Albus Severus Potter bok 4

16. Attackerande brev

Lola*

Hon kommer ALDRIG att förlåta någon av professorerna som ens gick med på att föra eleverna till säkerhet, GENOM ATT SÄNDA HELA HOGWARTS TILL HELVETET.
"Hej," sa någon och Lola hoppade till överraskat.
En flicka i hennes egon ålder, med en ljusrosa klänning och en stor hatt gick bredvid henne.
"Fin hatt," sa hon och gav Lolas ljusblåa hatt en liten blick.
Det var ungefär nu (efter typ två minuters konversation) som Lola insåg att Celine försökte prata.
"Celine?" frågade hon och flickan himlade med ögonen.
"Ja, vem trodde du att jag var?"
"Tekniskt sätt ser du så översminkad ut att jag inte vet hur du egentligen ser ut..."
Till Lolas förvåning log Celine.
"Det är så alla ser ut. Alla förutom du och typ alla killar från Drumstrang och Hogwarts"
Lolas ansikte blev långt. "Till och med Rose?"
Celine svarade inte. Lola suckade och fortsatte.
"Alla här verkar passa in, alla. Alla förutom jag. Seriöst, Albus har faktiskt börjat vänja sig. Alla vet deras plats i gruppen. Men inte jag, jag är ingen..."
Om Celine menade det hon sa eller inte, visade hon inte i så fall. I vilket fall la hon en tröstande hand på Lolas axel och sa mjukt:
"Visste alla kanske har anpassat sig och blivit 'någon' i den här skolan-"
"Det är just det, alla är någon och jag är ingen!"
"Lola, har du inte fattat! Alla är någon och du är ingen. Alla tycker du är intressant. Har du inte sett hur alla tittat på dig, öh, eller rättare sagt, försökt. Och om du så gärna vill vara någon, får du inte glömma bort att du är avataren. Du kan inte säga emot att du är speciell. Det är många som vill utnyttja dig, Lola, glöm aldrig det."

Det snurrade runt ganska mycket i Lolas huvud nu. Alltså hur mycket visste Celine om hennes liv? Var hon inte den Barbien hon verkade vara.
Celine var praktiskt taget tvungen att släpa hennes till lektionen efter som hon inte var samarbetsvillig.
"Är det jobbigt att ha på sig så där stora klänningar, alltså kan ni klättra i träd?"
"Nej. Har aldrig klättrat i träd och kommer aldrig att göra det. Vi som bor här i Versailles är från tidig ålder inlärda om vett och etikett. Så fort vi kunde gå rök klänningarna på."
Lola svar på väg att säga att det knappats var vettigt eller exemplariskt att göra som dem gjorde. Men hon höll sin sikt tyst och försökte byta samtalsämne.
"Vad har vi för lärare?"
"Madame Delone, hon undervisar i förvandlingskonst..."
"Men säg mig då varför jag är här. Om alla vet att jag är avataren och på något jäkla vänster inte tror att jag är farlig eller så, vet ni i alla fall att jag inte är magisk. Inte på samma sätt som ni. Så säg mig. Varför är jag här för att lära mig något jag aldrig kommer kunna?"
Celine svarade irriterat "Därför att det är en danslektion," och därefter var samtalet avslutat.

Madame Delone vara en medellång smal kvinna med en fin hållning. Hon hade en lila klänning, lila handskar och en lila käpp. Hon hade ett strängt ansikte, råttfärgat och en solfjäder instoppad mellan skärpet.
Lola gick sist in i klass rummet.
"Du!" Lola såga upp mot Madame Delone som pekade på henne med käppen.
"Vad går du här? Ska inte du vara nere i och göra iordning lunchen?"
Lola tappade hakan. Trodde Madame att hon var en anställd här på slottet? Hon kände ett stort sug av at spela med, men när hon insåg konsekvenserna (med andra ord, McGonagalls rasande ansikte) sa hon:
"Nej, Madame, jag är från Hogwarts och ska få en lektion i förvandlingskonstnär av dig."
"Kvarsittning resten av veckan. Då ska jag väl ändå kunna banka i dig lite vett om hur man klä sig!"
Lola vile nästan ge sig själv en mental spark. Hon hade knappt stigit in i klassrummet förrän hon lyckats få en hel veckas kvarsittning.
"Sitt!" Väste Delone.
Lola satte sig ner direkt. "På stolen, flicka lilla," sa Madame Delone och log mot henne.
Några flickor från Versailles fnissade lite. Generat ställde sig Lola upp från golvet och satte sig på en stol bredvid Celine.
"Som ni vet är det vår traditionella höstmat om två månader och dit ska alla, jag upprepar, alla, komma. Med eller utan partner. Så om ni inte redan listat ut det kommer vi öva inför balen idag."
Lola räckte upp handen och Madame Delone blängde på henne.
"Exakt hur får du dans till förvandlingskonst?"
Delone låtsades inte om henne och fortsatte bara lektionen. Klassrummet var stort och präktigt. Det fanns egentligen inga riktiga 'skolbänkar' som på Hogwarts. Hela salen var liksom som ett stort dansgolv med stolar längs väggarna, där flickorna satt. Och mitt i rummet stod Delone och förklarade hur man skulle röra sig.
"Glöm inte att vara rak i ryggen. Att ha en krökt rygg är en av de värsta sakerna du kan gör på dansgolvet."