Jag sätter mig yrvaket upp i sängen och stönar när jag känner den dunkande huvudvärken. Det blev nog lite för mycket festande igår; jag hängde med några av killarna från boxningen till en nattklubb för att ha lite kul men det blev visst lite för roligt. Det var en vanlig vardag så jag vet att det var dumt men jag kunde inte säga nej när de erbjöd mig att hänga med; det var ett tag sedan jag var med och festade och det kändes väldigt lockande.
"Fan" Muttrar jag för min själv när jag ser klockan bredvid sängen. Jag är redan fem minuter sen och jag har inte ens klivit upp ur sängen än. Det här är anledningen till att man inte ska festa när man ska arbeta dagen efter.
Jag drar på mig ett par svarta jeans och en vit blus som ligger slängda bredvid sängen och rusar sedan bort till badrummet för att borsta tänderna och tvätta av ansiktet. Jag har börjat komma i tid till jobbet och det känns synd att bryta det mönstret nu. Jag plockar fram ett paket med Ipren från badrumsskåpet och sväljer en tablett tillsammans med ett glas vatten. Det syns på mig att jag inte har fått någon bra sömn i natt men det finns ingen tid för smink nu så det får helt enkelt duga ändå.
Fem minuter senare sitter jag i bilen och kör till caféet så fort jag kan utan att bryta för mycket mot hastighetsbegränsningen. När jag slutligen kör in på den lilla parkeringen utanför caféet är jag 15 minuter sen, inte så dåligt egentligen med tanke på att jag vaknade för 10 minuter sedan, och med en rejäl bakfylla dessutom. Jag sätter upp det oborstade håret i en slarvig knut och springer sedan in på caféet.
"Förl-" Jag avbryter mig när jag upptäcker att Eric står vid kassan; det är egentligen mitt pass vid kassan nu.
"Jag tog din plats medan du var borta, någon måste ju stå här." Säger han och ler artigt mot en kund som precis har betalat och är på väg ut.
"Jag- det var inte meningen...jag tar över nu med en gång." Säger jag och skyndar in till honom bakom disken.
Han bara skakar på huvudet med ett leende på läpparna när han lämnar över platsen till mig. Eric är lite som en chef här och han är den som ser till att allting fungerar som det ska. Han är i trettioårsåldern och är ganska kort, nästan jämnlångt med mig faktiskt. Han har ljust hår och blåa vänliga ögon.
"Sam!" Madisons gälla röst får mig att hoppa till.
"Jag trodde att du hade lärt dig att passa tiden." Hon kommer fram till mig och ställer sig med ena handen på höften. "Asså jag fattar ju att du gör det för att det inte spelar så stor roll, fem minuter hit eller dit, alla kommer lite när de vill. Men du skulle ju stå i kassan idag."
"Jag vet, jag försov mig, jag vaknade med en sådan himla huvudvärk idag med." Svarar jag och gnider mig över pannan.
"Säg inte att du festade igår." Säger hon och ler.
"Jag hade bara tänkt hänga med, jag hade inte tänkt dricka så mycket men jag drogs liksom med i det." Svarar jag med ett förläget leende.
"Kommer du ihåg någonting då?" Frågar hon och lägger huvudet på sned som hon ofta gör när hon pratar med någon.
"Jadå" Svarar jag och vänder mig till en kund som är på väg till kassan.
"Då så, det är ju huvudsaken." Svarar hon glatt och går iväg för att göra sitt jobb.
Visst jag festar en del när jag väl är igång men jag kommer aldrig ikapp Madison, hon festar nästan varje helg och enligt henne har man inte druckit för mycket så länge man har minnet kvar. Själv är jag lite av en kontrollmänniska och brukar därför inte dricka så mycket. Ibland kan det vara kul att lossa på tyglarna lite och festa till det på riktigt, men oftast vill jag ha kontroll över mig själv. Jag gillar äventyr och utmaningar men jag ser alltid till att ha kontroll över det jag gör.
YOU ARE READING
Lämna mig inte
Teen FictionHur skulle du definiera "vacker"? Jag tycker att man bör vara fin både på insidan och utsidan för att vara vacker. Med andra ord kan många vara söta eller snygga men endast få är vackra. Jag har aldrig sett mig själv som vacker; snygg visst, men vac...