Vett och Etikett » foscar

Arton

F E L I X

Någonting bra hade hänt mina föräldrar på deras företag under veckan, vilket gjorde att de ville fira det tillsammans med massor av anställda. Första idén hade varit att ha en liten fest utomhus, då vädret äntligen började närma sig sommaren, men självklart så hade vädergudarna bestämt sig för att det skulle spöregna hela dagen. Istället befann vi oss inomhus, i villans matsal. Middagen hade avslutats för ett tag sedan, så resten av kvällen skulle fortsätta med mingel. Självklart befann jag mig mellan två personer som jag säkerligen hade träffat någon gång, men egentligen inte hade en aning om vilka de var. De babblade på och jag stod bara kvar där för att vara artig. Uttråkat rättade jag till kostymen jag var klädd i och tittade ut över rummet. I just den sekunden såg jag hur Oscar stod och sopade upp ett trasigt champagneglas. Jag bet mig i underläppen för att inte börja le.

"Ursäkta mig en sekund", sa jag artigt till mannen och kvinnan som jag hade lyssnat på.

Med snabba steg - kanske lite för snabba egentligen - gick jag mot Oscar. Han stod med ryggen mot mig där han sopade upp glasskärvorna. En suck lämnade hans läppar då han reste sig upp från den böjda ställning han innan stått i. Lätt knackade jag honom på axeln och han vände sig hastigt. Jag hade ställt mig så nära honom att hans näsa slog i min när han vände sig om.

"Aj", sa jag lätt och rynkade på ögonbrynen.

"Jaha, var det du", yttrade han. "Hej, Felix."

"Har många glas gått sönder ikväll?" frågade jag sedan.

"Nepp, det här är det första", svarade Oscar. "Tack och lov."

Lätt nickade jag och drog handen genom håret för att slippa ha det i ansiktet. Oscar såg på mig och höjde lätt på ögonbrynen. Han lutade sig mot sopkvasten han höll i och flinade.

"Det har varit lugnt här enda sedan middagen", sa han sedan. "Har du lust att gå ut?"

"Till dig?" frågade jag.

Oscar nickade. Han sopade upp det sista innan han viskade "möt mig där" i mitt öra. Direkt kände jag hur rodnaden spreds över hela mitt ansikte. Oscar fnissade lågt innan han försvann bort från mig. Jag gick ut från den stora villan genom altandörren, gick hela vägen med huvudet sänkt. När jag stod vid den lilla vita stugan var jag tvungen att vänta någon minut på Oscar. Tillslut kom han springandes. Han stannade framför mig, helt andfådd. Utan att tänka mer så pressade han sina läppar mot mina, direkt ryggade jag bak vilket fick våra läppar att släppa varandra.

"Inte här", väste jag.

"Du är så paranoid", muttrade han och slog till mig på armen.

Han drog upp nyckeln ur kostymbyxorna han hade på sig och låste upp dörren. Han knuffade in mig på direkten, låste dörren bakom oss. Lätt granskade han mig och flinade innan han lät sina läppar träffa mina. Samtidigt som han gjorde det knäppte han upp knappen på min kavaj, drog av mig den. Mitt hjärta började bara att banka hårdare och hårdare för varje sekund som gick. Kyssen avslutades och Oscar tittade länge in i mina ögon.

"Jag är helt klart kär i dig", andades han.

Precis när jag tänkte öppna munnen för att prata satte han ett finger framför den. Han lät sina båda händer dras genom mitt hår medan han bara log. Det kändes som att jag nästan skulle explodera. Jag behövde verkligen få känna honom nära mig - det var allt jag begärde. Snabbt bröt jag ögonkontakten, slängde av Oscar sin kavaj. Jag hade aldrig tänkt på det förrän nu, men jag hatade kostymer. Det var för mycket kläder, för mycket att kunna ta av. Jag bet mig i underläppen och försökte öppna upp knapparna på den vita skjortan. Mina händer skakade och knapparna vägrade att åka upp.

"Felix", sa Oscar tillslut med en bestämd röst, vilket fick mig att titta upp mot honom. "Ta det lite lugnt."

Han skrattade lätt åt min förvånade blick. Lätt knuffade han ner mig i sin säng. Han slängde av sig sin slips och knäppte snabbt upp skjortan, slängde ner båda på golvet innan han hoppade ner i sängen. Snabbt fick jag hans läppar mot mina.

"Jag-", viskade jag försiktigt ur mig.

"Sch, säg ingenting", svarade Oscar med samma låga stämma. "Låt din kropp vara den som pratar."

-

Hallihallå!

Igår fick jag tillbaka en artikel som jag skrev i skolan och jag fick ett dåligt betyg på den, vilket fick mig att gråta. Sen när jag kom hem såg jag min hund och grät för att jag tycker så mycket om henne. Älska att ha massor med humörsvängningar stup i kvarten <3

Idag har jag två roliga grejer att göra. Med min media-grupp ska jag på besök på en reklambyrå och sedan ska jag ha en intervju till ett reportage jag ska skriva.
Vad har ni för kul att göra imorgon?

Jag måste försöka ta och släppa min artikel och mina tankar om att jag suger på att skriva. Det var bara en uppgift, eller hur?

I vilket fall som helst - det är snart jullov, då blir livet lättare.

Jag hoppas ni får en fin tisdag! Ta hand om er, allihop.
Kramar till er alla!! ❤️❤️