forever? L.T

Kap.18

Ellie's POV

Planet skakar till och vi har landat på flygplatsen i USA. Jag känner hur glädjen börjar krypa i kroppen och jag kan inte dölja det leendet jag har på mina läppar just nu, jag är så glad att vara här igen för det känns som evigheter sen och  Sverige har aldrig känts som hemma.

Planet stannar och symbolen för att man ska ha på sig bältet slocknar. Jag tar av mig bältet och reser mig för att ta ner vårar handbagage från hyllan över oss.

När vi har kommit av planet går vi direkt till en taxi för att åka till vårt hotell.

Vi kommer till hotellet kl.12 på dagen så vi bestämmer att jag ska ringa upp någon av mina kompisar son jag vill träffa och mamma ska göra samma sak.

Jag letar upp Alice i mina kontakter och klickar på ring, det går några signaler innan hon svarar.

"Hej Ellie, det var länge sen vi pratade. Hur är det?" Säger hon och jag håller med, det var verkligen länge sen vi pratade, jag har liksom inte tänkt på att ringa henne de senaste veckorna.

"Det är bra med mig, men jag undrar ifall du skulle vilja ta en fika med mig på stan."

"Vad menar du?" Frågar hon lite skeptiskt.

"Jag och mamma kom hit till NY idag och det var sååå länge sen vi sågs"

"Åå vad kul, jag kommer på direkten bara du skickar adressen på hotellet"

"Visst"

"Bra" sen la vi på och jag skickade adressen vi bodde på till henne.

Jag går ner till lobbyn och ser att hon redan har kommit hit, jag springer fram till henne när hon ser mig och hon gör samma sak. Vi möts på mitten och kramas länge utan att säga ett ända ord.
Vi släpper varandra och jag bara försöker ta in att hon verkligen står framför mig just nu.

"Vart vill du gå?" Frågar Alice och jag behöver inte fundera länge.

"Till glasskiosken, där har dom ju jätte god glass"

"Jaa, det var länge sen jag var där" utbrister hon och vi börjar gå dit.
Det är inte särskilt långt så det går fort att komma dit.

När vi väl är där väljer jag en glasskula med choklad och en med citron, Alice tar jordgubb och vanilj.
Vi sätter oss på en bänk i parken bredvid.

"Hur har det varit här?" Frågar jag.

"Det beror på vad du menar, det har väl varit som det var innan men det är väldigt tomt och alla kanske inte riktigt är som dom var" säger hon men det sista säger hon lite tystare.

"Vilka är det som har förändrats?" Säger jag frågande och hon börjar skruva på sig lite obekvämt.

"Ehm.. Det är en person som har förändrats och inte till det positiva...." Säger hon tveksamt.

"Men vem?" Frågar jag igen fast jag ser klart och tydligt att hon helst skulle vilja slippa den frågan.

"Louis" säger hon försiktigt. Det känns som om någon har stuckit en kniv igenom mig och hela jag sitter orörlig och försöker ta in vad hon just sa.

"Vad har han gjort" är det första jag kommer på att fråga.

"Det handlar nog också väldigt mycket om vad han gör nu. Han har blivit en helt annan person. Till en början umgicks han inte med någon men nu har han hamnat riktigt fel, han är nästan aldrig i skolan och han går på alla fester han kan gå på och det går rykten om att han röker på med några nys polare han har."  Säger hon och för varje sak hon säger är det någon som hugger mig om och om igen.
Jag är mållös, jag har ingen aning om vad jag ska säga.

"Jag måste träffa honom" kommer det plötsligt ur mig och Alice kollar oroligt på mig.