Snart » foscar

Artonde

F E L I X

"Kom igen, Felix! Det blir kul!" försökte Oscar.

"Nja jag vet inte", mumlade jag och la täcket över huvudet. "Det är både mysigare och säkrare här."

Oscar lyssnade inte på mig. Jag kunde höra hur han började rota i vår gemensamma garderob. Slängde ut kläder på mig. Med en trött suck drog jag av täcket från huvudet och såg på honom. Han såg tillbaka på mig med ett brett leende. Det fick mig att skratta.

"Okej då, var ska vi åka?" frågade jag. "Och hur ska vi åka? Vi har ingen bil.

"Jag vet inte, Malmö kanske?" svarade han. "Vi åker bil, jag kan låna av en kompis."

"Du? Låna bil?" skrattade jag. "Du menar sno och tjuvkoppla?"

Oscar himlade med ögonen och korsade sina armar. Jag skrattade bara åt honom.

"Det har hänt en gång Felix!" suckade han. "Jag har faktiskt mina kontakter här nere nu också. Vi kan få låna en bil."

Hans trumpna min kunde inte få mitt leende att försvinna från mitt ansikte. Han var gullig när han var lite småsur. Jag sträckte ut armarna mot honom.

"Älskling, kom här", sa jag med gäll röst.

Han stod bara och tittade på mig länge, betedde sig lite som ett barn i trotsåldern. Men när jag sedan la huvudet på sned, blinkade till med ögonen och plutade med underläppen så gav han sig. Han hoppade upp i den stora dubbelsängen bredvid mig. La sig mot mig och slängde armarna om min kropp.

"Jag hör ditt hjärta", mumlade han.

"Det bultar för dig", viskade jag i hans öra.

Han vände upp sitt ansikte mot mig. Jag kunde se hur hans blå ögon glittrade. Det var nästan som att titta rakt in till havet. Jag blev glad.

"Klä på dig nu, vi åker om en kvart", sa han tillslut och flinade lätt.

Han kysste min kind innan han reste sig upp igen. Han drog upp en tändare som han lekte med mellan fingrarna. Jag visste precis vad han skulle göra. Han skulle gå ut på balkongen för att röka. Jag skulle vilja att han slutade, men såklart förstod jag att det var svårt. Jag brydde mig om honom, ville inte att de där cigaretterna skulle behöva bli hans död tillslut.

Jag drog av mig täcket en gång för alla, såg ner på kläderna som Oscar hade slängt i sängen. En svart t-shirt och ett par svarta jeans. Om jag var förvånad? Nja, inte riktigt. Oscars favoritfärg gick lätt att se om man såg in i garderoben. Dock klagade jag inte, jag satte på mig kläderna och gick ur sängen. Tittade mig snabbt i spegeln, drog handen igenom håret. Lät det vara så, orkade inte bry mig riktigt.

Lätt skuttade jag ut på balkongen. Ställde mig bredvid min pojkvän. Han stod med armarna mot balkongräcket. Tittade ut mot lekplatsen som låg nere på gården utanför höghuset.

"Du vet att jag inte tänker låta dig kyssa mig nu va?" sa jag roat.

"Du vet att jag inte tänker bry mig nu va?" kontrade han med.

Han lutade sig mot mig men jag satte handen framför hans mun. Flinade lätt åt hans förvånade blick.

"Det finns säkert ICA i Malmö, då kan du köpa minttuggummi eller något", skrattade jag.

Snabbt skuttade jag ifrån honom. Kunde höra hur han irriterat morrade någonting. Han var snabb med att komma ikapp mig. Han lyfte upp mig och jag kunde inte låta bli att skrika högt. Han fick mig att vända mig om. Utan att låta mig tänka så kraschade han sina läppar mot mina.

"1-0 till mig", flinade han när våra läppar lämnade varandra.

-

Tbh så har jag ingen aning om vad jag ska skriva i mina meddelanden längre. Jag går bara i skolan, gör inget roligt.

Och sen vill jag egentligen bara att den här fanficen ska ta slut, haha.
Finns det någon som uppskattar den ens?

Okej, vi klarar av denna tisdag. Jag har sovmorgon och slutar 14:55 har jag för mig.

Lämna en kommentar om någonting roligt så gör du min dag!

Hoppas ni får en fin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤