Albus Severus Potter bok 4

21. Ett hjärta krossat

Albus*

Jaha, vad skulle dem göra nu då? Celine och Lola hade sedan flera minuter tillbaka lämnat dem och nu stod Albus, Score, Rose och Lily som fyra nötskal ute i trädgården och började lite smått ifrågasätta sig om dem borde gå in till slottet, om deras lektioner fortfarande höll på. Hur mycket skälla dem skulle få av professor McGonagall.

Lola*

Celine hade faktiskt erbjudit sig att meddela Albus och dem andra att Lola inte skulle bli relegerad men Lola vägrade. Hon ville få ett hemskt ögonblick överstökat. Hon skulle fråga ut Philip på balen. Men det är väl lika bra att vänja sig, jag menar om nåra år skulle väl Philip och hon gifta sig, flytta hem till Hemvärlden och hon skulle leva olycklig i alla sina dar. Perfekt. Enligt Celine skulle han vara inne i sitt rum, "som vanligt".
"Men öh flickor och pojkar får väl inte vara i varandras rum?" frågade Lola lite osäkert.
"Och sen när började du bry dig om regler?"
Det avgjorde saken. Hon knöt handen och knackade på dörren. Det gick inte mer än några sekunder innan dörren öppnades.
Philip såg överraskad av att se Lola utanför hans dörr, men lyckades snabbt dölj det. Med en road blick lutade han sig mot dörrkarmen och höjde ett ögonbryn till fråga?
"Och vad har jag gjort för att få denna dam att bryta reglerna för att se mig?"
Lola blängde på honom men försökt, med nästan all sin kraft, att se lugn och sansad ut. "Jag har kommit för att fråga dig om du vill gå på balen med mig."
"Jaha, och vad förväntas du få för svar?"
"Ett ja, förhoppningsvis."
"Så då har förhoppningar om mig?" ett busigt leende spred sig över Philips ansikte. Lola gav honom en grimas tillbaka. "Svara bara ja eller nej."
"Ja."
"Så du har ingen annan du ska gå med?"
"Nej."
Det blev tystnad och Lola började känna sig väldigt obekväm. Nu hade hon fått sitt oönskade ja, vad skulle hon göra nu? Gå iväg? Fortsätta konversationen. Hon la en snabb blick bakom axeln där Celine stod och med ett ord kan man beskriva att en uppblåsa barbiedockan såg mycket arg ut. Hon bet sig i underläppen och såg ut som om hon med hela sitt hjärta ville att Lola skulle gå under. Philip tryckte sig ifrån dörrkarmen och stod mitt emot Lola. Hon tog hennes hand och kysste den rödhåriga flickans hand lätt och ömt på baksidan av hennes hand.
"Jag längtar redan." viska han. Med en rak rygg stängda han dörren, mitt framför nosarna på dem.

Hur mycket Lola hatade Celine kunde hon inte låta bli tycka synd om flickan. Lola kanske inte var så bra med relationer, men hon skämds ändå. Ingen kunde undgå hennes blickar mot honom och han undvek henne så gott det gick. Även om Philip inte ens hade några känslor för Celine skämdes Lola. Hon hade just frågat ut den fula barbiedockans crush. Nu när hon täckte efter kunde Ceine inte var allt igenom dum, korkar, taskig, dryg, och ful. Det var ju hennes idé att Lola skulle bjuda ur Philip för at inte bli relegerad. Visste Celine om hennes förlovning?

Scorpius*

Hon hade gjort VADÅ? Lola hade berättat för honom, Albus och Rose att hon hade frågat ut Philip på vårbalen. Rose såg ut att vilja slå till någon, Albus såg ut att vara nära på att börja gråta (stackars pojke) och Scorpius var bara i chock.
"Hallå. Kan jag få någon respons eller?" frågade Lola när ingen sagt ett ord.
"Jag trodde inte du var förtjust i duktiga, välartade fransmän." fräste Rose åt henne och ställde sig upp så argt att stolen välte. Flickan brydde sig inte om att plocka upp stolen utan gick bara sin väg. Antagligen till sitt rum.
"Jag tror jag måste på toaletten." mumlade Albus. "Jag med." mumlade Scorpius.

Han behövde inte alls gå på toaletten, men  han misstänkte att Albus skulle bryta ihop helt på toaletten och han ville vara där för honom. Typ som lite moraliskt stöd. Inte för att han visste om Albus ville ha honom där, men den delen räknade han inte riktigt med i moralist-stöd-planen. 
Albus nästan rusade till toaletten när han kom utom synhåll från Lola. Score försökte hänga med så gått det gick, men att 'hänga med' samtidigt som personen man 'hänger med' snörvlar och springer till toaletten är lite svårt att utföra utan att få skuldkänslor.  
Han ser Albus gå in till pojkarnas badrum och försöker, så naturligt som möjligt, att också gå in till badrummet utan att ha någon jag-ska-ge-min-vän-moralist-stöd-utan-han-vet-om-det-blick, man kan väl säga att Score misslyckades med det, helt. Score kunde höra snyftningar från badrummet flera steg innan han öppnade dörren till rummet.