar ringer från mina ögon.
Han löser greppet lite när hans hand åker in under min tröja och jag sparkar till Mike och han släpper mig. Jag faller ner på marken och ska precis resa mig up och börja springa men något slår till på mitt huvud allt blir suddigt. Och Mike och hans gäng skrattar.
"LÅT HENNE VA!"
Hör jag någon skrika. Mike och hans gäng kollar chockat framåt. En i gänget släpper ett rak och dom alla börjar springa . Någon sätter sig jämte mig. Innan allt blir svart ser jag rosa hår och sedan ett ansikte. Mark, han ropar mitt namn och försöker hålla mig vaken, men Sedan blir allt svart.

(DAAAM! This shit, dam.... Kände att denna bok behövde lite mer drama och det fick den >_< detta va as svårt för mig att skriva. The things i so for this story..... BUT MARK SAVED THE DAY! Och Ellie kom där ifrån med bara att bli kysst. Fast det va ju inte liksom bara.... Hon ville ju inte kyssa Mike. Asså va vill han henne? Will we ever know? >_< well well. See u Soon cookies and pandas....