Snart » foscar

Femtonde

O S C A R

Trött slog jag upp ögonen. Baksmällan smällde mig hårt. Jag muttrade tyst för mig själv och satte händerna på huvudet. Långsamt vände jag mig om på sidan och drog täcket om kroppen. Snabbt såg jag en liten lapp ligga på nattduksbordet. Direkt tog jag upp den för att läsa, även fast huvudvärken bankade som en hammare innanför pannbenet.

"Hej Oscar,

Jag upptäckte att det inte fanns någon huvudvärkstablett här, så jag gick iväg till Apoteket för att köpa lite till dig. För jag förstår ju att du säkert har jätteont i huvudet när du nu vaknar och säkert är bakis. Jag försöker skynda mig.

När jag kommer hem igen vill jag prata med dig, ett seriöst snack, på riktigt. Du får inte backa ur, det är viktigt.

/Felix

P.S. Du borde inte gå ut så ofta som du gör, det är inte bra för dig. D.S."

Jag suckade lågt. La ifrån mig lappen och slog bakhuvudet mot väggen bakom mig vilket fick mig att tyst gny. Jag såg ner på min egen kropp, upptäckte att kläderna jag hade haft på mig under kvällen innan var kvar på min kropp.

Jag minns ingenting från dagen innan. Vad som helst skulle kunna ha hänt. Ännu mer fick det mig att tänka på grund av Felix ville prata med mig. Mitt hjärta började banka hårdare. Jag försökte ta ett djupt andetag. Dagen började inte bra, och den skulle säkert inte sluta bra. Så var det alltid.

Precis när tanken om att jag borde gå och duscha slog mig så hörde jag ytterdörren öppnas. Felix nätta steg hördes. Med mycket kraft drog jag mig ur sängen, stapplade ut från sovrummet. Felix vände snabbt upp blicken mot mig, såg länge på mig med sina gröna ögon innan han sa någonting.

"Du är vaken", konstaterade han bara.

Jag nickade bara som svar. Gnuggade mig lätt i ögonen och lutade mig mot väggen. När Felix hade klätt av sig sina ytterkläder kände jag hur han satte sin arm i armkrok med min. Jag drog bort händerna från ansiktet och såg förvirrat på honom. Han gick mot köket med mig. Fick mig att sätta mig på en stol. Han slängde ifrån sig den lätta påsen från Apoteket på bordet medan han fyllde upp ett glas med vatten. Ställde det sedan framför mig och satte sig mittemot mig.

"Jag köpte både Alvedon och Ipren, jag visste inte vad du tyckte bäst om", mumlade han.

Återigen nickade jag åt honom. Drog ur Alvedon-paketet ur påsen. Tog två tabletter som jag svalde tillsammans med vattnet.

"Du ville prata", sa jag efter en stunds tystnad.

Då blev det hans tur att nicka. Hans gröna blick borrades nästan in till mig. Det skrämde mig lite. Flera minuter tittade han bara på mig. Han tog ett andetag, som om att han vilken sekund skulle börja prata.

"Jag vill inte att vi bråkar", sa han tillslut. "Men alltså-"

"Ja?" sa jag med lite väl dryg underton.

"Avbryt mig inte, snälla", försökte han. "Det finns bara så mycket som jag vill ha svar på, som bara du kan svara på."

Jag skruvade besvärat på mig i stolen. Bet mig i underläppen. Vågade inte ens gissa vart den här diskussionen skulle ta oss. Allt kunde bli bättre, men allt kunde lika gärna bli sämre.

"Felix alltså, jag vet inte om jag orkar ta det här nu", mumlade jag. "Jag är bakis som fan, min hjärna fungerar knappt."

Snabbt reste jag mig från stolen, stolen flög i golvet. Precis när jag nästintill skulle springa från honom kände jag en varm hand i min kalla. Felix höll hårt i mig. Han tittade besviket på mig.

"Jag sa att du inte fick backa ur", försökte han. "Det är jätteviktigt."

En tyst suck lämnade mina läppar, jag slet Felix hand ur min och satte mig igen. Hoppades på det bästa.

-

Jag har mått illa varje dag till skolan så att jag typ har glömt bort hur det känns att inte må illa.

Idag är det min längsta dag i skolan. Jag börjar 08:30 och slutar 16:15. När börjar respektive slutar ni idag?

Jag längtar verkligen till helgen. Jag vill få andas ut. Det känns som att andetagen stockar sig i halsen genom alla veckodagar, men under helgen får jag upp/ner mina andetag.

Gud vad alla mina meddelanden har låtit ledsna på sistone, det är ju inte kul. Men jag har väl varit lite mer ledsen än jag brukar. Jag ber om ursäkt för det, men det är inget jag kan rå för.

Okej, nog om mig.

Jag hoppas att ni får en jättefin dag! Jag har hört att vädret ska bli bättre igen, så det kanske kan göra oss lite glada! Ni ska komma ihåg att ni är bäst, ni är vackrast, ni är grymmast - för så är det. Ingen, absolut ingen, ska få trycka ner er på något sätt.

Nu har jag ju typ redan skrivit min avslutsfras, så då får jag väl bara skriva såhär;

Puss och kram ❤

(Det där kändes så fel, att inte skriva som jag brukar haha)