Lämna mig inte

5. Excitement is impossible where there is no contest

Bild på Mattie ^o^

***

"Vi får prata en annan gång Madison; jag måste verkligen sticka nu." Jag drar stressat på mig skinnjackan samtidigt som jag går med snabba steg mot dörren.

"Men jag förstår inte varför du inte kan säga vart du ska." Hon ser förvirrad ut och jag får dåligt samvete över att jag måste ljuga för henne.

"Det är en fest och jag skulle ha varit där för länge sedan." Jag försöker att inte bry mig om att jag ljuger henne rakt upp i ansiktet just nu. Jag kan inte berätta om tävlingen, det går bara inte. Det handlar inte bara om att polisen kanske skulle få reda på det och stoppa alla tävlingar, det handlar också om att alla förr eller senare skulle få reda på att det var jag som berättade det och det skulle vara farligt för mig. Många tjänar pengar under de här kvällarna när de satsar på olika personer som de tror kommer att vinna och om jag är den som stoppar allting kommer jag att få betala för det. Killarna som jag brukar träffa när jag tränar skulle aldrig göra mig illa men alla är inte som dem.

"Men varför har du inte berättat om det för mig?" Hon ser en aning sårad ut och det dåliga samvetet väller än en gång över mig.

"För att...det är en privat fest; det är inget stort, bara en gammal vän som bjöd in de närmaste." Jag lägger handen på hennes arm och hoppas att hon tror mig. Jag vill egentligen inte stänga ute henne men det känns bäst att inte blanda ihop de här två världarna.

"Okej, vi ses imorgon då." Hon ler och ser lite mindre sorgsen ut när hon har fått veta att det inte var någon stor, rolig fest hon missade.

"Ja, vi ses." Jag skyndar ut genom caféet och bort till bilen. Tävlingarna började för en halvtimme sedan och Matthew måste vara väldigt besviken på mig nu. Han var väldigt noga med att säga åt mig att vara där när allt började; jag vet dock inte varför det var så viktigt men jag lovade honom att vara där och nu är jag en halvtimme sen.

Det har börjat skymma ute men luften är fortfarande ljummen eftersom det är sommar. Det är en sådan där fin kväll ikväll, solen har snart gått ner och det är alldeles vindstilla. Jag kör längs gatan som är kantad av ekar mellan husen och lägenheterna; det är väldigt fint här egentligen; det är lätt att glömma eftersom jag har bott här ett bra tag, men nu påminns jag om det. Gatorna är alldeles tomma, det är inte en människa någonstans, jag undrar vad alla gör egentligen; det är ju en helt perfekt kväll att vara ute. Det är dock folktomt här ganska ofta i och med att det är en väldigt liten stad och ingen kommer hit förutom de som bor här, vilket inte är så många.

Jag svänger in och parkerar utanför hallen och går sedan bort till bakdörren; det är alltid den som används under tävlingarna eftersom det inte ska vara alltför tydligt vad som pågår där inne.

"Sam! Var har du varit?!" Scott står utanför dörren och vaktar när jag kommer dit med raska steg. En cigarett glöder i hans ena hand och han blåser ut ett rökmoln framför sig när han pratar. Han har på sig ett par slitna jeans, en stor mörkblå t-shirt och en svart skinnjacka; det betyder att han inte har börjat tävla än, annars skulle han inte haft sådana kläder.

"Jag fastnade på jobbet; jag kunde verkligen inte sticka tidigare." Jag stannar stressat framför honom och drar ut tofsen från håret så att det faller fritt över axlarna. Jag trycker ner en bit av blusen innanför byxorna för att få en lite coolare stil och knäpper upp ett par knappar vid halsen; den var knäppt upp till hakan innan och så har jag det inte någon annanstans än på caféet.