Vett och Etikett » foscar

Fem

O S C A R

Jag försökte verkligen allt jag kunde för att få Felix att gilla mig. Jag ställde upp med att göra vad han än ville, nu när han var sängliggandes, men icke. Ingenting ändrade på någonting. Han tittade på mig med samma hatiska blick varje gång jag kom i närheten. Men jag ville inte ge upp. Han kan inte hata mig för evigt, någonting måste få honom att ändra sig.

Var jag egentligen så hemsk som han verkade tycka? Jag var väl inte så hemsk? Frågorna flög runt omkring i mitt huvud. Man blev ju alltid tillsagd att vara sig själv när man träffade nya människor, och det tyckte jag själv att jag verkligen hade försökt med. Borde jag försöka vara någon annan än mig själv för att försöka få Felix att ändra sina tankar om mig?

Med en suck drog jag händerna genom håret och tittade ut genom det lilla fönstret i den minimalistiska stugan som jag bodde i. Det fanns inte mycket i den alls. En säng, ett nattduksbord, en byrå och en spegel. Men egentligen var ju det alltid man kunde behöva. En tavla av ett hav hängde på en av väggarna, den tavlan var den enda färgen som fanns i det kala, vita rummet. Ändå så tyckte jag om det, det var enkelt. Jag fick tänka positivt, njuta av de små sakerna. Jag fick i alla fall tak över huvudet, jag hade ett jobb.

Efter att jag hade legat och filosoferat ett tag så bestämde jag mig för att gå in till det gigantiska huset igen. Ett sådant stort hus som familjen Sandman hade skrämde mig nästan, bara under den korta tiden jag hade jobbat för dem så hade jag gått vilse minst två gånger. Så fort jag hade kommit in till den stora hallen så hörde jag röster från allrummet som fanns bara en liten bit bort. Med försiktiga steg klev jag ditåt. I varsin fåtölj satt Herr och Fru Sandman. Deras blickar vändes direkt mot mig och de avslutade då även sin konversation. Jag stod och tittade med en liten rädd blick mot dem - då jag ärligt talat var rädd för dem - och vickade lätt på hälarna fram och tillbaka. Armarna hade jag lagt i kors bak på ryggen då jag aldrig visste vad jag egentligen skulle göra av dem.

"Kan vi hjälpa dig med någonting, Oscar?" frågade Herr Sandman med sin mörka, bryska röst.

"Eh, jo, jag tänkte bara om ni ville ha hjälp med någonting", fick jag snabbt och stammande ur mig.

De två vuxna människorna framför mig tittade på varandra, utbytte någon blick innan de nickade mot varandra med ett lätt leende. Deras leenden gjorde mig ännu lite räddare. Av någon anledning kändes det som att jag alltid behövde vara på tårna så att jag inte missade något viktigt tecken. Det kändes fortfarande som att minsta lilla fel jag gjorde skulle innebära att jag fick sparken.

"Vi planerar att ha en middagsbjudning här på lördag", sa Fru Sandman efter ett tags tystnad. "Det skulle vara väldigt bra om vi hade de vita linnedukarna redo tills dess. Och så får du gärna ta inköpslistan som sitter på kylskåpet och åka till affären för att handla allt som vi behöver."

"S-Självklart, det fixar jag", sa jag snabbt.

"Och såklart får du ju gärna titta till Felix och se till att han inte dammar bort uppe på sitt rum", sa hon sedan med ett lätt leende.

Jag bet mig lätt i underläppen, men nickade ändå. Med snabba steg gick jag mot tvättstugan som fanns i slutet av korridoren på nedervåningen. I tvättkorgen var fylld med kläder och massor med annat - vilket betydde att jag helt klart hade saker att göra senare under dagen.

-

Hallihallå!
Hur är läget? Med mig är det bara bra (om någon undrar)!

Vad har ni gjort idag? Vad ska ni hitta på imorgon?
Själv så har jag tittat på serier och gått med min kära hund - som vanligt. Imorgon ska jag träffa två kompisar - förhoppningsvis, om det inte blir ändrade planer. Vad vi hittar på får vi se.

Har ni någonting ni vill tillägga? Skriv gärna en kommentar! (Det är väldigt uppskattat ;))

Hoppas ni har en fin dag! Ta hand om er!
Kramar till er alla!! ❤️❤️