Kapitel 19: Frågor

205 12 3
                                    

Det tog en stund att se vem det va eftersom minna ögon va fyllda av tårar och det va suddigt. Men sedan kände jag igen det lite blåhåret, Mark.
Hur kunde jag ha glömt att låsa dörren?
Jag ville springa där ifrån. Jag kämpar för att resa mig upp men mina armar gör ont.
"Ellie?"
Han kollar på mig. Han kommer berätta för alla, Felix och Marzia kommer lämna tillbaka mig på barnhemmet säkert. Mina tankar va fyllda med vad som kommer hända. Mark går in i badrummet och låser dörren, sedan sätter han sig bredvid mig och drar upp mig i hans knä och kramar mig.
"Ellie, lilla Ellie, varför?"
Viskar han.
Jag va chockad på hans reaktion, han borde väll springa och berätta för dom andra vilket misslyckande jag är.
Mark pussar mig försiktigt på pannan och lyfter mig upp och sätter mig på toalett locket, jag kollade på honom. Han kollade på sakerna jag hade tagit fram. Han tog ett blött papper och torkade minna sår, han försökte stoppa blodet från att rinna. Efter en stund så slutade det rinna blod och han torkade såren försiktigt med sårengörningen. Sedan setter han på bandage på min arm. Jag sitter där tyst och kollar på honom medans han fixar det jag har åstadkommit. Han torkade upp blodet som va på marken.
".... Förlåt..."
Sa jag tyst. Han kollar på mig.
"Nej Ellie, det är inte ditt fel..."
Sa han till svar medans han tar den det sista blodet han la tillbaka grejerna och går sen över till mig och lyfter upp mig i bridestyle och går tyst mot mitt rum.
Han lägger mig försiktigt i min säng.
"Godnatt..."
Han går ut ur mitt rum.
"Mark?"
Säger jag innan han stänger dörren.
"Hmm?"
Jag kollar på honom tyst.
"Kan du stanna här? Tills jag somnar...."
Jag ville inte va ensam nu, jag lider av att ha någon bredvid mig.
Han står tyst i några sekunder och nickar sen. Han går åter igen in i rummet.
"Tack..."
Sa jag. Och där satt mark på min skrivbordsstol. Månljust snudda perfekt vid hans hår.
När jag va mellan sömn och vaken känner jag hur någon flyttar på mitt hår som va över mitt ansikte.
Jag öppnar minna ögon och ser mark.
"Oj, förlåt.... "
Han satt på stolen igen och kollar ut ur fönstret igen.
"Mark?"
Jag kollar på honom.
"....... Hmm?"
Han kollar på mig.
"Om det inte va mitt fel, vems va det?"
Frågar jag honom och tänker på hans svar han hade sagt när jag sa förlåt.
"Livets fel."
Svara han simpelt.
"Varför är livet så då?"
Jag suckar tyst.
"Gör att livet suger ibland"
Jag kollar på honom.
"Hur får man det att sluta suga då?"
För det är just hur jag vill ha det, jag vill ha det som det va förut, som förra veckan.
"Genom att leva i nuet, och tänka mindre på det som hände dagen innan och fokusera på det som händer nu."
Sa han. Han kollar ut genom fönstret igen.
"Mark?"
Frågar jag åter igen.
"Hmm?"
Jag vänder mig om.
"Jag kan inte sova."
Sa jag tyst.
Han kollar på mig. Jag vänder mig tbx och kollar på honom.
".... Kan du...."
Jag stoppar mig själv.
"Vadå?"
Frågar han.
"Nej det va inget..."
Jag saknar Ailou.... Jag vänder mig om och tårarna rinner.
Jag vet inte hur, men han måste ha läst mina tankar, eftersom att han reste sig upp och la sig bredvid mig i sängen.
"Shhh... Det kommer bli okej..."
Han kramar mig. Och efter en stund så somnar vi båda två.

Frågor

(Detta blev ett kort kapitel, det där med tävlingen händer nästa kapitel ^^ )

Adopterad Av Ett YouTubePar //PewDiePie (KLAR)Donde viven las historias. Descúbrelo ahora