Vett och Etikett » foscar

Två

F E L I X

Jag störde mig på honom, Oscar. Det var som att han hade en mask på sig, den där perfekta masken, för att passa in i vårt perfekta hus, i våra perfekta liv. Det var som att han var rädd för att råka göra någonting fel. Han nästintill gick runt på tårna genom hela huset. Jag fick för mig att allt han gjorde hade han redan gått igenom tusentals gånger i sitt huvud.

Med en suck klev jag ur duschen. Drog handduken runt midjan innan jag försvann ut från badrummet. När jag kom ut i hallen så stod han självklart där. Jag vände ner blicken för att slippa se honom i ögonen.

"God morgon, Felix", sa han med den där irriterande artiga rösten. "Hur är det med dig idag? Vad får det lov att vara till frukost?"

"Jag vill inte ha något", mumlade jag lågt.

Med snabba steg gick jag förbi honom och mot mitt rum, som olyckligtvis låg längst bort i korridoren. Jag kunde höra honom följa efter mig. Jag stannade upp och vände mig mot honom, vände blicken mot honom. En oskyldig och försiktig blick fanns i hans ansikte tillsammans med ett vänligt leende. Det gjorde mig nästan illamående.

"Kan du snälla bara lämna mig ifred?!" utbrast jag och slog ut med armarna. "Ditt jobb här är att tjäna oss, inte förfölja en och se vad man gör varje sekund på dygnet!"

"Självklart, du får ursäkta mig", sa han snabbt med försiktig röst. "Finns det något jag kan göra för att kunna gottgöra dig? Köra dig till skolan, kanske?"

"Lämna mig bara ifred", muttrade jag. "Jag kan köra själv, jag är inget barn."

Han nickade snabbt och försvann. Jag suckade ut och klev in på mitt rum. Det var onödigt att slösa bort pengar för att en dum betjänt, vi hade kunnat göra massor med annat. Vi behövde inte någon som lagade mat och städade för oss varje dag. Mat var inte svårt att fixa varje dag och vårt hus blev nästan aldrig smutsigt.

Jag drog snabbt på mig kläder, stirrade länge på min egen spegelbild. Såg till som att allt såg ut precis som det skulle och alltid gjorde. Skjortan satt som den skulle, håret låg precis rätt. Jag gav min egen spegelbild ett leende och nickade gladeligen. Direkt efter det gick jag ut genom dörren, vandrade igenom hela korridoren för att sedan kliva ner för trappan.

"Ha en trevlig dag, Felix", hörde jag hans röst säga när jag gick fram till hallen.

"Mhm", muttrade jag.

Jag klev i mina skor och min kappa innan jag gick ut och smällde hårt igen ytterdörren. Jag gillade honom inte alls, han var i vägen och onödig. Om han trodde att jag någon gång skulle tycka om honom, tänka mig att bli hans vän, så hade han så fel. Helst av allt skulle jag bara vilja att han försvann, försvann härifrån och hem till var han kom från. Han hörde inte hemma i Stockholm, det märktes på mils avstånd.

Lätt suckade jag medan jag satte mig i bilen för att få åka ifrån honom och till skolan.

-

Hejsan svejsan!!
Hur är läget med er? Med mig är det faktiskt väldig bra. Jag skrev klart på en förberedelse till ett bokseminarium som jag ska ha efter lovet i svenska. Jag skrev åtta sidor?? Gosh, det är säkert helt i onödan.

Det var typ det sista jag behövde göra i skolväg, för förutom det har jag faktiskt gjort alla mina läxor, vilket är så galet skönt. Hur har ni det med läxor? Drunknar ni i det eller ekar det tomt? Berätta!

Vecka 44 har jag höstlov, så kommande vecka är den sista innan lovet, det gör mig så glad! När har ni höstlov? Har ni några stora planer?

Suck, jag och mamma var ute med Scilla (aka hund) idag. Vi gick i skogen och släppte henne lös. Efter ett tag så hör vi människor och tänker att det bästa är att ropa på Scilla så hon inte skrämmer slag på någon (hon ser ändå ut som en varg). Glatt kommer hon skuttandes och ser blöt ut. Vi trodde att hon hade hittat en vattenpöl att simma in, men icke sa Nicke, det var någon form av dynga. HON STANK SOM BARA DEN! Gud, hon är galen ibland den där hunden.
Kan någon annan hundägare relatera?

Nu ska jag nog njuta av min söndag ett tag till. Ta hand om er och varandra!!
Kramar till er alla! ❤️