Albus Severus Potter bok 4

4. St. Mungos

Lola*

Lola hade alltid vetat att Rose alltid havt en liten agg mot henne. Att hon var för annorlunda, liksom aldrig räckte till eller var till någon hjälp. Om Rose bara hade hur många nätter hon hade suttit i hopkurad hos Minervas fåtölj med en tekopp i handen och funderat på vad Rose inte gillade med henne. Aldrig skulle hon vågat att fråga henne om det, då skulle hon råka ut på en rejäl kockstryk.
Så fort hon hade kommit in i rummet var Albus och Scorpius borta, kvar stod bara Rose med ett argt ansiktsuttryck.
Lola skulle fråga vad det vad med henne men.
"VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG!"
Lola stirrade på henne med chock i ögonen.
"KLÄNNINGAR LÄGS FRAM VID DINA FÖTTER MEN DU BARA VIFTAR BORT DEM!"
Rose var blossande röd. "ÅH JUSTE DU ÄR JU A-V-A-T-A-R-E-N DU FICK SÄKERT MYCKET FINARE KLÄNNINGAR SOM INTE ALLS KOSTAR TYP SEXHUNDRA GALLEONER!"
Nu började en liten vrede bubbla inom henne.
"Tror du jag valde att bli den utvalda! Tror du jag ville bli helt utstött från min familj. Tror du jag ville bli hatad av mitt folk. Tror du jag ville att alla i den här världen skulle se mig som ett missfoster!" hennes röst var lugn.
"ÄR DU BLIND ELLER, JAG HAR SETT HUR VARENDA MÄNNSIKA DU MÖTT HAR KOLLAT PÅ DIG MED INTRESANTA BLICKAR...DEM BORDE KOLLA PÅ MIG, JAG - JAG KOMMER FRÅN DENNA VÄRD. DU SK INTE ENS VARA HÄR...DITT - DITT... missfoster."

Scorpius*

Allt han och Albus var ett högt !PANG! Albus hade dragit med honom till en stor ek precis utanför Potters hus, och se hur allt hade gått. Ett stort PANG kom från huset.
"Något har hänt!" kved han med en pipig röst.
Pojkarna klättrade nerför eken och sprang fort till husets.
I huset låg Lola i spisen i lågorna. Hon såg helt dräpt ut. Rose satt på knä bredvid och grät.
"Allt är mitt fel, allt är mitt fel."
Scorpius gick fram till den och drog ut Lola ur lågorna. Elden hade inte bitit på henne och hon såg ganska oskadd ut, men han visste att dem stora skadorna var inne i henne.
"Vad hände Rose?"
När hon inte svarade skrek.
"UT MERE!"
"Okej då, men jag ber dig att hata mig efter jag berättat. Jag och Lola var uppe i ett bråk... och jag antar att hon blev så arg att hon om in i avatartillståndet. Som alla gånger det händer brukar... Saker gå sönder, men den här gången var det annorlunda. Istället för att rikta alla sina krafter och känslor utåt...riktade hon dem mot sig själv. Man såg det inte men...hennes ögon började skifta från lysande till så starkt som solen lyser. Sedan slungades hon bakåt och hamnade i spisen. Det var då st sa PANG och sedan såg hon så omtöcknat ut som om hon själv skulle ha anfallit någon, alltså riktigt illa."
Scorpius kände att Rose inte riktigt berättade allt son hände. Men han klandrade henne inte. Det gjorde Albus inte heller. Fast han var rädd att Albus skulle göra det om han fick reda på vad som hade hänt, om dem nu skulle få reda på det.
"Jag hatar dig inte alls, du kunde ju inte veta vad Lola var...på väg att göra. Men vi måste få henne till St. Mungos, MAMMA KOM HIT FORT, NÖDSITUATION!"
Ginny av en oförklarlig anledning hade inte hört PANGET, men kom inrusande till vardagsrummet.
"JA Albus!" hon avbröt sig tvärt när hon såg Lola. Hon gick fram till Lola och tog ett fast tag om henne. "Håll hårt i mig." uppmanade hon dem och Albus, Scorpius och en snyftade Rose tog tag i Ginny.
Tillsammans transfererade dem till St. Mungos.

Väl inne satt 'mini-truppen' och väntade. Lola låg inne på observation. Hur dem hade tänkt att laga henne visse inte Scorpius. Jag menar hon hade inget trollkarlsblod, hon var ren bändare, plus avatar. Hur hade dem tänkt att läka henne när dem inte vet ett smack?

Rose*

Varför var hon en komplett idiot? Idiot var en underdrift. Hon hade kränkt Lola djupt. Hon förtjänade inget, inte efter vad hon hade sagt. Det var inte det värsta heller, det värsta var att Albus och Scorpius gav henne tröstande blickar och försökte gång på gång att säga att det inte var hennes fel. FEL HON hade triggat igång Lola, HON hade klankat ner på Lolas existens, HON hade med halva sitt hjärta menat det hon skrek.
En del av sig avskydde att hin var en så hemsk människa, Lola kunde inte hjälpa någonting av vad hon hade blivit utvald till. Men en annan del av sig tyckte att Lola behövde en rejäl uppsträckning. Det kändes som om Lola spelade arg på klänningarna bara för att få uppmärksam het.
Nej, sa hon tyst för sig själv. Lola söker inte efter uppmärksamhet, hon vet ju knappt vilka krafter hon besitter.
Och med en ganska bra anledning började Rose gråta. Albus skulle lägga armen om henne men hon snyfta bara:
"Nhej A-Albus, tyckk i-inte synd om mi-ig." och hon hatade sig själv för att det lät som om hon ville att alla skulle tycka synd om henne.
Albus la benen i kors och lydde hennes ord, men Scorpius tog henne i handen och viskade i hennes öra:
"Jag vet inte vad du har gjort, men jag vet att det var du som  frammanade Lola till detta. Och jag vet att det var förfärligt det du gjorde."
Rose snyftade ännu mer, hon ville inte se allt i repris, allt hon gjort. Scorpius hyschade tryggt och hon slutade efter ett tag att snyfta, då fortsatte han.
"Men det första steget för att kunna laga det man har haft sönder är att laga sig själv."
Rose tittade oförstående på honom.
"Förlåt dig själv, Rose. När du har förlåtit dig själv kan du börja laga allt du ställt till det. Om du inte förlåter dig själv kommer jag inte förlåta dig för att du inte har helat dig själv, ärligt talat ingen annan heller." 
Det sista skrattade-snyftade hon till. Hon mötte hans gråa, mystiska ögon.
"Du är vis Scorpius Malfoy." sa hon lågt, men tillräckligt högt så att Scorpius kunde höra henne.
"Jag har erfarenhet."
Hon höjde ena ögonbrynet.
"Jag hade rivit den enda vägen till att bli vän med dig och Albus, och jag visste inte vad jag skulle göra för att reparera den. Med tanke på vad jag har sagt till er. Men en dag i biliotket mötte Lola. Hon hjälpte mig att förlåta mig själv." han rynkade på näsan och Rose kunde inte undgå från att se att han var gullig när han gjorde det. "Eller snarare tvingade mig att förlåta mig själv. Det tog tid, men se på mig nu, jag har sovit över hos Albus, förstört hans dejt med dig och nu sitter vi här och inväntar för att se om Lola mår dåligt eller förjävligt."

En sjuksköterska kom ut från ett rum.
"Vi har observerat henne, och vi vet inte vad som är fel på henne eller hur vi ska bota ms McGonagall. Men vi har flyttat henne till en säng i rum 309 på våning två. Hon - vi vet inte om hon sover eller är medvetslös, hennes puls är normal, men hon är liksom i koma"
Något kom susande. Ett litet pappersflygplan, sköterskan vecklade upp planet och läste på brevet (ja att skicka brev med ugglor blev för stökigt).
"Ny information, Hon svävar en centimeter och fyra millimeter från madrassen med täcket på, hennes hår lyser."
När han avslutade mening kollade sjuksköterskan upp för att se deras reaktioner på brevet, men Ginny, Albus, Rose och Scorpius var borta, eller inte borta, borta utan dem hade bara sprungit i väg till rumt 309 på andra våningen