Lämna mig inte

33. Lämna mig inte

"Nej, jag hade aldrig använt kondom innan." Säger han och jag spärrar chockat upp ögonen. "För jag hade aldrig gjort det innan." Fortsätter han och jag känner hur min haka faller ner till knäna.

"Va?" Jag ser oförstående på honom och han skakar på huvudet och vänder ryggen till.

"Det är inte passande att ha relationer när man är agent för jag är aldrig kvar på samma ställe och jag behöver fokusera på uppdragen." Förklarar han, fortfarande med ryggen vänd mot mig. "Och jag är inte direkt typen som har one-night-stands heller..." Tillägger han.

"Men...varför sa du inget...?"

Jag känner mig fortfarande alldeles chockad. Inte för att det är något fel med att vara oskuld men det chockar mig att Andrew är det. Han är jättesnygg och han...verkar bara inte vara typen som är oskuld vid 20 års ålder helt enkelt. Fast jag förstår i och för sig det han säger om att det inte är så passande - det kan inte vara enkelt att ha en relation med någon när man är agent, det skulle inte funka.

"Vad skulle jag ha sagt? Jag visste inte att det gjorde dig något." Säger han och vänder sig om. Den där intensiva blicken i hans ögon är tillbaka igen, den där som han ser på mig med ibland och som jag inte kan tyda.

"Nej nej, jag menar inte att det gör något...jag tänkte bara att...jag vet inte, du kanske inte skulle vilja förlora oskulden uppe på ett berg...med mig..." Jag hoppar ner från den utskjutande klipphyllan så att jag blir ståendes framför honom.

Det förvånar mig verkligen att han ville ha sex med mig om han inte har haft det med någon förut. Och uppe på ett berg i en öken med. Det var inte precis det mest romantiska.

"Det kanske inte var det bästa stället...men jag skulle aldrig ångra att jag gjorde det...med dig." Han tar ett steg fram och kupar handen om min ena kind.

Nu känner jag mig ännu mer förvirrad; ångrar han det inte? Det var inte precis bra, eller det var inte dåligt, men det kunde ha varit bättre och stämningen mellan oss efteråt var väldigt tryckt. Jag vet att det inte bara är jag som tycker så här för det märktes på honom att han också gjorde det. Jag ångrar det väl inte heller precis men på något sätt var jag övertygad om att han gjorde det.

"Du...du ångrar det inte...?" Jag ser upp i hans gröna ögon och försöker att ta in vad det faktiskt är han säger.

"Absolut inte." Han böjer sig framåt och placerar en lätt kyss på mina läppar, så lätt att jag funderar på om han verkligen nuddade dem eller om jag bara inbillade mig.

Han lämnar ett litet avstånd mellan våra ansikten, precis tillräckligt för att jag ska kunna se in i hans ögon och lägga varenda detalj av dem på minnet, den stora pupillen, den klara, gröna irisen och de långa, mörka ögonfransarna. Hans ögon är verkligen vackra; jag blir alldeles andlös av att stå så här nära honom. Jag har hört att pupillerna vidgas när man ser någon man tycker om väldigt mycket i ögonen; är det därför hans pupiller är så stora? Är mina pupiller också stora?

Han böjer sig fram igen minskar avståndet mellan våra läppar tills det till slut inte finns något avstånd alls. Hans läppar utforskar mjukt mina och hans händer är kupade om mina kinder. Jag lägger ena handen om hans nacke och låter mina fingrar försiktigt känna på hans silkeslena hår.

När jag särar på läpparna är det som om en explosion av känslor bryter ut inom mig; allt som jag har försökt att skjuta undan och allt som jag har förnekat kommer tillbaka likt en jättestor våg och krossar all kontroll jag tidigare haft. Jag trodde att jag skulle lyckas tvinga undan känslorna som kom smygandes och kunna umgås med Andrew utan att känna något särskilt för honom och det lyckades jag också med, innan. Nu när han kysser mig kommer inte känslorna smygandes utan istället kommer de forsandes tillbaka till mig och det finns inte en chans att jag kan stoppa dem.