Snart » foscar

Elfte

O S C A R

"Såkallade bästa vänner", även fast det inte borde göra ont att höra det så gjorde det faktiskt det. Det hade ju självklart med uppenbarelserna jag hade fått om mig själv under de senaste nätterna vi spenderat på berget.

Ja, vi hade sovit på ett berg. Utan mat och vatten, för vi var alldeles luspanka. Egentligen skulle vi inte kunna överleva någonting om vi inte började tigga pengar av främlingar i centrum.

"Lär mig, Felix", sa jag tillslut efter att vi båda stått och stirrat på varandra i flera minuter.

"Va?" frågade han förvirrat.

"Lär mig bli den personen jag borde vara", försökte jag.

Felix la huvudet på sned och skrattade lågt. Jag tog tag i hans handleder och drog honom närmare mig. Han såg förvirrat på mig och rynkade pannan. Hans andetag började bli mer ansträngda. Han verkade bli obekväm av att vara så nära mig. Jag vände på huvudet så jag kunde prata honom rätt in i örat.

"Skrämmer jag dig?" frågade jag lågt.

Han svalde hårt. Jag kunde känna hur han försiktigt nickade. Även fast ett litet flin började speglas över mina läppar fick jag lite skuldkänslor.

Långsamt släppte jag honom och gick några meter ifrån honom. Hans ansiktsuttryck var fortfarande lika förvånat som innan. Han öppnade munnen långsamt, sträckte armarna mot mig.

"Kom", mumlade han sakta. "Kom tillbaka."

Istället för att jag gick fram mot honom, gick han fram mot mig. La sina armar om min rygg. Tryckte ansiktet mot min halsgrop. Jag hörde honom snyfta lågt. Försiktigt drog jag honom ännu närmare mig.

"Gråt inte", försökte jag. "Förlåt."

"S-Säg inte f-förlåt", snyftade han. "J-Jag är g-glad. Jag h-h-har saknat m-min b-bästa vän."

Försiktigt drog jag med handen över hans huvud. Kysste hans hjässa försiktigt, utan att tänka. Det var något jag gjorde av reflex. Han brydde sig inte.

"Vi har varit vänner sedan vi var fem, Felix. Jag har varit elak mot dig sedan vi var tio", sa jag tyst. "Du förlåter mig så lätt? Jag har varit en stor jävla idiot mot dig i snart tio år, och du förlåter mig bara för att du saknar din bästa vän? Felix, jag är nitton år, borde jag inte ha vetat bättre för flera år sedan? Fan."

Han drog sig ur mitt grepp, såg upp mot mig. Skakade långsamt på huvudet.

"Sluta skylla allt på dig själv, Oscar", suckade han. "Visst är du dum i huvudet, men du är min bästa vän."

"Jag har förstått det nu, eller jag menar. Nej, förlåt", suckade jag istället. "Det här kommer bli svårt."

"Det blir bara svårt om du försöker för mycket", mumlade han och gick emot mig ännu en gång.

Jag skrattade lågt. Vände ner blicken.

Allt var ganska konstigt egentligen. Vi stod mitt uppe på ett berg i en stad vi inte hittade i. Vi hade inga pengar till mat, vi hade inget ställe att kunna sova på. Och så äntligen, äntligen hade jag låtit min ärthjärna låtit mig förstå att jag var en skitstövel.

"Vadå?" frågade Felix.

Jag vände upp blicken igen och såg honom le. Det var första gången på år som jag såg honom le. Ett tyst skratt lämnade återigen mina läppar.

"Jag känner typ bara ett behov att få, liksom att få, kyssa dig", mumlade jag. "Jag vet att det är konstigt men-"

Han avbröt mig.

"Gör det då", sa han endast.

Utan att tveka gjorde jag det. Drog honom intill mig. Kysste honom. Hårt men passionerat. Mina fingrar dansade över hans kindben. Jag kunde nästan höra honom skratta. Även fast han säkert ville att våra läppar skulle dras ifrån varandra så tryckte jag de endast mycket närmare. Behövde känna riktig närhet.

-

Jag är så nervös och rädd för att börja skolan imorgon. Jag vet ingen som ska gå samma som mig, jag är helt själv. Tänk om jag hamnar i fel klass, en klass jag inte alls ska vara i egentligen?

Även fast det är imorgon jag börjar så är jag dödsnervös nu. Ugh, jag mår så illa.

När börjar ni skolan? Är ni jättenervösa?

Idag - sista dagen av sommarlovet - så tänker jag verkligen inte göra någonting. Jag ska bara ta det lugnt och inget ska få störa mig.

Det är ganska konstigt hur snabbt sommarlovet har gått. Det känns verkligen som att det var juni igår. Wtf, snart är det väl december?

Aja, vi klarar oss nog. Vi kan längta efter andra lov som ändå kommer snart.

Rösta och kommentera så blir jag jätteglad!

Hoppas ni får en fin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤