5. Hej Fiona

86 6 8
                                    

//Yaaay taack för 100+ läsare på denna "bok" <33 alltid kul att se ett tresiffrigt tal xD//

Lola*

Varför, varför, VARFÖR skulle allt hända henne.
Första året = återupplivade två personer plus sig själv och blev bortrövad av du-vet-vem/Voldemort.

Andra året = tvingades att springa omkring på en ödemark bara för att Rou skulle se vilka elever som skulle kämpa för England i ett krig som inte ens skulle komma. PLUS bli halvt bortrövad av ministeriet för att hon inte är en avatar.

Tredje året = fick en deprimerande födelsedag (tack vare dementorerna) i AZKABAN.

Fjärde året = komma in i avatartillstånet i en väns hus, halvt skada deras hus, implodera med alla sina krafter i avatartillståndet...

Fan vilken bra start hon fick efter att knappt lämnat sin cell i Azkaban. Lola kände en ganska stor frustration, till och med tvillingarna Longbottom hade mindre otur än henne. Eller de kanske hade mer otur, men deras otur tog inte halvt död på dem.

Albus*

Som sjukskötelskan sagt svävade Lola en centimeter och fyra millimeter från madrassen.
I rummet fanns det redan en doktor, plus en assistent. Och utan förvarning sjönk Lola ner i sängen igen.
"Hur mår hon?" lyckades Ginny pressa fram.
"Jag kan inte garantera om hon kommer att vara sig själv om hon vaknar. Hennes kropp har utsatts för en stor implosion."
Nu stod Rose och såg ut som om hon ville slå till någon. "Har ni testat och hälla vatten på henne då, era korkar!?"
Doktorn såg på henne som om hon just bett honom att slå till Lola med en påle.
Irriterande och halvt snyftande gick Rose fram till diskon och tog en plastbalja och hällde vatten i den. Hon tog baljan i famnen och stapplade sig bort mot Lola, baljan var ganska tung.
Vattnet gjorde både Lola och Rose blöt. Vattnat började sugas in i Lola och snart låg hon där torr. Doktorn såg helt förskräckt ut, en fjortonårig flicka hade just dängt en allvarligt skadad patient.

Men Albus visste, han visste att Lola snart skulle vakna, hon skulle vakna och vara het åter ställd.

Lola vaknade inte.

Albus var skräckens offer nu. Den hade honom insvept och han satt som ett litet rådjursunge i dess famn. Lola hade inte vaknat. Om inte vatten kunde läka henne, hur skulle hon då vakna, tänk om- Albus tänkte inte klart den tanken.

Ett stort PANG hördes alldeles intill Scorpius och plötsligt stod där självaste rektor Dumbledore och McGonagall. Ingen av dem såg särskilt glada ut. Jo Albus hade ganska stor förståelse för det.
Albus hade sett McGonagall allvarliga min -och det var ingen vacker syn men det var inget i jämfört med hur Dumbledore såg ut nu var McGonagalls allvarliga min ett leende.
"Gå." sa Dumbledore.
Alla till och med personalen gick ut.
"För utom du."
Rose stannade vid dörröppningen. Hon såg ut som om någon precis sagt till henne att hon blev relegerad från Hogwarts.

Rose*

Inte ville hon stanna kvar i rummet med rektorn och McGonagall. Albus övervägde att stanna kvar, men Rose visste att det inte skulle lätta upp stämningen. Det var hon som hade satt Lola i den här situationen, hon måste stå för det hon har gjort.
När alla hade lämna rummet och det bara var två rödhårig flickor och några rätt så uråldriga 'pensionärer'.
McGonagall satte sig på en stol bredvid Lolas säng. Hon sa inget, ingenting om att Rose var en jubelidiot och inte förtjänade att gå på Hogwarts, hon grät inte över att en av hennes elever och hlavt barnbarn inte var vid medvetandet, hon satt bara såg på Lola.
"Och exakt hur uppstod den här?" frågade Dumbledore lugnt med en gest mot Lola.
Åhh vad Rose hatade den där tonen, kunde han inte bara skrika på henne att hon skulle spotta ut allt hon visste.
"Öhh..." och nu skulle hon behöva berätta om hennes avundsjuka på Lola klänningar som hon fick från McGonagall, som satt i rummet och lyssnade på allt hon sa. "Jo jag tyckte att Lola borde..öh vara lite mer tacksam för hennes klänningar. Och jag liksom-" hon blev röd om öronen. "-skrek ut alla hennes brister på henne.."
Ingen av professorerna rörde en min.
"Meddela att Lola stannar här fram tills skolstarten till dem andra, du kan gå." sa Dumbledore.
Rose nickade och gick där ifrån. Alltså deras samtal hade inte varit en mardröm, men just den där tonen som Dumbledore gav henne hade gjort henne illa till mods.
I väntrummet satt Albus, Ginny och Scorpius och höll på att sprick av otålighet. Och när dem såg Rose halvt kastade dem sig över henne (inklusive Ginny).

Två månader senare

Albus*

Åter på King's Cross Station. Otåligt sökte han efter Rose och Scorpius. Tio i elva. Han såg fortfarande inte Lola. Fan henne, hon kunde väl åtminstone skriva ett brev och förklara att hon INTE skulle vara på stationen.
"Albus, ge mamma en hejdåkram."
"Allvarligt, jag är fjorton, jag förstår engelska!"
Ginny bara log mot Albus upprörda ton och kramade honom.
Harry vände hon sig mot James.
"Ställ inte till det nu James, jag vill inte få ett brev om att du måste gå om ett år."
Nu vände sig Ginny mot Harry.
"Du ingen som helst rätt att säga så där! Kommer du inte ihåg hur mycket du ställde till det i skolan?"
"Jo men det var inte avsiktligt." Försökte Harry försvara sig.
"Och får jag påminna dig om att DU inte ens GICK det sista året på Hogwarts och kom INTE tillbaka för att slutföra den terminen!"
"Och ändå är en auror." Flinade James.
Detta avslutades med att Harry och Ginny hade en allvarlig diskussion om hur snäll/jobbig han var under skolgången. James och Albus tog sin chans och hoppa på tåget.
Det sista Albus hade från dem var.
"ALBUS SEVERUS POTTER, JAMES SIRIUS POTTER!" Den sista meningen snappade han inte upp.
James letade upp på Fred och Gora, och sprang sedan iväg till förstaårseleverna (ja dem skulle ge dem stinkbomber och säga att det var karameller, sedan skulle barnen äta upp 'karamellerna' och inse att det inte var 'karameller').
"Gissa vem det är?" Sa en röst bakom honom. Albus kände några händer som tänkte hans ögon. Han kände ville bara sjunka genom tåget ner till underjorden. Han orkade inte prata med den maran.
"Hej Fiona." Muttrade han.
Om han nu inte misstog sig hade hon rivit sönder hans blankett till Hogsmeade förra året för att hon ville att han skulle stanna med henne på Hogwarts (hon hade fått förbud att gå dit av McGonagall), var galen i honom och inte nog med det, HON TRODDE ATT ALBUS VAR INTRESSERAD I HENNE , oräkneliga gånger funderade Albus om hon var född i farstun.
"ÅH lite trött va, ingen fara jag har MASSOR att berätta för dig."
Precis innan Fiona drog in honom i hennes kupé såg han Rose. Han försökte signalera hjälp. Rose såg signalen och nickade ett håll-ut-ett-litet-tag-till-jag-kommer-nick.
'Ta det lugnt Albus, stå ut, Rose kommer hjälpa dig från Maran' tänkte han gång på gång. Och när det satte sig började Fiona babbla.

Albus Severus Potter bok 4Where stories live. Discover now