Adopterad Av Ett YouTubePar //PewDiePie (KLAR)

Kapitel 15: Kallt,Mörkt Tomt.

(Varning till känsliga läsare, detta kapitel kan va skränande efter som det innehåller mycket om att hata sig själv osv. Är du ugn eller blir lätt skrämd av sånt, läs inte detta kapitel.
Nu, luta er tillbaka, ta upp era hörlurar, sätt på en sorglig sång på Spotify (när ni kommer till andra Ailous Pev, annars hinner säkert songen ta slut i fel tillfälle ) eller någon annan app och läs. ^^ sången kan effekter berättelsen på olika sätt så välj en älskad sång av dig med ljus melodi om du vill se det goda ur berättelsen, eller en lite mer deppig sång för att känna känslorna av karaktärerna i berättelsen. Jag rekommenderar: Mad World Gary Jules )

~Ailous Pev~

Jag gick in i huset där jag bor och tar av mig ytter kläderna och går mot mitt rum.
"Va Fan menar du med det?!"
Hör jag min pappa säga till min bror.
Jag öppnar dörren till mitt rum tyst.
"AILOU!!"
Jag suckar.
"VAFAN HAR DU VARIT?!"
Jag vänder mig om och ser honom nedan för trappan.
"... Hos en kompis"
Han skrattar.
"Det va det va den värsta lögnen jag har hört! Ingen gillar dig Ailou! När ska du lära dig det??"
Säger han elakt medans han vinglar sin vägg upp för trappan. Han står mitt framför mig och lukten av sprit sprider sig runt om rummet.
".... Låt mig v--"
Innan jag hinner säga meningen ger han mig en hård käftsmäll, det svider i kinden och smärtan börjar sprida sig överallt.
"Ingen... Ingen gillar dig."
Säger han och går sedan iväg. Jag går tyst in på mitt rum och sätter mig på min säng. Jag sitter där tyst och reser mig sedan upp igen och kollar ut ur fönstret.
"Ingen..."
Tänker jag.
Jag tar min mobil och springer sedan snabbt ner för trappan och sätter på mig minna skor. Jag skiter i jackan och sliter upp dörren och springer.
"AILOU! KOM TILLBAKA! Jävla idiot..."
Hör jag min syrra säga och sedan stänger hon dörren.

~Två dagar senare. Ellis Pev~

Jag hade äntligen fått komma hem från sjukhuset som jag inte ens visste varför jag va på, Marzia sa att jag hade gått hem efter att ha lämnat Ailou och sedan hade någon råkat köra på mig med cykel men det lät inte trovärdigt.
jag hade försökt få kontakt med Ailou men så fort jag ringde så stängdes samtalet av. Jag hade smsat honom flera gånger men fick aldrig något svar. Det va kväll måndag idag och imorgon skulle jag få gå till skolan igen. Jag ser nog honom där. Det ska bli kul att träffa Ash igen!
"Ellie! Din mobil surrar jätte mycket här nere!"
Det va Marzia. Jag gick ner från mitt rum och kolla på mobilen.
37 missade sms och 7 missade samtal från Alex. Jag ler för mig själv och ringer upp henne.
"Ello My friend.!"
Säger jag.
"Ur bestFriend!!!"
Jag skratta tyst.
"Asså, det står över massa tidningar att du skada dig?! Vad har hänt?!"
Jag tänker lite.
"Jag mins inte men dom sa att en cyklist råka köra på mig och jag fick en lätt hjärnskakning"
Sa jag och tänker på om det kan har varit sant.
"Ok! Jag trodde du typ skada dig för livet! Men mår du bra?"
Skriker hon nästan. Alex kan va riktigt Hyper ibland.
"Ja jag mår bra, har lite ont i huvudet"
Säger jag och kommer sedan tänka på Ailou."
"Du! Världens bästa sak hände mig igår!"
Sa jag medans jag gick in på mitt rum.
"VAD?!"
Jag stängde dörren till mitt rum.
"I fredags kysste Ailou mig! Och han och jag är tillsammans nu! Han är världens snällaste !"
Sa jag glatt.
"OMG EL! Du har en pojkvän! OMFG!"
Jag skrattar tyst åt hennes svar.
Det plingar till på min mobil.
Jag kollar snabbt på den.
> Sms från Ailou<
"Jag måste gå! Ringer up dig snart!"
Sa jag och la på och kolla sedan på smset.
(A= Ailou E=Ellie)
A >hej<
E >hej, jag har försökt kontakta dig, varför har du inte svarat?<
A >förlåt, hade inte tid...<
Jag gillade inte Ailous sms, han brukade inte skriva så som han gör nu, något är fel.
E >allt ok?<

~Ailous Pev~

Min telefon plinga till.
E >allt ok?<
Jag kollar på meddelandet och skriver >nej< men raderar det snabbt.
A >Ja, är bara tröt<
E >vart är du?<
Jag kollar upp från mobilen och kollar rakt fram. Just nu är jag vid ett berg på en bänk. Vinden susar i mina öron. Det är 25 plusgrader, men ändå är det så kallt.
A >venne<
Skrev jag, för det va sant på set och vis, jag vet inte vart jag är, jag är helt borta.
E >har du gått vilse? Hur ser det ut runt om dig?<
Mörkt, kallt tomt.... Ja jag är vilse.
A > ja, jag är vilse<
E > hur ser det ut runt om dig?<
Frågar hon igen.
Mitt hår dras i vinden.
A >Tomt mörkt och kallt.<
Så kallt.
Inget svar, antagligen så skulle hon äta. Äta är viktigare än mig, fast vad trodde jag? Att jag skulle va viktig för någon? Nej.
Jag kollar på min mobil och ser att mitt nyliga sms va inte ens levererat, det va nog dålig mottagning här. Jag kollar på bokstäverna på tangentbordet i mobilen och börjar att skriva.
A > Ellie, det är mörkt här. Jag är vilse. Jag vet inte vem jag är, om jag ens är något. Det är mitt fel om vad som hände, det är mitt fel att Mike gick på dig. Jag vet inte om dom har berättat för sig vad som hände eller om du minns det, och jag tänker inte berätta eftersom att det kanske skadar dig då. Men jag kommer säga till nu att du inte blir skadad pågrund av mig längre. Detta va sista droppen som överfyllde mitt glas. Det som hände dig fyllde upp mitt glas så det börja rinna över kanten, jag måste tömma det, nu. Tack för att du fanns där vid min sida i dom sista veckorna, du va det bästa som har hänt mig sön min mammas död. Om Gud finns, så kallar han hem mig nu, till honom och min mamma. Ha ett fortsatt bra liv Ellie, min sista önskan är att du glömmer mig. Godnatt.<
Godnatt kanske va ett larvigt slut men det är så det är. Jag ska sova nu. Detta kommer bli den bästa sömnen på år. Jag sätter minna händer i mina byxfickor. Det hade börjat regna. Något snuddar till vid min kind. Jag kollar pt sidan men inget syns till. Men jag känner en välkänd doft som jag nästan hade glömt, doften av glädje och jordgubbar. Min mammas doft. Mina tårar rinner men jag ler.
"Va säger du? Det är fint här, eller hur?"
Jag reser mig upp och ställer mig på kanten av berget.
"Sol hade varit fint, regn gör det bara så jävla desperat, ska inte det här va en fin minut mamma?"
Min mobil surar till och jag kollar på den.
E > Ailou sluta, vart är du?! Gör inte så här! Jag älskar dig! <
Jag kollar på meddelandet.
"Älskar dig"
Deras runt i mitt huvud.
Ennu en gån känner jag något röras till i min kind.
"Men ja! Lugna dig!"
Jag kollar ditt jag tror hon är.
A >Älskar dig också<
Sedan stänger jag av mobilen och ställer mig så nära kanten att jag nästan va halvvägs med fötterna utanför marken. Jag kollar ner.
"Mörkt, kallt. Är allt jag känner.... Tomt...."

(;~; NadyNady  CocoCakeChan  hug me >_< this shit is taking Mah feelings to the Next level. Till alla som mår dåligt: stay strong, ditt liv är värt sååå mycket. Du är värd sååååå mycket! Tro mig! Jag har mått skit en gång! Men vet du vad jag gjorde? Jag vänta. Och med tiden blev allt okej igen. Det kan ta några år eller bara någon månad. Det ända du måste göra är att stanna stark. Stark som fan. Inte stark som att kunna lyfta vikter utan stark i insidan. Och det är alla om man försöker. Du är så stark om du läser detta nu. För att du har klarat dig så här långt. Du är på en väg just nu. Men du kan inte hitta övergångsstället men snart hittar du den. Snart.

Bye cookies and pandas, see ya Soon...
en sista mening till detta kapitel: allt är inte som det värkar i denna story: Lita aldrig på Texter, Fixa inte en eget slut på en bock du läser och tror att det är rätt, det är inte som det ser ut. )