Albus Severus Potter bok 4

1. En dag i byn

Lola hade bara varit hos Albus och hans familj i någon vecka, men hon betedde sig redan som om hon bodde där. Hon hade sina rutiner. Hon gick upp klockan sju, gick ut i trädgården, vattnade blommorna, pratade med trädgården i en kvart, rensade tomtenissarna, skördade ogräset. När hon var klar med allt hade äntligen hela hushållet (vill säga bara Harry) stigit upp. Då kom hon in i huset, ställde ner en skål med mjölk till katten och sa "God morgon mr Potter", sedan gick hon och pratade med var enda växt i huset i ungefär en halvtimma.
Första gången Harry såg henne göra iordning trädgården, blev han så förbluffad, att han tappade sin kaffekopp (som gick sönder). Sedan hade han frågat hur det var fatt med henne.
Efter några dagar vande sig Harry med att se en rödhårig flicka halv åtta på morgonen sitta id eras rabatt och rensa ogräs.

Men en morgon hörde Albus hur någon stod och pratade i sitt sovrum. Förvirrat satte ha sig upp i sängen och gnuggade isig i ögonen. Men allt han såg var ett fönster som stod öppet. Med tunga steg gick han mot fönstret. Men innan han stängde det kikade han ner mot tomten, till sin stora förvånging såg han Lola sitta lutad mot huset vägg precis under han fönster.
"HUR GÅR DET?!" skrek han ner till henne.
Förbluffat tittade hon upp mot den yrvakna pojken med gröna ögon och skrek tillbaka.
"JO TACK DET GÅR BRA!"
"MEN VAD GÖR DU DÄR NERE?!"
Det tog ett litet tag innan han fick svar.
"JAG....HOPPADE UT GENOM DITT FÖNSTER!"
Albus slog sig själv i huvudet och stirrade ner på henne med en jag-vill-inte-höra-mer, -gå-ner-till-köket-bara-blick.
Med ett skratt nickade hon och sprang iväg mot köksingången.

"Albus du vaknar bara senare och senare för var dag som går." sa Ginny och blängde lite irriterat på honom. Albus försökte ge sin mamma en oskyldig min, och började sedan plocka fram frukost. På diskbänken stod det ett fat med omelett och ett glas med handpressad apelsinjuice.
"Var är pappa?" frågade han med munnen full av omeletter.
"Tugga ur först Albus!"
Sedan fick han inte ett svar från Ginny förrän han hade svalt tuggan.
"Han stack till jobbet tidigt i morse, det var något som hade hänt vid skolan, drakar tror jag att han nämnde."
Köksdörren mot verandan gick upp och i dörrkarmen stod Lola, han var ganska smutsig och hennes hängseljeans hade flera jordfläckar på sig. Albus flinade mot henne.
"Har du slutat med klänningar nu?"
"Det gäller att passa på när McGonagall inte är här." svarade hon och blinkade mot honom.
Proffessor McGonagall hade tagit hand om Lola som sitt eget barn (eller kanske barnbarn i hennes ålder) och hon tyckte att Lola borde bära klänning, av någon outgrundlig anledning (som flickor på 'hennes tid' gjorde). Lola störde sig sjukt mycket på det och hon var inte bra på att bära dem heller. Om man skulle ge henne en klänning, skulle den vara lortig av gräsfläckar, damm och jord efter någon timme.

"Jag hade tänkt att klaga på er att ni måste gå ut." började Ginny. "Men Lola lever ju nästan där ute såå.." hon skrattade för sig själv.
"Albus, Lola gå och köp lite mjölk."

En bortförklaring till at Albus ska gå ut.

När de var på väg ut från grinden ropade Ginny igen:
"Och låt er inte distraheras!"
Albus och Lola gick nerför den lilla backen utanför deras hus. Familjen Potter bodde i en liten by vid Godric's Hallow, en väldigt liten by här levde bara häxor och trollkarlar och två ynkar. Det fanns en liten pub och en restaurang, liten mataffär som drevs av Den enögda gubben, hus, kyrka och en stor lekplats för barn.
Albus såg på en liten lapp som satt uppklistrad på en gatulyckta.
På lördag bjuds det på extra underhållning. Vi får hit inga mindre än Kvastarnas kvartetten! De kommer ge oss underhållning och inte nog med det, vi kommer inviga den nya ute platsen, på taket. På somrarna kommer ni att ha världen vackraste solnedgång och ni har en karta över Godric's Hallow i verklig skala.

"...Lola skulle du kanske vilja gå dit med mig på middag , nu på lördag. Det ska vara lite extra....specielt?" Fy vad det där kräves energi av att ens kunna uttala orden, men nu var det sagt. Ni skulle han bara invänta svaret om det skulle bli en middag eller inte. Men när det inte kom ett svar tittade han sig oroligt omkring för att se vart Lola var. Hon stod inte längre bredvid honom, som innan.
Till slut fick han se henne vid lekplatsen där de små barnen stod flockade runt henne som små kycklingar. Hon visade dem, minitornados, hur man kunde åka på en luftboll och små vattenkonster. Barnen tjöt av skratt, men det gjorde inte Albus.
Hon hade alltså inte hört på ett skit när han ansträngt sig att fråga ut henne. Istället hade hon smitit iväg för att leka med barnen. Vilken förrädare.
En liten pojke med brunt hår, uppsatt i tofs ställde sig bredvid honom.
"Vad tänker du på?"
"Hur jag sa kunna fråga ut en flicka på middag, utan att verka allt för desperat." svarade  Albus utan att tänka sig för.
Den lilla pojken fattade antagligen inte vad 'desperat' betydde men han fortsatte inte ordet.
"Är det den där vackra flickan som leker med barnen där borta?"
Albus blev varm inombords när han såg hur barnen älskade henne, som han gjorde. "Ja det är det."
"Men fråga henne då!" nu fick pojken med tofsen en sådan gnällig barnröst och blängde på honom som om han var en idiot.
"Det är inte så enkelt som du tror."
Den lilla pojken suckade och gick fram till Lola som var halvt kidnappad av barnen som stod och beundrade henne. Pojken viskade något i en hennes öra och pekade mot Albus. Lola tittade honom i ögonen och det började hetta till vid öronen. Lola skrattade och pojken sprang bort från henne till Albus.
"Det var så enkelt som jag trodde. Hon tackade ja till din inbjudan och sa att hon gärna ville äta middag med dig. Hon kunde inte bärga sig till att få hör Kvast kvartetten."
"Du menar att du frågade ut henne åt mig?"
Pojken himlade med ögonen.
"Ja din idiot, ha det så kul på dejt-Albus gav honom en varnande blick-middagen menar jag." avslutade han meningen och kliade sig på huvudet.

Låt er inte distraheras

Det var just det både Albus och Lola hade blivit. Men lika glada var dem för det.

_________________________________________________________________
Yaaaay första kaplitet på denna bok, woop woop!
God natt xD