Lämna mig inte

40. The fight (continuing)

"Det är vi som har övertaget, eller hur?" Jag ser upp på Andrew och ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag.

Han nickar kort, vilket bekräftar mina aningar. Jag kan knappt låta bli att le men jag måste hindra mig själv för att inte avslöja oss. Männen är väl medvetna om att de är en man fler än oss och de tror därför att de har övertaget. Men nu råkar det vara så att vi har tre väldigt listiga agenter på den här sidan som har sett till att gänget - trots att de är fler - ligger i underläge.

"Har ni tagit allas?" Jag lutar huvudet bakåt för att kunna se upp på Andrew, han är väldigt lång när jag står så här nära honom.

Han talar väldigt tyst nu för att inte männen ska höra så jag får anstränga mig till det yttersta för att höra honom, men jag lyckas i alla fall uppfatta att den tredje mannen från höger och ledaren fortfarande har intakta vapen.

Jag vet inte exakt hur det har gått till men på något sätt har Andrew och de andra lyckats tömma tre av männens vapen på ammunition. Jag vet inte hur tanken ens slog mig från början men ju mer jag tänkte på det desto säkrare blev jag på att det är så det måste vara och jag fick det som sagt bekräftat när jag frågade Andrew.

Det måste ha skett någon gång då jag inte kikade fram bland buskarna, men frågan är var ledaren var då, varje gång jag tittade satt han där och höll vakt. Dessutom måste de ha varit väldigt tysta för jag har inte hört ett ljud.

Jag ryser när jag tänker på att ledaren fortfarande hade ammunition kvar i sitt vapen, hade han skjutit mig innan hade jag dött trots att Andrew, Lisa och Nick gjorde ett så bra jobb med de andras vapen.

Jag känner mig i alla fall inte lika rädd nu när jag vet att det är vi som har övertaget, det enda som oroar mig nu är att vi kanske kommer att bli tvungna att skjuta någon.

Jag tar ett steg ifrån Andrew och riktar min pistol mot en av männen framför mig. Jag tror inte att jag skulle klara av att skjuta någon, i alla fall inte på ett ställe som skulle kunna vara dödligt. Men jag tänker inte bara stå och darra bredvid Andrew som en annan mes, det är dags att vara lite delaktig.

"Ni kan välja att ge er, vi har ändå full koll på er från högkvarteret nu." Säger Andrew utan att röra en min.

"Vad spelar det för roll om vi lyckas stoppa er här och nu? Ni har ingen möjlighet att ta er ur det här." Säger en av männen som är stor och flintskallig. Han har tatueringar längs hela armarna och upp på halsen och något med hans ansiktsdrag får honom att se väldigt bitsk ut.

Plötsligt tar Andrew ett steg framåt mot mannen och jag hör genast klicket från mannens pistol när han utan framgång försöker skjuta.

Han stirrar på vapnet som om han inte kan tro sina ögon och sedan försöker han att ladda om det men inte heller då funkar det. De andra männen kollar sina vapen de också och snart inser de att det bara är två av de som har ammunition kvar.

Under tiden som de totalt förvirrade männen kollar sina vapen springer Lisa och Nick fram till de två av dem som fortfarande har ammunition. Lisa springer fram till mannen som står upp och ger honom ett knytnävslag rakt i ansiktet.

Under tiden som fighten bryter ut där har Nick satt sig gränsle över ledaren och tryckt ner hans huvud mot marken.

Andrew springer fram för att hjälpa Nick men två av männen stoppar honom på vägen. De hamnar i slagsmål och jag står skräckslaget kvar och stirrar på allt som händer framför mig; vem ska jag hjälpa?