F E L I X
Jag satt på sängkanten av min stora nybäddade säng. En suck lämnade mina läppar. Varför var det lika svårt att välja kläder varje dag? Tillslut drog jag på min den ljust blåa skjortan, knäppte knapp efter knapp. Precis när jag hade stoppat in skjortan istället för att låta den hänga fritt så hörde jag mitt namn ropas av min mamma.
Självklart så glömde jag helt bort att ducka medan jag sprang igenom hallen och slog huvudet i den stora kristallkronan som hängde i den övre hallen. Ett argt skrik föll ur min strupe och min hand flög direkt upp mot mitt huvud. Lågt, väldigt lågt, svor jag för mig själv. Mina föräldrar hatade svordomar mer än någonting annat, och hade försökt uppfostra mig till att inte använda dem. Egentligen så vågade jag inte svära i vårt hus, även fast det var stort så var jag säker på att min mor och far skulle kunna höra vad jag än sa.
Tillslut kom jag ner till undervåningen. Jag knäppte snabbt knapparna vid ärmarna och såg upp mot min mor som stod i den nedre hallen, en bit från allrummet där jag kommit ner. En bit bakom henne stod en kille iklädd en mörk frack. Jag blev nyfiken på vem han var.
"God morgon mor", sa jag artigt och log lätt.
"God morgon, Felix", svarade hon med ett liknande leende.
Hon vände huvudet i cirka 90 grader för att titta på den intressanta killen som stod bakom henne. Hon gav honom en gest att kliva framåt. Lätt satte hon sina alltid så varma händer på hans axlar.
"Det här är Oscar. Han måste bo som inneboende hos oss under sin tid på universitet, och kommer därför att arbeta som betjänt hemma hos oss på halvtid", förklarade hon stolt.
Det hade varit länge som mamma hade tjatat på pappa om att vi borde skaffa en betjänt, hon menade att vi inte hade problem med ekonomin, så varför skulle det vara ett problem att anlita någon? Nu hade hon ju tydligen fått sin vilja igenom.
"Jag måste åka till jobbet, men jag skulle gärna vilja se hela huset städat när jag är tillbaka ikväll", sa hon leendes innan hon vände sig om för att gå.
Han - Oscar - öppnade sin mun. Jag hade ingen aning om varför, men jag var oerhört exalterad över att få höra hans röst.
"Fru Sandman! Jag måste bara få fråga, eftersom jag bor som inneboende började jag fundera på om ni alltid skulle vilja att jag klär upp mig som idag, eller om ni skulle godta lite vardagligare klädsel?" frågade han med proper röst.
"Åh det får du välja helt själv, Oscar!" svarade hon med samma leende som innan. "Lycka till nu, och se till att inte slita ut dig!"
Efter hon fått det sagt så försvann hon. Oscar vände blicken mot mig, log vänligt. Tillslut sträckte han fram handen mot mig. Direkt kände jag hur jag började svettas. Jag förstod inte ens varför jag reagerade som jag gjorde. Om det här hade varit för flera tusen år sedan skulle han varit längst ner i en pyramid medan jag skulle ha varit högst upp, han som slav och jag som kejsare.
"Oscar Enestad", sa han lätt.
"F-Felix", sa jag lågt.
"Felix, det ska bli en ära att få arbeta för dig och din familj", sa han med ett genuint leende. "Enda sedan jag kom till Stockholm har jag hört massor om er familj på flera ställen, bara positivt skvaller då."
Direkt kändes det som att mina ögon blev dubbelt så stora. Jag slet till mig min hand och låtsades behöva rätta till skjortan som satt på min överkropp. Försökte att inte få ögonkontakt med honom igen.
"Jag måste åka till min skola nu", mumlade jag lågt. "Ring om du undrar något, numrera står på kylskåpet."
-
Hallihallå!!
Välkomna hit, I guess! Ny story - how exciting!Hur är det med er idag kompisar?
Med mig är det sådär, jag har gått och blivit väldigt förkyld. Var hemma från skolan igår. Jag är så torr i munnen så att det känns som att det är Saharaöknen där inne. Men, det blir inte bättre för jag är så täppt i näsan så jag kan inte andas om jag stänger munnen. Herregud vilka problem jag har.
Men, vad har ni för förväntningar för denna story? Är ni taggade?
Skriv en kommentar!Jag ska väl fortsätta att ta mig igenom den här dagen. Göra läxor och sådant trevligt.
Hoppas ni får en bra dag!
Kramar till er alla!! ❤️❤️
YOU ARE READING
Vett och Etikett » foscar
FanfictionDet där lyxlivet jag aldrig egentligen hade velat leva blev så mycket bättre när vi anlitade den där betjänten. (UTSPELAR SIG 2016) © foooilicous | 2017