Vett och Etikett » foscar

Ett

O S C A R

Jag klev snabbt ur sängen i den lilla stugan jag numera bodde i. Klockan var inte mer än halv sex, men jag hade mycket saker att göra. Med snabba steg gick jag mot min stora resväska, jag hade inte hunnit packa upp alla kläder för att lägga ner dem i den fina byrån som var ställd mot väggen. Ett par svarta jeans lät jag kläda mina ben och en mörk skjorta kläda min överkropp. Efter det vände jag huvudet mot helkroppsspegeln för att se om jag såg tillräckligt bra ut. Mitt hår var verkligen för långt, någon gång i framtiden - inom en snar framtid - borde jag gå och fp det klippt. Det såg verkligen ut som att jag hade ett fågelbo på huvudet. Med en suck drog jag fingrarna genom det mörkt blonda håret. Jag stirrade på min egen spegelbild ett tag innan jag vände mig mot skohyllan som stod ställd bredvid den vitmålade dörren. Ett par svarta Vans i modellen Authentic.

Jag gick ur från mitt lilla krypin för att gå in och börja jobba. Jag hade sett till så att jag skulle få ha undervisning i halvtid på universitet, då jag inte var från Stockholm och behövde kunna försörja mig på något sätt. Det hade varit väldigt enkelt att sätta in en annons i tidningen om att vilja få ett jobb, att jag tog emot nästan vad som helst. Och självklart, när det var självaste familjen Sandman som svarade på annonsen så sa man inte nej. Deras stora företag var känt över hela Sverige, alla visste vilka de var.

Idag var det en arbetsdag, ingen skoldag. Jag skulle städa hela huset, göra frukost åt hela familjen, ut och storhandla, förbereda middag och massor med andra hushållssysslor. Dagen var fylld av dem. Jag drog upp den silvriga nyckeln för att låsa upp dörren till det stora huset.

Det hade gått ungefär en vecka sedan jag började jobba för familjen. Jag gick fortfarande på tårna,  om man uttryckte sig så. Jag var lite rädd för om jag skulle göra något fel, säga någonting fel. Jag kände ju inte familjen alls, och jag ville att de skulle må så bra som möjligt, det var ju min uppgift. Det värsta någonsin skulle ju vara att få sparken från det här jobbet, det skulle vara skamligt. Om mina föräldrar skulle få reda på det skulle jag ju direkt vara tvungen att flytta tillbaka till lilla Karlstad, inte få avsluta juristlinjen jag äntligen fått börja läsa på universitet. Hela min framtid stod på spel egentligen. Om jag inte klarade av det här enkla jobbet skulle jag inte klara av att ta hand om mig själv.

Långsamt, försiktigt gick jag in i köket. Satte ihop händerna och såg mig omkring. Jag ville imponera, men jag var inte den skarpaste kniven i köket, om man sa så. Jag ville inte ens tänka på hur många gånger brandlarmet hade gått igång när jag försökt laga pannkakor.

Plötsligt hörde jag hur det knakade lätt i trappan, någon var på väg ner. Tillslut fick jag se fru Sandman.

"God morgon, fru Sandman", sa jag artigt och log.

"God morgon, Oscar", svarade hon. "Vad har du att bjuda på idag?"

"Ja, det undrar jag med", yttrade jag mig med ett skratt, kliade mig lätt i nacken. "Är det något speciellt som ni önskar?"

I samma sekund som hon fortsatte att prata så kom Felix ner. Jag visste inte vad det var med honom, men det var som att jag försvann från verkligheten ett tag när jag såg honom. Hårt bet jag mig i underläppen, nickade långsamt - låtsades lyssna på fru Sandman. Felix var nog det enda som skulle göra mitt jobb svårare.

-

Jag tänker att jag ger er ett till kapitel, så att vi kan försöka få komma in i storyn!

Imorgon har jag ett prov i tyska, vilket är min första lektion på morgonen. Så, när det är klart är jag nöjd. Hur det faktiskt går orkar jag inte bry mig så mycket om, tyska är ändå mitt värsta ämne. Typ. Jag hatar tyska, i vilket fall.

Någonting som är väldigt kul är att vi har börjat prata om foto mer på medieproduktionen och jag får ta med min egen kamera imorgon!! Det var så länge sedan jag fotade, så det ska bli väldigt kul.

Det är lite halvsvårt att försöka skriva det här meddelandet samtidigt som jag lyssnar på musik. Det enda jag gör är att sjunga med, hehe.

Jag borde se till så att jag får en fin nattsömn, så jag kanske ska gå och lägga mig. Klockan är inte ens åtta men, man kan väl alltid försöka att somna? Jag är dötrött, så let's try.

Åh! Imorgon är det chokladmuffins dag, för er som undrar. Fira den väl ;)

Rösta och kommentera så ger ni mig ett leende på läpparna.

Ta hand om er och varandra.
Kramar till er alla!! ❤️❤️