Vett och Etikett » foscar

Tretton

O S C A R

Varför jag egentligen hade bestämt mig för att kyssa Felix visste jag faktiskt inte. Om det var för att jag verkligen ville eller om det bara var för att trigga igång honom kunde jag inte svara på. Men visst hade jag tyckt om det, jag kunde inte ljuga. Felix såg bra ut, det kunde jag inte neka. Även fast Felix själv försökte påstå att han inte tyckte om mig, att han störde sig på mig och nästintill hatade mig så hade jag inte något emot honom. Jag tyckte till och med om honom.

Jag gick runt med en stor sopsäck runt på nedervåningen och slängde ner allt skräp som fanns överallt. Visst kändes det lite irriterande att plocka upp någon annans röra, men det var ju ändå mitt jobb. Lätt nynnade jag på någon låt som spelades på radion, försökte underhålla mig lite grann. Egentligen så var mitt jobb kanske inte det roligaste eller bästa som man kunde tänka sig, men det var ändå bättre än ingenting. Jag fick ändå tak för huvudet, jag fick äta mig mätt och jag fick studera - jag fick vara nöjd.

Plötsligt hörde jag ett harklade ljud bakom mig. Förvånat vände jag mig om med sopsäcken i högsta hugg. En bit ifrån mig stod Felix, stödjande på sina båda kryckor. Ett snett leende fanns i hans ansikte. Det kändes som att det var första gången jag såg honom le. Hans blick var lite försiktig, han såg nästintill lite blyg ut.

"Hej", sa jag lätt och log mot honom. "Har du tänkt klart nu, eller?"

"Mm, vi säger det", mumlade han.

Felix haltade fram tillsammans med kryckorna. Han föll ner i den stora, ljusa soffan med en suck. Han drog händerna över ansiktet och tittade på mig. Hans gröna ögon såg ut att fyllas med någon form av skuld.

"Alltså... Jag tror att jag har varit lite hård mot dig, så jag vill typ be om ursäkt", började han nervöst. "Så jag tänkte bara fråga om du ville gå ut och äta med mig ikväll?"

Jag kunde inte låta bli att flina. Snabbt släppte jag ner sopsäcken och satte mig bredvid honom i soffan. Felix såg inte längre på mig, han var helt upptagen med en lös tråd på sin t-shirt. Lätt satte jag två fingrar under hans haka, fick honom att se på mig.

"Det gör jag gärna", sa jag leendes.

"Är du säker? Du måste inte", hejdade han mig snabbt. "Jag vet att jag har varit ganska irriterande, men jag tror nog att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig runt dig. Jag känner typ-"

"Felix", avbröt jag honom med. "Lugna ner dig. Jag går jättegärna på en dejt med dig."

"Det är ingen dejt", försökte han snabbt säga.

"Åh jo, det vet vi båda två att det är", flinade jag och reste mig upp från soffan. "Du är gullig när du är nervös, förresten."

Jag återupptog mitt jobb igen. Hörde hur ett hackigt "tack" lämnade Felix läppar, vilket fick mig att flina för mig själv. Lättsamt fortsatte jag att plocka upp allt skräp som alla ungdomar hade lämnat efter sig runt omkring på hela laminatgolvet. Flinet från mina läppar försvann inte.

Det märktes att Felix egentligen gillade mig. Han var galet nervös när han nu väl vågade visa det. Det var som att han knappt visste vart han skulle ta vägen. Jag valde att inte titta mer på honom, för det skulle säkert bara göra honom ännu mer generad än vad han redan var.

Lätt drog jag handen genom håret och började återigen att nynna på en låt. Jag var glad, eller kanske rättare sagt skadeglad. Jag hade haft rätt när jag hade tänkt att Felix inte kunde hata mig för alltid. Jag såg verkligen framemot vår dejt.

-

Hallihallå! Det är lördag, det är helg - hur skönt är inte det?

Vad ska ni hitta på denna fina dag?
Själv så ska jag plugga och fika lite med familjen, inte så ovanligt alltså. Faktum är att jag tack och lov känner att jag har ganska mycket koll på skolan just nu, jag är inte så himla stressad. Det gör mig väldigt glad, jag älskar att känna mig så.

Hallå, jag har lust att vara cheesy? Är det okej att jag är cheesy? Jag tänker vara cheesy.

Jag tänker lite på skolan. Och när jag tänker på det så tänker jag faktiskt att jag inte skulle vilja byta ut min skola mot någonting. Jag är så galet nöjd med mitt val av skola, mitt val av program, mitt val av inriktning. Johanna för ett år sedan skulle inte hålla med lika mycket, men titta hur långt jag har kommit på ett år? Jag stormtrivs och är så glad att allt detta kom fram av allt det dåliga jag kände från början.
Med detta vill jag bara säga till dig, som precis börjat gymnasiet (eller bara på en ny skola in general), att det kanske känns jättetungt nu. Du kanske tror att alla i din klass hatar dig, att ingen kommer att vilja bli din vän. Men vänta bara, allt kommer verkligen att ordna sig. Jag är fullt medveten om att du inte vill bli tillsagd att bara vänta, jag har precis varit i din sits, men det blir bättre. Du måste lära känna dem i din omgivning, du måste lära känna dina lärare. Om allt inte blir perfekt och du byter skola eller program så gör det ingenting, du försökte. Allt blir inte perfekt från första början. Hur många gånger du än måste försöka igen så blir det bra tillslut. Jag tror på dig.

På tal om inget, jag gjorde en "saker jag gillar med mig själv"-lista på min telefon häromdagen för att försöka att boosta upp mitt självförtroende. Jag hoppas verkligen att det fungerar, för jag behöver verkligen lite bättre självförtroende, känner jag.

Nu ska jag nog ta mig upp och äta lite frukost, för jag börjar verkligen att bli hungrig.

Ta hand om er, ha  en fin lördag och ta inte kol på er själva!
Kramar till er alla!! ❤️