forever? L.T

Kap.5

Ellie's POV

Det har gått tre dagar sen han försvann ut ur klubben, i tre dagar har jag sovit, gråtit, varit i skolan, gråtit, ätit, gråtit.

Han har inte varit i skolan någonting och jag har knappt pratat med någon. Alice har varit vid min sida hela tiden de här dagarna. Hon har försökt att trösta mig när det har varit som värst men det finns alltid någonting som påminner om honom.

Igår mötte jag Niall och Zayn men jag ville inte prata med dem just då, för varje gång jag tänker på Louis bryter jag ihop.
Det som nog är värst är att jag inte har fått chansen att förklara mig, han bara stack. Jag förstår honom men jag har så dåligt samvete och jag klarar nog snart inte att må dåligt längre.

Harry har också försökt att prata med mig men jag har bara ignorerat honom, han är den absolut sista jag skulle vilja prata med just nu.
Det var han som förstörde det lilla jag och Louis hade byggt upp.
......

Jag satt på min säng och skrev i min dagbok, jag hade skrivit dagbok sen jag var tio, i dagboken skriver jag om allt som händer, och alla mina känslor kladdas ner på ett papper.
I dagboken kan man fly från verkligheten. Det var just det jag behövde. Fly från verkligheten en stund för att kunna rensa tankarna från allt som händer.

Jag slog ihop dagboken och la in den i en av lådorna i byrån där jag har mina kläder.
Mina tankar sökte sig tillbaka till Louis,
jag måste ringa honom.

Så jag tog upp min mobil från sängen och letade upp hans nummer, jag tvekade lite innan jag klickade på 'ring', men jag måste prata med honom, få det här överstökat fast det kanske betyder att han inte kommer förlåta mig helt.

Jag lät det ringa men efter en liten stund gick telefonsvararen igång.
Han ville antagligen inte prata med mig.

"Hur är det?" Det var Alice som frågade, hon hade precis kommit ut från duschen så hon hade sitt blöta  hår hängandes kring axlarna. Hon var snygg, hon hade perfekt kropp och alla killar kollade på henne. Jag önskar att jag också hade en sån kropp.
När jag var 14 så skar jag mig, jag vet att det var dumt men jag hatade mig själv. Jag hatar fortfarande mig själv och allting jag gör blir fel.
Jag är ett missfoster, en person som inte har något liv, någon som aldrig kommer veta hur det är att vara älskad, jag är en person som bara blev till av ett misstag.

JAG är ett stort fucking misstag.

Det hade börjat rinna tårar ner för mina kinder och jag orkade inte stoppa dem.

"Här, kom." Alice hade ställt sig framför mig och höll ut armarna för att ge mig en kram. Jag sa inget och rörde mig inte men ändå så omfamnade hon mig, hon fanns alltid där när man behövde henne. Och jag var så glad att jag hade henne i mitt liv, hon var nog den ända i mitt liv som betydde någonting.

"Jag kommer snart till baka jag ska bara gå till affären, är du säker på att du klarar dig?" Sa Alice efter en stund.

"Ja jag klarar min nog en liten stund själv" sa jag lite skämtsamt.

Hon reste sig upp från sängen och gick fram till sin garderob för att välja skor. När hon hade valt ett par skor gick hon till dörren men innan hon gick ut vände hon sig om.

"Lova att ringa ifall det är någonting fast jag ska skynda mig, okej?" Sa hon och kollade med bestämdhet in i mina ögon.

"Okej" svarade jag bara och gav henne en blick sim visade att jag skulle hålla mitt ord.

"Bra" sa hon glatt och gick ut igenom dörren.

När hon hade gått bestämde jag mig för att byta om till mjukisbyxor och en hoodie, jag satte upp håret i en 'bulle' och tvättade bort mitt smink. Sen la jag mig i ner i sängen för att kolla på min mobil.
När jag satte på mobilen såg jag att jag hade fått ett Sms från ett okänt nummer. Jag låste upp mobilen och möttes av en text, och jag visste vem det var ifrån på en gång.

Okänt nummer:
"Jag är ledsen för det som hände. Vi måste prata, ses i skolan i morgon.
                               Harry "

Jag ville egentligen inte prata med honom men om han nu redan har bestämt att vi ska ses i skolan i morgon har jag nog inget val, för jag orkar faktisk inte springa runt och bara ignorera honom, Niall och Zayn hela tiden. Jag har inte ens svarat när Perrie har försökt att ringa mig.

"Tillbaka!" Jag hör en dörr öppnas och stängas innan jag ser Alice som håller i en matkasse.

"Vad är det du har köpt?"

"Lite glass och sånt" sa hon och log stort mot mig. "Tänkte att vi skulle kunna kolla på lite Netflix bara vi två nu ikväll, de andra tjejerna skulle iväg på någonting"

Vi satt hela kvällen och kollade på lite olika filmer. Det var mysigt, man behövde inte tänka på någonting annat än filmen och jag tror faktiskt att det här var det bästa sättet att koppla av på.
Men i morgon är det skola och jag måste prata med killarna, lösa allt som måst lösas fast jag inte har några krafter kvar.

........................................................................

Det här var ett litet mellan kapitel men jag hoppas n i gillar det ändå.
Det kommer hända lite mer i nästa kapitel så jag hoppas att ni fortsätter läsa fast jag inte är jätte bra på att skriva ;)

Kommentera och rösta gärna :D

                    /Elin XX