Albus Severus Potter bok 4

2. En iakttagen middag

Lola*

Albus hade sagt åt henne att möta honom utanför restaurangen på lördag. Just den meningen fattade hon inte. Dem bodde under samma tak och om de båda skulle till samma restaurang. Ibland fattade hon inte alls hur han tänkte.
Åter till något liiite mer viktigare. En uggla kom flygande tvärs över trädgården en torsdagseftermiddag. Snällt landade den på. Hon tog loss brevet från pärlugglan och rev upp brevet.

Lola
Jag vet inte riktigt säkert hur din sommar kommer att se ut i framtiden... Flera hotande brev av Rou och ett och annat av din halvbror. Det står inte så fina saker direkt, och jag är rädd att dem kommer att braka in i Orkidéstugan snart. Detta är ett varnande brev, käraste Lola, var på din vakt snälla du. Om dem kommer till er slåss då och ta er till Alus (Dumbledore), han kommer ta hela skolan i säkerhet från Rou. Jag kan inte säga vart, det skulle vara alldeles för riskabelt.
//M McGonagall

Ps. smutsa inte ner din skoluniform dit ni kommer föras under terminerna. Annars kan jag redan nu lova tio poängs avdrag från gryffindor.

Ds. Leta inte efter mig.

Och dääär började Lola känna av panik. Poängavdrag. INNAN terminen ens har börjat! När smartheten äntligen hann ikapp henne insåg hon att Rou letade efter henne. Tack vare honom hade hon satt hela Potters i fara. Egentlige ville hon bara gå sin väg och inte säga hejdå, men det som hindrade henne var att hon hade lovat att gå ut på medan med honom. Våran kunde ju i te bara bryta ett löfte. Så kunde man inte göra!
Lite tagen för stunden gick hon in till köket och la brevet på diskbänken, tog vattenkannan och gick sin dagliga 'vattna-växterna-runda' i huset. Hon avslutade med den fina azaleor.
Albus muttrade något i sömnen, men Lola tog det som att han skulle vakna. Och förskräckt öppnade hon fönstret och hoppa ner därifrån. För en vanlig mugglare skulle hen antagligen dött i fallet. Men Lola var luftbändare, vilket innebar att hon landade mjukt, och dog inte.  
Denna händelse (hoppa ut genom fönstret) hade uppstått x antal gånger nu. Men hon var rädd att väck honom och ville bort därifrån så fort som möjligt, vilket slutresulterade, fönstret.

Albus*

Ännu en morgon väcktes han av att något dunkade och när han kollade bort mot fönstret såg han en Lola som diskret försökte ta sig ut genom hans fönster... med en vattenkanna i handen.
"Lola, vad i helvete?"
Den rödhårig flickan vände sig om och fick samma fr som håret i ansiktet. Albus skulle just fråga hnne vad hon höll på med när hon gjorde en knip-igen-gest med handen.
"Bara...håll tyst!"
"Öh... Lola rodnar du?"
Så fort frågan slank ur insåg han att det var ett stort misstag. Lola McGonagall var nämligen en  avatar som h-a-t-a-d-e att ses som sårbar eller svag (jupp Albus hade till och med vittnat om det när hon slogs mot avatar Kyoshi för att hon blivit kallad för 'svag').
"JAG RODNAR INTE ALLS!" skrek Lola och hoppade ut genom... fönstret, rodnades.

Lördag eftermiddag

När Albus (ungefär vid halv sex-tiden) knackade på Lolas rum hördes ett traditionellt.
"KOMMER SNAAAART!"
Och när hon kom ut kände sig Albus lite -jävlar-skulle-vi-ha-på-oss-finkläder?-aktig.
För Lola kom nämligen i en grön enkel arbetsklänning (i det här fallet den enda klänningen som Lola ägde som hon inte fick en utskällning av McGonagall, om hon smutsade ner den. För att den 'såg ut som en av tjänstefolkens kläder' vad det nu skulle menas.) . Visserligen inte så 'middags-fin' klänning, men en klänning (med några gräsfläckar på), jämfört med Albus (som hade på sig jeans och T-shirt) såg hon uppklädd ut.

                                                                                  Lolas klänning:

I en stel tystnad gick de ner till byn. Och i en ännu stelare tystnad åt dem maten. Lola beställde en nudelsoppa med baguette och Albus en pizza. Ja, han kände sig väldigt onyttig i jämförelse med henne just nu.

Rose*

"Det känns ganska fel att stå och stirra på dem." viskade Scorpius i Roses öra. "Vi stirrar inte på dem, vi... okej jo vi stirrar på dem. Så sluta stirra då Malfoy!" väste Rose tillbaka och försökte diskret lägga över skulden på Scorpius över att dem satt i en buske utanför den lilla restaurangen som Albus och Lola åt sin middag.
"Får jag fråga exakt varför vi ska spionera på dem?" frågade Scorpius.
"Nej det får du inte. Kom nu, vi tar ett bord bredvid dem." sa Rose och reste och gick till entrén.
Scorpius följde efter henne och såg på henne med avsmak. Hon kollade bak på honom och himlade med ögonen.
"Jag menade inte att vi skulle på en dejt, vi ska bara informera dem om... brevet. Men det är alltid kul att skämma ut honom under hans dejt" flinade Rose.

"Jo Lola jag skulle vilja berätta en sak för dig." började Albus trevande.
Scorpius och Rose höll händerna för munnen för att inte skratta på sig. Albus satt där lite forever alone och hade tänkt att berätta om sina känslor när han:
1. visste att Lola inte ville bli kär (hon hade intalat sig själv att det något som inte passade för en sån som hon.)
2. Lola verkade inte riktigt bry sig vid honom, hon satt och bände vattnet i glaset.
Rose stackars lilla kusin höll på att rodna ihjäl sig. Så Rose bestämde sig för att avbryta deras middag och berätta nyheterna hon sett.
"HOST!*"
Både Albus och Rose hoppade upp från sina stolar och såg sig om vem som hostade så ironiskt. Till slut mötte Lola Rose blick och log.
"Vad gör ni här?"
"Jo vi hade tänkt att meddela er om ett brev som låg i ditt hus, Albus. Men Rose här tyckte det var 'kul' att spionera på er och se dig skämma ut dig."
Lola brast ut i skratt men Albus såg ut som en fjortonårig pojke gör när ens vän just har saboterat något viktigt.
"Jag hatar dig Rose Weasley, bara så du vet." med en så lugn röst som det bara gick.
När Lola äntligen hade skrattat klart, vilket tog ett tag suckade hon en glad suck.
"Aja, hur kommer det sig att Scorpius och du är här?"
"Jo jag och Scorpius hade tänkt och fråga er om ni ville ta ett kvällsdopp, så vi kom hit med flammpulver, men sedan fick vi höra att ni gått ner hit. Vi skulle faktiskt gå ner till sjön och bada, men ett brev stoppade oss och aa sen blev det som det blev. Ja du vet med allt det här." sa hon och gjorde en gest i salen för att visa deras fina sabotage på middagen.
Albus som fortfarande var ganska arg för allt detta la armarna i kors
"Ta och visa det där brevet som tydligen var sååå viktigt att ni är tvungna att spionera på oss!"
Rose visade brevet. Brevet som Lola fick av McGonagall. Brevet där det stod att ministeriet var iute efter henne.
Albus ådror frös till is, Lola ville sjunka igenom marken, hon skämdes för att hon inte berättat detta tidigare, det såg Rose på henne bara genom att titta på kropps hållningen. Den var i hopkurad och hon såg ganska sårbar ut.
Men hon var smart nog att inte säga något om sina tankar, hon ville inte ha Lola i avatartillståndet, bara för att hon råkat påpeka att hon såg sårbar ut.

________________________________________________________

YAAAAAY tack för 1k läsare på Abus Severus Potter (bok 3) !!!! <33
Äntligen uppdaterar Joanna, omg ge mig en stor applåd! Aja imorn äre skola och jag kommer få panik över att jag inte gjort min franskaläxa och om någon dag är det nationella prov i engelska, KUUUUL xd.
hoppas ni alla har det bar och att ni är glada. Om nu tyvärr nu inte skulle vara glada... aa då sörjer jag med er över er oglade humör :)
 Bye <3